försöka går ju

Jag försöker vara där så nära halv åtta som möjligt.
Min man ger ett svävande, men bra svar när jag vid tjugo över sju undrade när han börjar jobbet egentligen och varför han fortfarande låg i sängen.

Jag ska börja använda mig av denna devis. Jag försöker alltid springa så nära åtta kilometer som möjligt. Jag försöker göra så nära tre mål per match som möjligt. Asbra, laid back, målsättning i livet.

*

I en krönika på challengers.se eftersöker f.d. sportchefen en intresseorganisation för herrarnas division ett. Det gör jag med. Herrarna blir inte hellr speciellt väl behandlade av seriesystemen. Men jag för givetvis genast över tanken till riktiga division ett (damernas alltså). Fan, vad vi skulle behöva en intresseorganisation. Hur startar man en sådan? Vilka är med mig?

Nakenbrandtal

I veckan diskuterade Johansson och jag avsaknaden av innebandy i sportmedia och vi var rörande överrens om att innebandy är bra mycket roligare att se på än hockey och fotboll. (Visst är vi något partiska eftersom vi båda ägnar innebandyn allt för många timmars bryderier, men ändå.) Efter gårdagens sportspäckade tv-sändningar står jag ännu mer förbryllad över varför innebandyn blir utmobbad.

Frölunda, som jag väl hejar på eftersom jag bor i Götet men inte bryr mig ett skit om egentligen, har varit pinsamt dåliga i semifinalserien. Jag har mycket svårt att förstå hockey och tycker att taktiken mest går ut på att åka runt och knuffas och sedan skicka ner pucken i andra lagets zon; Jobba på den gubbar! Som Jasmine sa: Vad gör Ulf Dahlén i båset? Har de någotntaktik alls? I innebandy ser man ganska sällan att man passar bollen på chans mot ingen alls. Vi har taktik, fina passningar och hårda närkamper. Jag kan också tycka att det är lite kul när spelarna börjar gruffa i hockey men när jag tänker efter är det helt sjukt att man på isen får lov, och uppmuntras, att slåss. På gatan hade en liknande misshandel gett fler än två minuter i fängelse.

Och så är det det här med fotboll. Kul att Göteborg kunde vinna mot Malmö trots att de har 13 spelare i truppen just nu. Och kul att Sverige klarade en poäng mot Portugal. Men hur kul är det egentligen att se 22 spelare stå stilla och passa bollen runt mittlinjen i 90 minuter? Okej, nu överdrev jag lite. Det pirrar till när någon lägger en fin djupledspassning eller när Portugal körde sitt fina kortpassningsspel. Eller de där bollskickliga spelarna som liksom smeker med sig bollen i sina finter, det är fint. Men ärligt talat, det är lika snyggt i innebandy. Jag kan bara se till mitt egna lag och hur jag ryser av välbehag när Bärry börjar finta och lägger en djupledare med millimeterfin precision. Mmm. Det är ju mycket härligare för publiken att se än när en fotbollsback tjongar upp en långboll mot en forward som springer åt fel håll.

Dessutom händer det ju så mycket mer i innebandy, vi skjuter och har målchanser hela tiden. I fotboll blir det 0-0 jätteofta.

Sist vill jag påstå att fotbollsspelare är änna mesiga idrottare. Det filmas, man slänger sig ner och låtsas vara dödligt skadad för en liten knuff. I innebandy blir vi dagligen nermejade vid sargerna, in i ribbstolar och brottas på mittplan utan att grina över det.

Jag tror att vi behöver få in fler sportjournalister som inte är uppväxta och indoktrinerade i fotboll och hockey. Bort med de gamla gubbarna, in med fler kvinnor och frisinnade män (nu generaliserar jag jättemycket).

