still going strong
stillnatljus.wordpress.com
¿eh?
Ni fattar la att jag fortfarande bloggar? Fast inte om innebandy. Stillnatljus is on the road again.
För övrigt vill jag tacka er tre som orkade uttrycka er sorg över snurrfintens död i förra inlägget. Mest gillar jag namnet "Chockad". Kan tänka mig att det var så cyberrymden reagerade när jag plötsligt försvann från horisonten.
Mika drog tydligen en lättnadens suck.
Sara, du kan ju hålla koll via stillnat om du vill.
För övrigt vill jag tacka er tre som orkade uttrycka er sorg över snurrfintens död i förra inlägget. Mest gillar jag namnet "Chockad". Kan tänka mig att det var så cyberrymden reagerade när jag plötsligt försvann från horisonten.
Mika drog tydligen en lättnadens suck.
Sara, du kan ju hålla koll via stillnat om du vill.
Go dit um do it um do dat mm dit dit um do dat
Nä, det där med att blogga har verkligen förlorat sin charm. Jag har ett annat skrivprojekt på g som jag ska fokusera på istället. Så hej då.
Vit och violett som en boll av cellofan
IDAG NÄR JAG GICK FÖRBI ÅTERVINNINGSSTATIONEN PÅ MUNKEBÄCK SÅG JAG EN SNUBBE SOM KNÖKADE NER NÅGRA INNEBANDYKLUBBOR I BINGEN FÖR PLAST. DET KÄNDES LIKSOM BÅDE RÄTT OCH FEL.
(Uppdatering: Det här inlägget bloggade jag från min ajpådd och jag har ännu inte listat ut hur man inte gör så att varje bokstav i brödtexten blir stor men i rubriken går det fint att skriva som en normal människa. Därför ser det ut som om jag skriker.)
(Uppdatering: Det här inlägget bloggade jag från min ajpådd och jag har ännu inte listat ut hur man inte gör så att varje bokstav i brödtexten blir stor men i rubriken går det fint att skriva som en normal människa. Därför ser det ut som om jag skriker.)
söndag
Morgonpromenix i sexton minusgrader. Karaktärsdanande.
Idag ser jag fram emot Ivar Arosenius-utställningen på Konstmuseet.
Ikväll: innebandyträning.
Idag ser jag fram emot Ivar Arosenius-utställningen på Konstmuseet.
Ikväll: innebandyträning.
lördag
Random överkropp.
Efter halva passet dök Frida upp som en ljusbringare i mörkret och det blev att träna mycket käke och skvallermuskler.
Efter halva passet dök Frida upp som en ljusbringare i mörkret och det blev att träna mycket käke och skvallermuskler.
gonna party like it's 2009
2010
har jag spelat innebandy i typ 18 år
är det 14 år sedan jag gick till Älvstranden
är det 10 år sedan jag tog studenten och flyttade hemifrån
har jag spelat tio säsonger i rad i division ett (jag fullföljde ju inte min säsong i eliten utan flyttade tillbaka till Gbg och Gaystranden med några omgångar kvar - så - tio år i rad).
HERREGUD.
Tio år.
Hej kom å hjälp mig.
har jag spelat innebandy i typ 18 år
är det 14 år sedan jag gick till Älvstranden
är det 10 år sedan jag tog studenten och flyttade hemifrån
har jag spelat tio säsonger i rad i division ett (jag fullföljde ju inte min säsong i eliten utan flyttade tillbaka till Gbg och Gaystranden med några omgångar kvar - så - tio år i rad).
HERREGUD.
Tio år.
Hej kom å hjälp mig.
tisdag
Galen morgonpromenad med Roysan.
Orkade inte gå till gymmet, körde ben hemma framför säsong 21 av Simpsons (inte lika bra längre). Utfall och sån skit.
Orkade inte gå till gymmet, körde ben hemma framför säsong 21 av Simpsons (inte lika bra längre). Utfall och sån skit.
måndag
Bröst, axlar, rygg.
Intervaller.
Balansbräda.
Mage.
Intervaller.
Balansbräda.
Mage.
lördag
Bröst, axlar, rygg.
Lite intervaller.
