åsen åsen åsen åsen

Jag ska inte sticka under stol med att derbyvinster är de finaste av vinster. Och jag ska inte vara löjlig och påstå att det inte är fint som snus att näta twice in the same match. Hejhejhejhej.

Som vanligt i derbyn var det ganska svängigt och lite darrigt och vår sista period var väl lite si sådär. Men...

hejhejhejhejhejhejhej.

Jag kostade mig faktiskt på att köra några hoppsasteg in till omklädningsrummet efter matchen. Det gör jag när jag är glad.

derby, baby

Jag sitter med sånt där bananlack på tänderna just nu. Varför känner jag mig alltid som en liten lågstadietjej när jag går till tandläkaren (och hela tiden annars också men det är en annan historia)? Kanske för att mina tänder skulle kunna liknas vid innebandybollen - full av hål.

(Paus för skratt.)

Jag har alltid haft många hål och tandställningar och haft dåligt tandsjälvförtroende helt enkelt. Det är inte på helt lösa grunder som jag brukar säga att jag är smutsig och farlig, mina dåliga tänder är en del av detta (att jag mycket sällan dammsuger hemma och låter hunden sova i sängen och i soffan med sina goa, grusiga tassar är en annan).

Men. Idag hade jag inga hål. Tjoho. Det har dessutom börjat en otroligt trevlig ny tandhygienist på Folktandvården i Olskroken. Han var inte alls så där dömande som tandläkare kan vara utan bara trevlig och skojade om tandtråd istället för att läxa upp mig.


Vad jag egentligen vill komma fram till är att det är derby imorgon.

Göteborg möter Göteborg.

Eller vi i rikitga Göteborg ska möta Härmisgöteborg. Och så vidare. Whatevva.

Det enda riktiga Göteborgsderbyt.

Lundbystrand 19.30.

surt sa räven

Det jag tar med mig från förlusten mot Olofström är inte helt otippat den underbara vändningen vi gör i andra perioden. Från 1-5 efter 20 minuter till 5-5 efter 40. Sedan orkar vi inte vända en gång till. Jag hade ett flertal lägen i sista perioden, till exempel när Svensson (gulle dig, Svenne) "äntligen" passade mig på bortre - men då skjuter man utanför såklart. Blurgh.

Inledningen av matchen vill vi nog glömma. Åter igen var vi lite mesiga i försvaret och minsta lilla misstag eller bjudning straffar sig i den här serien.

Jaja, jag tippade Olofström som etta och det blir svårt att stoppa dem.

''

Dagens andra besvikelse är Den förlorade symbolen. Inte ens i närheten av Da Vinci-koden och dravlet i slutet av boken skummade jag igenom bara. Förutsägbar och trist var den. Det där om att gudomlighet finns inom människan och inte i typ himlen och att alla religioner vill samma sak visste man väl redan. Fast alla amerikanare kanske inte har fattat det ännu.


**

Herrlaget tog en viktig seger i Jönköping idag. Det var la roligt då. Likaså vårt division 2-lag som storvann med 12-0 och har förbättrat sin målskillnad ordentligt i toppen av tabellen. Tant Åsa ska ha lite kvalitetstid (nykter givetvis - match på onsdag) med småtjejerna i IBK i afton så jag kan åka snålskjuts på deras seger och glömma vår fölust.
 
 

Robert Langdon, baby

Idag dunsar Dan Browns Den förlorade symbolen ner på vår hallmatta.

Weee!

Posten brukar komma till oss strax efter lunch och jag har fjärilar i magen just nu och springer till fönstret med jämna mellanrum för att kolla om den trevliga brevbärarinnan inte kommer cyklandes runt hörnet snart.

Det gäller att jobba undan det som måste göras idag snabbt. För så snart kartongen från Adlibris dyker upp här så är jag Den förlorade bokläsaren.

**

En träning kvar. Sedan väntar Olof S på lördag och Utmanarna på onsdag. Två toppmatcher på mindre än en vecka. Slut i huvudet nästa torsdag någon?

**

Asså, jag tycker egentligen inte att Dan Brown skriver så där innerligt bra. Men det är något med Langdon-böckerna som ändå naglar fast mig.