Och fler nakenchocker. Jag har redan börjat jobba på att få min man att ställa upp vid några av våra matcher nästa år. Jag utmanar alla där ute att göra samma sak. Mannen, pappan, mamman, brorsan, flickvännen - alla är välkomna att orsaka skandaler i innebandyn. Då får vi ju spaltcentimetrar hos Aftonbladet, Sveriges största nättidning.

jättehjärna

Ibland när jag ska käcka mig i telefon så säger jag jättetack. Som en kombo av tusen tack och jättesnällt. Är det någon annan som gör det?

För övrigt så har damansvariga i IBF/IBK Göteborg varit en klippa för mig idag. Det är hon ju jämt, men idag extra mö.

Han jobbar som kvicksilver.
Så sa expertkommentatorn under Frölunda-HV igår. Kan man säga så? Jobbar kvicksilver bra? Typ som figurerna i Terminator som kan smälta ihop sig själva när de blivit pepprade av en k-pist? Bra jobbat, Termy!

Fler nakna män åt folket!

Vi som har bloggar, vi tänker i blogginlägg. Man värderar saker utifrån blogworthiness och tankarna formuleras som bloggtexter. Allt som jag är med om analyseras som ett potentiellt inlägg.

I natt drömde jag att jag skrev ett inlägg där jag uttalade mig om vilka som borde bli årets spelare. Rickie Hyvärinen och Emelie Lindström tyckte jag i drömmen.

Och det tycker jag väl nu i vaket tillstånd också. Så, nu har jag skrivit det och mitt undermedvetna kan luta sig tillbaka och notera ännu en framgång.

Min motivering är ytterst banal: VM-guld på den ene och rekordaktig poängdrottning på den andra.

***

Jag har varit ute och sprungit varje dag denna vecka. Följden av detta blev att jag vaknade i morse med en molande, sprängande känsla i nästan hela högerbenet (och ett färdigskrivet blogginlägg i huvudet). Som om två handgranater sprängts, en i höften och en i knät, och splitterskadat hela låret.

Det var dagens Jag har ont i...

***

Är det någon mer än jag som tycker att det är olämpligt att det finns en Sara Bergström som inte är Sara Bergström från Skåne/Boden som var bäst i Sverige för ett antal år sedan? Det har alltså kommit en ny Sara Bergström som också är bra på innebandy. Kul för henne men störigt för oss gamlingar som minns hur det var förr.

***

Det var väl för väl att Warberg tog sig till semifinal. Att Magnus Svensson blev matchvinnare räknar man med numera. No biggy. Heja WIC!

Fler nakenchocker till innebandyn! Det hade kanske ökat vårt mediala utrymme. I Aftonbladet och Expressen i alla fall.


.

26 mars

Idag skulle min var ha fyllt 68 år om han hade fått leva och jag undrar när jag kommer sluta räkna åren.

Eller när det ska sluta kännas som om det bara är en massa förlorade år och istället tänka att han nog skulle vara död vid det här laget ändå. Om tio år, 25, aldrig?

det går lika bra med...

Ibland ifrågasätter jag mig själv;

Jag sitter och gnager på en stjälk selleri just nu.

*istället för glass*

Är det verkligen gott, Åsa?


Idag har jag ätit två glassar ändå.  Jag som skulle köra lite slim fit ett tag efter att ha kollat på Du är vad du äter i måndags. Anna Skipper har sagt till mig genom tv-rutan att korv är riktig skitmat många gånger och just nu är Magnus och jag är inne i en prickigkorvperiod. Det var mycket dålig timing att kolla på Du är vad du äter.

Och idag har jag ätit två glassar.

Ikväll ska Roy och jag ut och springa.


Det finns en Vilken GB-glass är du-quiz på Ansiktsboken. Jag blev Lakritspuck.


det är robin hood jag vill ha

2010/2011 blir det alltså tre serier i division ett. Äntligen. Alldeles för sent. Det skulle behövts för tre år sedan. Är det inte grymt att jag bestämt mig för att sluta efter nästa säsong - att jag liksom snubblar på mållinjen, med min dröm om tre serier inom räckhåll?