Lördagens härligaste: Intervaller gungandes i takt till Michael Jacksons Off the Wall med min julklappsipod.
Lite intervaller.
Lördagens härligaste: Intervaller gungandes i takt till Michael Jacksons Off the Wall med min julklappsipod.
onsdag, torsdag, fredag
Vila. Ofrivillig.
tisdag
Mycket rask morgonpromenad, 60 minuter.
Gym: Axlar (tungt), armar (lättare), 30 minuter intervaller på crosstrainern, balansbräda för fotlederna.
Idag ser jag fram emot Peter Lemarcs bok som jag vet att mamma köpt till mig i juleklapp.
Gym: Axlar (tungt), armar (lättare), 30 minuter intervaller på crosstrainern, balansbräda för fotlederna.
Idag ser jag fram emot Peter Lemarcs bok som jag vet att mamma köpt till mig i juleklapp.
måndag
Rask morgonpromenad 45 minuter.
Gym: Bröst, rygg och mage. 45 minuter intervaller på crosstrainern.
Idag såg jag fram emot ... inget.
Gym: Bröst, rygg och mage. 45 minuter intervaller på crosstrainern.
Idag såg jag fram emot ... inget.
det blir bittermandel i glöggen ikväll, people
Och med den förlusten mot Södradal så tar Snurrfinten juluppehåll.
Jag ska ägna ledigheten åt gymmet. Kanske kan jag komma tillbaka i gammal storform när det gäller styrketräning. Mitt mål är att kunna att kunna matcha Suddens 6,8 procents kroppsfett när januari är över och ta minst 65 kilogram i bänkpressen (mitt personliga rekord från 2002 är 75).
(Öh, lycka till, gumman. Dags att dra ner på bearnaisesåsen i så fall. Mottot "En avokado om dagen och en bea i veckan" kommer nog inte duga. Deffa!)
Nä, men seriöst.
Jag sticker inte under stol med att jag är bitter.
Jag ska ägna ledigheten åt gymmet. Kanske kan jag komma tillbaka i gammal storform när det gäller styrketräning. Mitt mål är att kunna att kunna matcha Suddens 6,8 procents kroppsfett när januari är över och ta minst 65 kilogram i bänkpressen (mitt personliga rekord från 2002 är 75).
(Öh, lycka till, gumman. Dags att dra ner på bearnaisesåsen i så fall. Mottot "En avokado om dagen och en bea i veckan" kommer nog inte duga. Deffa!)
Nä, men seriöst.
Jag sticker inte under stol med att jag är bitter.
mätch
Har ni hört att nästa säsong blir den sista för the Oprah Winfrey show?
Jag funderar över att göra ett liknande announcement när jag slänger in klubban så långt in i garderoben att jag inte hittar den längre. Oprah älskar sitt program så mycket att hon vet när det är dags att sluta. 25 år blir rätt för henne. Det låter gött det där, att sätta ett slutdatum...
Imorgon är det match igen. Mot Södradal igen. Det blir nog inte 4-0 till oss denna gång.
… en luffare är jag, som halkar
förbi i vägarnas grus.
Mitt hjärta är hett som en masugn
och kallt som ett fattighus.
Jag funderar över att göra ett liknande announcement när jag slänger in klubban så långt in i garderoben att jag inte hittar den längre. Oprah älskar sitt program så mycket att hon vet när det är dags att sluta. 25 år blir rätt för henne. Det låter gött det där, att sätta ett slutdatum...
Imorgon är det match igen. Mot Södradal igen. Det blir nog inte 4-0 till oss denna gång.
… en luffare är jag, som halkar
förbi i vägarnas grus.
Mitt hjärta är hett som en masugn
och kallt som ett fattighus.
timmarna
å här kommer innebandyångesten på en och samma gång, här kommer innebandyångesten på en och samma gååång
ikaros
Nä, att träna tre gånger på en dag blev lite för mycket för mig igår. Speciellt när jag nu räknade lite på hur dåligt jag åt och hur mycket jag borde fått i mig. Typ 2000 kcal för lite. Inte undra på att kände mig lite mjölksyrig på innebandyn.
Men.
När jag har dagar som igår så blir träningen det enda som ger något. Utan det där dopaminet som träningen frigör i min hjärna hade min måndag den fjortonde december 2009 blivit så jävla meningslös.