Snaaart...

Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

Kors i taket. Nu går skam på torra land.

Jag har köpt mig ett par inomhusskor. Det var på tiden. I grevens tid. Inte en dag för tidigt. Sent ska syndarn vakna.

Det blev de billigaste som fanns på Intersport. Ett par Puma. Och jag är ju en sann kattälskare så det går utmärkt.

Inget ont som inte har något gott med sig. Nu kanske min hälsena vill samarbeta lite mer, den var inte så nöjd i de där tre år gamla dojjorna jag hade fram tills idag.

Och så avlutar vi med något bittert för att komma i rätt stämning efter detta ystra inlägg:

Otack är världens lön.

massa mål mot malmö

Malmö - Göteborg 7-10.

Det är tråkigt att göra tio mål men ändock känna att man är illa ute. Vi var bedrövliga i försvaret igår men var som tur var på målhumör. 3 poäng till tabellen och 3 poäng till undertecknad. Det händer inte varje år.

Men våra tio mål var inget mot ett annat lag som igår gjorde 15 mål utan att vara på säker mark. Stenungsund - Banarp i herrarnas division två västra Götaland slutatde 15-10. Jisses.

Och våra herrar mötte Marstrand igår. Där blev det seger och 12 utvisningar. Jisses.

Warberg fick sin första seger igår. Det var de värda.

ups and downs i i-landet

Jag har i många år misstänkt att det finns ett hemligt land för hårnålar, tuggummin och hårsnoddar och att portalen till detta land finns i mitt hem någonstans. Ungefär som att det finns en portal i tvättmaskinen vilken genom strumpor flyr till skönare breddgrader, ni vet? Varje gång jag köper hårnålar, tuggummin eller hårsnoddar så tar det några dagar, sen är alla puts väck.

Döm om min förvåning när jag igår hittade någon slags liten koloni till detta land - i min egen ficka! Efter träningen skulle jag värma min lilla hand från den isande oktoberluften när jag kände en, nej, två, tre, nej ännu fler hårnålar i byxfickan. Sex stycken fiskade jag upp. I de relativt nya träninsgbyxorna vi fick i år. 

Var kom de ifrån? Jag har inte sett så många hårnålar samlade på något annat ställe än HM:s hårhyllor. 

Jag la dem fint och prydligt på soffbordet och tänkte att tisdagsträningens frisyr var räddad. 

Så. Var är de nu då? Nu när jag ska börja välja frisyr inför kvällens Torpapass.

Borta. 


True story.


Fy bubblan

På krogen har man kvart-i-tre-ragg.

På våra träningar har vi kvart-över-sex-sms.

Det är när folk inte kan höra av sig i tid om att de inte kommer.

Tsk, tsk, tsk.

flodhäst som flodhäst

Jag fick precis sms från morsan i Kenya:

Solnedgång över Lake Victoria, makalöst! Flodhästar hörs plaska och apor i massor försöker ta sig in på hotellets altan, vakter går runt och kollar. Det är så många djurläten runt om, det är helt otroligt.
Mor


.
.
.

Jag skickade tillbaka:

Solnedgång över Torpahallen, makalöst! En timma till träning och jag kan redan höra klubbor slå mot varandra. Det är måndagkväll igen, det är helt otroligt.
Dotter

 

Välj nivå på sarkasmen själv.


där, berg

Göteborg - Warberg 3-2.

Det var sen seger som satt hårt inne och det var jäkligt härligt att ta med tre poäng hem till tabellen igen. Vi har alltid haft lite svårt för Warberg och personligen har jag alltid gillat deras snabba spel. Alltså inte att möta utan som innebandylover. Jag är besviken att vi tappade vår 2-0-ledning i andra preioden. Vi ska inte var ett sånt lag som tror att det är lugna puckar när vi leder med något mål. Det är inte vi, vi ska ju kämpa hela tiden. Man får tacka vårt kompakta försvar för att vi lyckades vinna till slut.

Nu är jag supertaggad inför träningsveckan. Bättre och ännu mer ska det bli. Tänk att man kan längta efter måndagar.