Nä, jag får nog skjuta upp beslutet att lägga ner karriären tills jag är säker.

Men det kommer fortfarande inga direktkvalificeringar till elitserien vilket är synd. Glappet mellan ettan och eliten är stort men det har i alla fall blivit mindre de senaste säsongerna. (Då syftar jag inte på bonkargäng som IBF Göteborg utan lag av typen Kais Mora som hade mycket stora förutsättningar att lyckas i eliten och också gjorde det.) Det känns fel att en serieseger inte innebär avancemang. (Åter igen syftar jag här inte på att jag ville att vi skulle gått upp i år, jag syftar på de unga, härliga lag som är på frammarsch och som förtjänar att få prova elitserien när de kämpat en hel säsong för att nå dit, typ Olofström.)

Jag kan inte annat än hålla med artikeln på innebandymagazinet.se (!?) om det konstiga kvalet. Det har skett många knäppa grejer i elitkvalen genom åren. Hur svårt kan det vara att få fram ett rättvist spelsätt? Hej igen, herr Kalle Anka.

För övrigt - härlig bild här. Heja oss!

***

Nu har jag läst ut min bok om Karl den tionde på 750 sidor och går vidare till en bok faktabok om den riktige Robin Hood. I'm still a nerd and I like it.

***

Övertydlighet 2: Stenkullens Livs, Stenkullevägen 7, Stenkullen


tisdag

I söndags drog jag igång försäsongen. Backträning i Sävedalen. Fy fan, vad har jag där att göra? Det är så otroligt jobbigt. Men uppdrag Sista division ett-säsongen är igång.

Lockerud vann mot Skellefteå ja. Efter en helgs spel ser det ut som om det blir Lockerud och Engelholm i eliten nästa år. Vi behöver lite fler heta lag här nere i söder så det välkomnar jag.

Herregud vad kul det hade varit att se Rönnby -Pixbo. Avgörande kvartsfinal mellan två jämna lag. Jag tror på Rönnby eftersom jag inte rikitgt litar på Pixbos mentala styrka, men det skulle vara bra för Göteborgsinnebandyn om Pixbo kunde gå långt.

jamaican me crazy

Jag börjar känna mig som en mentor för mina medspelare i stans härligaste förening. Jag försöker lära ut mina bodybuildartips i gymmet, lånar ut min lägenhet till Nina, mina kläder till Lisa, mediatränar coach Håkansson, ska lära Susie att köra bil (när blir det av, Suss?) och nu ska jag ha privatlektioner i svenska med Hanka. Vilka resurser jag sitter på egentligen...

För övrigt är jag sjukt nöjd med att ah hoppat över träningen i onsdags. Det här uppehållet är mycket mer välbehövligt än vad jag någonsin anat. Även om säsongen varit underbar när det gäller laget, alla goa människor och seriesegern så har innebandyn tagit för mycket energi utan att ge tillräckligt tillbaka. Det är ett Thanks for nothing-läge här för mig.

Men jag saknar redan brudarna och det är tur att alla kommer hem till mig imorgon för att säga hej då till Ninisen.

Nu ska jag börja sätta mig in i slutspelet så att jag har nåt annat än IBF Göteborg att blogga om.

typ sist i publikligan

Alltså, kan vi verkligen ha haft 91 personer som genomsnitt i publiken i år? Sekretariatet måste ha överdrivit varje gång. Ett överslag, så att säga.

Man skulle bo i en mindre stad där folk orkar bry sig om att komma och glosa på mellanbra innebandy.

до свидания Putin

Surt att jag, den som står längst fram bland fotfolket i daminnebandyns krigshär, missade tv-matchen igår. Det var väldans roligt att lyssna till Fredrik Lindström, det ångrar jag inte. Men kan innebandybloggarna uppdatera lite om matchen tack?

Kul med höjdpunkter i alla fall.

