snurrfinten

Om några veckor börjar jag ett halvtidsvikariat som vaktmästare i Torpahallen. Japp, jag har blivit så förälskad i denna hall att jag måste jobba här. Skämt åsido, nio veckors säkra extracash är en skön omväxling till det osäkra frilansandet. Min plan är att ta över vaktmästeriet i Valhalla och jobba mig in i Got Event. Där ska jag besluta att jämna Lisebergshallen med marken, bygga till läktare i Valhalla, lägga in nytt golv och, viktigast av allt, fixa tvål och papper till toaletterna. Allt detta ska förhoppningsvis vara klart till nästa säsong. Det händer grejer i evenemangsområdet.

För övrigt hade jag tänkt att gå ut för att springa ikväll men det regnar storspik och blåser som om Gudrun skulle göra comeback. Är det en fungerande ursäkt för att bli kvar inomhus? 

Vem som vann prinskorvsracet under torsdagens julbord är fortfarande oklart. Om man räknar på tid så vann Em Jay lätt med sina sexton raringar som slank ner på otroligt kort tid. Räknar man antal står dock Frida som vinnare. När kvällen var över hade hon tryck ner nitton korvar. Så här i efterhand känns det som om båda var förlorare, främst med tanke på illamåendet och dagen efter, då prinskorv passerade genom kroppen för att bli annan korv. Det kommer skitas ut prinsar hela julen misstänker jag.

I övrigt var det trevligt och man får la passa på att tacka flickorna och pojkarna i IBF dam för den här hösten. I vår väntar tydligen anfallsspel. Jisses, hur ska det gå?

Här kommer ni inte igenom. Och så blev det 0-0 också. Åsa och Mike täpper till, Freitag vaktar framför kassen. Detta innan huvudskadan.


Det är hemskt skönt med lite träningsuppehåll denna vecka. Hösten har varit tuff med krånglande hall, en förening i uppbyggnadsfas och så vidare. I måndags kom droppen:  jag blev psykad av spelarföräldrar på läktaren under b-lagsmatchen mot Älvstranden. Hånad. Av motsåndarnas föräldrar (eller liknande, vi mötte ett juniorlag). På en b-lagsmatch. Jag var otroligt lugn och fin den matchen, tog det till och med lite försiktigt i dueller med deras småflickor, fram tills psykningen kom det vill säga. Fy fan. Jag är jävligt trött på det här hatet som har flödat under hösten.

Imorgon är det julbord med laget. Jag drog en ganska enkel lott med ansvar för smör och bröd. Innan maten ska vi se vårt division två-lag spela mot Partille. Jag håller givetvis på IBK men samtidigt ser jag hellre att Partille vinner serien framför Pixbo. Jag hade inte missunnat Pixbo sina segrar om de hade betett sig sportsligt och inte kallat in landslagsspelare i viktiga division två-matcher. Hm, svårt med sympatierna där...

Kul att innebandymagazinet börjat med en resultatservice där alla serier får vara med.

Det var längesedan man spelade match utan att det blev ett enda mål. (Det hände Älvstranden när vi låg i eliten 99/00 minns jag.) En uppvisning i försvarsspel kan det kallas. Utöver detta konstaterande säger jag som Mike: Spread the love. Älvstranden kommer klättra i tabellen och det är de värda.

Ikväll är det chokladfondue-kväll med laget men jag har så satans ont i magen så jag får se hur det blir med chokladsvullandet för min del. Annars är det Star Wars på tv. Machomangan har börjat intressera sig för denna filmhexologi från paradiset och det finns en chans att jag får visa Rymdimperiet slår tillbaka för honom i afton.

Luke: All right, I'll give it a try.
Yoda: No. Try not. Do... or do not. There is no try.