+ till Frida som alltid peppar och har sig. Hon är den som visar mest att hon tror på oss andra i laget. Henne har man alltid i ryggen. Tack för det, baby.

+ till Bärry som orkade ta tag i att hjälpa mig med matchmusiken. Äntligen fick jag sjunga till peppmusik under uppvärmingen. Det hjälper mig att kanalisera nerovisteten i laddning.

+ till mina kedjecompdrades B-dahl och Hamstern. Ni fungerar som plastikoperationer och botox; lyfter, stärker, tightar till och fyller ut. Det är svårt att gå på halvfart när man spelar med Hanna, och Evelinas sköna spelsinne är inspirerande.


Det var det hele.

 

Varberg

-Ser du falken, Berg?
-Var, Berg?


Imorgon.

jambo

03:35


Där har ni en tid som jag fram tills igår kväll aldrig ställt klockan på. Men 03.35 steg jag förvirrad och förtvivlad upp ur sängen i morse för att köra mamsen till Landvetter för ytterligare en resa till Kenya. Hon är berest den där gamla tanta. Resan till Tibet nästa år är redan i full planering. Och själv har man åkt till Skåne två helger i rad. Det är inte fy skam det heller. Innebandy är ju också en upplevelse.



B.i.t.t.e.r.

babyblue


These shoes are made for running. Tack, Abbeliciuos!


sortpeber

Engelholm är ett av de mest samspelta lag jag mött i division ett. Deras fina, mjuka passningar och finter var riktigt luriga att möta. Vi spelade oinspirerat och mesigt. Även om man aldrig i innebandy känner att det är omöjligt att hämta in några måls underläge så var det något i vårt lag som inte klaffade ordentligt idag. Skåningarna var lite hetare helt enkelt.

Personligen hittade jag lite av mitt fysysika spel igen. Eftersom jag inte spelat forward sedan 1996 har jag haft det lite knepigt när det gäller hur man jobbar i försvaret men det lossnade idag. Det är ju bara att springa runt och knuffas, precis som vanligt!


Nu ska jag fira lördag med köttbullar och makaroner och en tiggande hund som sitter med nosen fem centimeter från tallriken. Han är go.

dax att flexa pexen

Engelholms tränare har skrivit en jättebra text här. Jag instämmer till fullo. Själv har jag aldrig varit skadad. Visst har jag krämpor, dem broderar jag ju gärna om här i bloggen, men de beror mer på att jag är sliten efter många års hård träning. Jag vill tro att avsaknaden av skador till viss del beror på att jag alltid skött träning och kost och sånt. Jag är ju lite miss goodie two shoes när det gäller det där.

Idag känner jag mig dock allvarligt skadad. Jag har sån jäkla träningsvärk. Efter några säsongers uppehåll började jag gymma på allvar igår igen. Stolt kan Snurrfinten presentera att Mr Snurrfinten har fixat ett avtal med ett gym som ger att vi i IBF får gymma gratis. Jippijahoo. Så, nu ska jag bli bajtig igen.

Jösses, vad jag gymmade förr. I mina tidiga 20-år var jag en riktig gymtjej med monsteraxlar och en rejäl julgran till ryggtavla. (Det är jag på bilderna...) Och det gynnade mig sannerligen i innebandyn. Utan min fysik hade nog mitt spelsinne och teknik inte tagit mig till elitserien och snart 10 år i ettan med mycket speltid. Förr, det var då när vi hade så få centrar i Älvstranden att jag spelade hela tiden under tvåmålet på träningarna. Inga byten och i alla femmor typ. Maxade 75 kilogram i bänkpress, 110 i marklyft och sprang åttan på en kvart.

Okej, kanske inte en kvart. Men jag var bra i alla fall.

Så, jag vill be er i IBF passa på att gymma nu när vi får't for free.

***

Om ni vill fortsätta att håva in saker gratis så ska ni skaffa er en sugarmama i laget. Det har jag gjort och ikväll cashar jag in ett par nya löparpjux.

Med denna cliffhanger lämnar jag er tills nästa inlägg. Vadå? Vem är hennes sugarmama? Vadå cashar in? Ska hon få ett par skor gratis? Å, vad spännande, jag bara måste se nästa avsnitt.


RSS 2.0