Idag har jag lite annat att tänka på i alla fall. Jag ska jag sy om ett par böxer till ett par körtböxer. There's a trip to the sun coming up next year and I have begun to pack my bags...
Övermod och att flyga till solen, mitt liv är ju som hämtat från den grekiska mytologin.
This is the face that launched a thousand ships... the other way!
Älvstranden - Floda 22-1
Idag kom jag att tänka på ett av mina bästa innebandyminnen och fällde en mikrotår av lycka när jag fladdrade ner längs minnenas allé. Det var när min kompis Linda gjorde sitt första mål. Det är minst tio år sedan men jag minns det som ... nja, inte igår, men sju, åtta år sedan kanske.
Emma och Linda och jag var oskiljaktiga under juniortiden. Vi hade gått på samma dagis tillsammans och innebandyn var det som verkligen förde oss samman till tre bästisar. (Still going strong I might add.) Emma och jag var kedjekamrater och Linda var helt asgrym i mål och en av de bästa lagkaptenerna jag haft. Klok och snäll men stenhård inombords. Under vår sista säsong som juniorer hade Linda dock tappat lusten för ib och bestämde sig för att prova lyckan som utespelare, för att se om det skulle ge motivationen tillbaka.
Nu ska det sägas att Linda var en bra måvakt, men hade aldrig varit någon bolltrollare direkt. Kanske fanns det en tanke med att hon fick stå i mål när vi började spela ib i Ledetskolans slitna hall utan sarg? Nåväl.
Lindas bästa egenskaper som utespelare blev att vara stark, ha bra inställning och explosiva lår.
Vi mötte bonkargänget Floda. 27-3 hade vi vunnit med på bortaplan. Nu var vi hemma i goa Lundbystrand 1. Parketten blänkte, läktaren var ganska tom och målen började rulla in för vår del.
Inte speciellt spännande med andra ord.
Tills.
Linda får bollen framför Flodas målvakt. Viftar och kämpar. Och lägger in den i mål!
Jag stod bredvid henne i slottet och kände hur hela världen exploderade ut i klang och jubel när bollen nådde nätet. Linda ser osäker ut först.
Sedan vrål.
I ögonvrån ser jag Emma komma rusande mot oss med sina långa ben. Linda gjorde mål!
Vi gråter, tjuter och hoppar i en egen liten sån där hejhejhejhejhejhejhej-grupp. Flodaspelarna ser förvånade ut. Resten av vårt lag skäms lite. Vi ledde ju säkert med 10-15 bollar redan.
Jag är helt darrig och torkar fortfarande tårarna när jag sitter på bänken i väntan på nästa byte.
Det där var fanimej äkta vänskap.
Å, Emma och Linda. Varför slutade ni spela? Var det verkligen så roligt där ute i världen, utanför Lundbystrand?
True story.
Emma och Linda och jag var oskiljaktiga under juniortiden. Vi hade gått på samma dagis tillsammans och innebandyn var det som verkligen förde oss samman till tre bästisar. (Still going strong I might add.) Emma och jag var kedjekamrater och Linda var helt asgrym i mål och en av de bästa lagkaptenerna jag haft. Klok och snäll men stenhård inombords. Under vår sista säsong som juniorer hade Linda dock tappat lusten för ib och bestämde sig för att prova lyckan som utespelare, för att se om det skulle ge motivationen tillbaka.
Nu ska det sägas att Linda var en bra måvakt, men hade aldrig varit någon bolltrollare direkt. Kanske fanns det en tanke med att hon fick stå i mål när vi började spela ib i Ledetskolans slitna hall utan sarg? Nåväl.
Lindas bästa egenskaper som utespelare blev att vara stark, ha bra inställning och explosiva lår.
Vi mötte bonkargänget Floda. 27-3 hade vi vunnit med på bortaplan. Nu var vi hemma i goa Lundbystrand 1. Parketten blänkte, läktaren var ganska tom och målen började rulla in för vår del.
Inte speciellt spännande med andra ord.
Tills.
Linda får bollen framför Flodas målvakt. Viftar och kämpar. Och lägger in den i mål!