Fasen vad det gick dåligt på träningen igår. Jag hatar att komma hem och känna att jag bara gjorde bort mig. Det är inte direkt så att jag har ett gott självförtroende att falla tillbaka på heller. Missförstå mig rätt nu; varje kväll skriver jag ned tio saker som jag är tacksam för och tre saker jag gjort bra under dagen. Det ska stärka självkänslan tydligen. Jag jobbar rätt mycket med det där att tänka positivt och tro på mig själv. Men ibland är det fan inte lätt. Räkna med i alla fall en övertänd och revanschsugen IBF:are i Valhalla imorgon.

Jag tycker inte det här är tidernas mål. Jag gillar spelmål - inte cirkuskonstmål. Fast det är schnyggt och fantastiskt, man tappar hakan. Innebandypoesi. 

Men jag har faktiskt sett kids, både med vanliga och freebandyklubbor, göra liknande saker. Plus att min lagkamrat Fridolf bjuder på zorrokonster varje träning.

Jaha, då var det klart för lite dambandy i tv. Den ena sändningen måste vara en hyllning till mig eftersom den är på min Geburtstag. Jag vill ha fleeer matcher!

Helgens omgång: Älvstranden sprattlade till och vann över Södra Dal. Jag tycker att Södra Dal är värda seriesegern i år men det var ändå ett kul resultat för oss som harvar i mitten av tabellen. Spelare i Älvstranden som Sjögrens, Darvich och Jansson är dessutom bättre än vad tabellen visar. (På lördag blir det dock förlust igen.) Själva lyckades vi vinna två matcher i rad.

Det kändes lite obehagligt när jag såg de olika tv4-länkarna som numera parkerar på innebandy.se. Jag vill nog gärna vara så oberoende som möjligt. Gött att man spelar i ett av de lag i innebandyvärlden som har minst sponsorer.

Annars vill jag säga att det är trevligt att Sara kommit igång med lite bloggande igen.  

Ikväll är Göran Hägg med i På spåret. Han är också lite mumma för mig. Litteraturvetare som bland annat skrivit ihop en decimetertjock bok om den svenska litteraturhistorien som är min bibel. Caroline af Ugglas är störtskön dessutom.

Imorgon åker vi ut till sköna gröna Ale och serien vänder. Redan.

Ja, det var allt jag hade att lägga in just nu.

Peace.

Här kan man se en bild från i lördags av en händelse som fick mig att plocka fram det segdragna gamla uttrycket "Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta". När jag kom till Torpahallen såg coach Magnus ut som om han skulle bryta ihop i alla fall. Det regnade in, mitt på plan. Om det inte skulle lösa sig var alternativet att flytta tillbaka matchen i Valhalla. (Vi har efter mycket om och men flyttat våra matcher till Torpa på grund av att man putsat parketten med fel medel i Valhalla. Kanske har jag nämnt detta förr här i the blob?)

Men det löste sig, sa han som sket i havet.

Vi fortsätter på det där spåret med att vinna varannan match. 8-4 idag mot KFUM Malmö. Efter en blek andra period låg vi under med 3-1 men körde om de sista 20 minuterna. Varför anstränga sig mer än vad som behövs liksom? Nä, skämt och ironi åt sido, jag fattar inte varför vi får såna där dippar och blir riktigt usla vissa matcher. Dags att bryta varannantrenden nu...

Det var väldans vad en liten kommentar kan skapa så mycket ilska. Det där med fokus på det negativa när det gäller tv-sändningen av en dammatch handlade om att det ofta fokuseras på att damidrottare har så mycket annat i livet som drar. Typ "vi har fått ledigt från vårt jobb vid spisen och som barnaföderskor". Det var med andra ord ännu en härlig feministisk kommentar. Det är givetvis superbra att media berättar om de orättvisor som finns. Både inom vår lilla innebandyvärld och ute i den ritkiga världen.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras. Så att säga om denna nu urvattnade diskussion.

Nu ska jag glosa på Robin Hood - prince of thieves som går på tv1000. Det var min favvo som tonåring. Kevin Costner OCH Christian Slater i samma rulle - det kan inte slå fel.