***

Förlåt att jag länkar till Aftonbladet här men när jag läste att Billy Butts namn i den här artikeln föll hela den ryska trovärdigheten.

They took all the trees and put them in a tree museum

Asså, nu när jag snackade försäsong med Jazzy Jo blev jag nästan lite sugen på Skatås. Kanske var det för att vi ska ha så lite Skatås som möjligt i sommar som jag ville dit. Don't it always seem to go that you don't know what you've got ‘til it's gone.


blod svett och tomhet

Vi gjorde två jävligt bra matcher i det här kvalet. Även om det blev två förluster så kan jag lämna helgen med huvudet högt. Hade vi gjort mål på några av alla superlägen vi hade idag hade vi kanske vunnit men sådan är idrotten - får man inte in bollen så vinner man inte. Det är väl ingen som direkt gråter över vi spelar i ettan nästa år också, vi hade inte riktigt räknat med det här, men det är surt att förlora, det är det sannerligen.

Några detaljer:
Vakmästaren i Vadsbohallen i Mariestad var görtrevlig mot mig. Jag irrade runt efter en ledig toalett innan matchen och då kom han fram till mig och visade vart jag kunde gå. Jävligt schysst.

Alla luktar fisk i Göteborg är en mycket uttjatad ramsa som folk från Integöteborg (oftast killar som luktar koskit) gärna använder när de möter oss. Jag gillar inte ens fisk.

Nära 1000 personer såg våra två matcher. Kul.

Glöm inte att tacka Jasmine för arret idag.

Bästa känslan i helgen: När Lockerud skulle springa in till Seven nation army - vår seriesegerlåt. Snacka om taggning.

Näst bästa känslan: Att sjunka ner i bubbelbadet igår eftermiddag tillsammans med goa lagkamrater. Det var som balsam för mjölksyrestinna lår och ett trött huvud.

***

Nu är säsongen över och den där hemska tomheten börjar krypa i min kropp. Jag kommer bara närmare och närmare det tillfälle då det är dags att sluta spela, i division ett i alla fall. Eller gör jag det? Fan vad svårt.

Vi har haft en underbar säsong, det har varit en oslagbar kärlek till laget i år. Kan kommande säsong toppa den?

Hur länge ska mitt högerknä orka härda ut?


Vi ska satsa på att ta in unga nyförvärv, under 22 helst. När mitt kontrakt går ut nästa år och jag är 29 - blir det tack och hej Åsa då?

Det blir väl ett år till, trots alla frågetecken kan jag inte släppa det.

Men hur ska vi klara oss utan Nina som ska satsa på en thaiboxningskarriär i Bangkok?

varför har ingen tvättat min matchtröja?

Är det någon mer än jag som tycker att La Voix är en kopia av Nessun Dorma och den hemska version som Fredrik Kempe gjorde av denna låt och kallade den Vincero? Refrängslingan är ju exakt samma fram till sista tonerna. Skandal.

Just det. Vi håller på att kvala till elitserien också. Jag orkar inte skriva så mycket just nu utan koncentrerar mig mest på att orka ladda om. Det var en riktig urladdning i fredags och en jävligt bra match. Förbered er på kamp i Valhalla idag, 17.00.

Thaisson



Nina ska kvala till elitserien ikväll och är nervös.

matchdag

När jag startade bilen i morse satte Ruslana och Wild dances precis igång. Det är den låt som alltid får mig att tänka på innebandy, match eller fest och framför allt lagkänsla. Det finns ingen annan låt som Wild dances. Jag får ståpäls på låren nu när jag tänker på ikväll.

Heja Göteborg!