Jag stod bredvid henne i slottet och kände hur hela världen exploderade ut i klang och jubel när bollen nådde nätet. Linda ser osäker ut först.
Sedan vrål.
I ögonvrån ser jag Emma komma rusande mot oss med sina långa ben. Linda gjorde mål!
Vi gråter, tjuter och hoppar i en egen liten sån där hejhejhejhejhejhejhej-grupp. Flodaspelarna ser förvånade ut. Resten av vårt lag skäms lite. Vi ledde ju säkert med 10-15 bollar redan.
Jag är helt darrig och torkar fortfarande tårarna när jag sitter på bänken i väntan på nästa byte.
Det där var fanimej äkta vänskap.
Å, Emma och Linda. Varför slutade ni spela? Var det verkligen så roligt där ute i världen, utanför Lundbystrand?
True story.
just words
Jag måste bara få dela med mig av fem nya ord i mina ord i mobilen:
brie
gööördålig
tekade
treo
och av någon anledning, minns inte när det har använts
njurproblem.
Om det är någon där ute som minns att jag skrivit njurproblem så hör av dig.
brie
gööördålig
tekade
treo
och av någon anledning, minns inte när det har använts
njurproblem.
Om det är någon där ute som minns att jag skrivit njurproblem så hör av dig.
tugga ribbstol
Alltså, vem är det som skriver våra matchreferat på vår hemsida? Det tar ju flera veckor innan nåt kommer upp. Så tråkigt.
Så brukar jag tänka när jag går in på ibfgoteborg.se.
Sedan inser jag ju att det är jag själv som har den uppgiften. Men jag hoppas alltid att nån annan ska ha gjort det redan. Ska nog avsäga mig detta uppdrag.
I declare bankruptcy i referat.
På tal om bankrutt. Det finns två löften som jag brukar ge mig själv med jämna mellanrum men som jag aldrig lyckas hålla. 1. äta mer fisk (blä), 2. sluta nätshoppa (kuuul).
Häromdagen försökte jag koka nåt sånt där fiskblock och fy fan vad äckligt det blev. Och i en av mig högfrekvent besökt nätbutik har jag hittat den perfekta klänningen till José och Spettets bröllop nästa år (i augusti jag är så att säga ute i god tid).
Hur gör man för att hålla löften?
Nu är det ju då uppehåll igen. Det firade vi i tisdags med en fulländad hinderbana. Jag vågar inte slänga mig i repen men klarar av att hoppa över plinten. Hinderbanan 1. Åsa 1.
Nästa vecka kommer Turbothai tillbaka. Årets återseende. Livets comeback. För att överdriva lite grand så känns det som i Titanic när Rose håller på att frysa ihjäl i vattnet men samlar kraft för att ropa till livbåten att komma tillbaka. Come back. Come back. Och så till slut gör den det och hon återfår liv.
Så brukar jag tänka när jag går in på ibfgoteborg.se.
Sedan inser jag ju att det är jag själv som har den uppgiften. Men jag hoppas alltid att nån annan ska ha gjort det redan. Ska nog avsäga mig detta uppdrag.
I declare bankruptcy i referat.
På tal om bankrutt. Det finns två löften som jag brukar ge mig själv med jämna mellanrum men som jag aldrig lyckas hålla. 1. äta mer fisk (blä), 2. sluta nätshoppa (kuuul).
Häromdagen försökte jag koka nåt sånt där fiskblock och fy fan vad äckligt det blev. Och i en av mig högfrekvent besökt nätbutik har jag hittat den perfekta klänningen till José och Spettets bröllop nästa år (i augusti jag är så att säga ute i god tid).
Hur gör man för att hålla löften?
Nu är det ju då uppehåll igen. Det firade vi i tisdags med en fulländad hinderbana. Jag vågar inte slänga mig i repen men klarar av att hoppa över plinten. Hinderbanan 1. Åsa 1.
Nästa vecka kommer Turbothai tillbaka. Årets återseende. Livets comeback. För att överdriva lite grand så känns det som i Titanic när Rose håller på att frysa ihjäl i vattnet men samlar kraft för att ropa till livbåten att komma tillbaka. Come back. Come back. Och så till slut gör den det och hon återfår liv.
