It left me always paralyzed

Det var det där med att sätta sina chanser. IBF Göteborg  är inte jättebra på det just nu. Skit också.

Förutom att vi förlorade så trivdes jag väldigt bra på innebandyplan igen igår. Det var kul helt enkelt och jag tror att innebandyn och jag har hittat tillbaka till varandra efter en liten kris i förhållandet.

Igår var det mycket som stämde. Alla gav allt, tränarna gjorde en kanonmatch med snabba och bra beslut och bara positiv pepp. Domarna höll inte riktigt måttet men personligen är jag nöjd med att få smälla på och grisa mycket utan att bli avblåst så jag ska inte klaga.

Matchen bästa: Jerry Williams - I can jive i pausen mellan första och andra. Vi skuffade runt i väntan på Olof. Mamma skuffade på läktaren. Jasmine skuffade i sekretariatet.
Matchens sämsta: När vi försökte få igång publiken i en över-huvudet-klapp till I can jive och bara ett fåtal hängde på. Buuu.

Kommentarer
Postat av: Jasse

Jag var så jävla nöjd med det valet av låt va. En go klassiker. Fick ett härligt leende av mor din när hon hörde vilken låt det var.

2008-11-23 @ 17:25:34
URL: http://jjasse.blogg.se/
Postat av: Tina

Isa klappade händerna :)

2008-11-23 @ 18:53:11
Postat av: Anna

Jag antar att mamma var en av dem som hängde på handklappen. Pinsamt!

2008-11-23 @ 22:36:36
Postat av: Åsa

Jasse: Fortsätt gärna med den.

Tina: Det är kryt i den tösen.

Anna: Haha. Japp.

2008-11-24 @ 11:08:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0