***

Övertydlighet:
Öjersjö IF, Nya Öjersjövägen 6, Öjersjö

gullisarna



Sånnahäringa gullisar har vi ofta på våra träningar. Dels är Mika (till vänster) ofta där och dels har vi besök av små goa döttrar titt som tätt. Det började med att Isa kom till världen och charmade sönder vårt lag. Sedan kom Leah och Tindra (till höger, megagullig verkligen) och jag blir bara mer och mer sugen på att ägna livet åt annat än innebandy...

mästarinnorna

Som vanligt utesluter innebandymagget damerna från sin bevakning. Jag fattar inte varför en stor, populär och seriös mediaaktör gör så. Senaste fadäsen är att man orkat räkna ihop divison ettornas assistkungar men inte drottningar. Så jag fick göra't själv:

1. Stina Svensson, Ingelstad/Växjö, 26 assist (tot 40 poäng)
2. Johanna Ekeroth, Lockerud, 24 assist (tot 45)
3. Ida Linné, RIG Umeå, 23 assist (tot 34)
4. Tina Lundmark, Skellefteå, 21 assist (tot 21)
5. Louise Wickström, Oibk, 19 assist (tot 40)
6. Linette Kouru, Sten Sture, 18 assist (tot 26)
7. Kristin Gustafsson, Kumla, 17 assist (tot 22)
8. Charlotte Karlberg, Sten Sture, 16 assist (tot 20)

Så, de åtta bästa assistgivarna i divison ett. Bra jobbat, brudar!




Jag hörde publikens vrål
när du gjorde mål.
Min känsla är vass
ännu en gång har jag givit en målgivande pass.

(Poesi signerad Åsa Kristiansson anno 1990-tal då jag brukade passa min bästis Emma som drämde upp bollen i nättaket.)

glassbomb

Det var en tripp längs minnenas allé för mig igår när jag drösade ner i hörnet i ettans omklädningsrum under läktaren i Lundbystrand. Oj, vad många gånger jag suttit i det där hörnet och rabblat mental träning-mantran. Vi mötte stadslaget i en träningsmatch som typ slutade 9-9 efter straffar. Livets straffläggning! Jag har aldrig sett vårat lag lägga så underbara och finurliga straffar. Känns bra inför helgen.

Jag hade två unga blondiner på varsin sida om mig under matchen och det gick ju bra det med. Nu hoppas jag bara att den här jädra molande halsonten ska gå över till helgen. Känner mig helt bombad idag.

Och ikväll är det träning i Valhalla! Dags igen att trängas med Frölundafans eftersom det är match i Scandinavium och behöva springa ner för trapporna och långt bort i korridoren för att nå en toalett.

toalettbloggen

Jag säger som pussgurkan Henke Larsson nyss sa i Sportspegeln; det är inte konstigt att motivationen inför en träningsmatch är lite lägre än när det verkligen gäller, speciellt när man kommer upp i min ålder. Så var det i lördags när vi träningsspelade mot Warberg som ska kvala till division ett. Jag hade haft en riktigt pissig vecka med ont i knäna, ont i halsen och dessutom känt mig missförstådd och förbannad på träningarna. Men det var inte läge att ringa tränarna och meddela att ytterligare en spelare föll ifrån.

Tur var väl det, att jag orkade släpa mig till Thorpy. Inte för att vi vann, för det gjorde vi inte (1-2 blev det), utan för att det var jävligt kul att spela med Lisl och Hamstern. Vi la fokus på rätt saker, var jävligt positiva mot varandra och spelade stabilt och ettrigt. Jag fick en självförtroendeboost inför kvalet av er två, tack!


Internationella kvinnodagen, jag säger som jag säger om Ladies Edition, det är bra att det finns men det ska inte behövas.

Nu är det klart att hemmamatchen i kvalet mot Lockerud blir i Valhalla. 15 mars 17.00. Nog skapade detta besked uppståndelse i laget, vi är inte så förtjusta i parketten, för att uttrycka mig milt. Men sist vi spelade en kvalmatch där vann vi faktiskt (7-5 mot Kumla) och jag tror att det kommer bli finemang att vara tillbaka i innerstan, med rätt inställning till det tokiga golvet så blir det nemas problemas. 

För mig skapar snarare matchtiden uppståndelse, jag hade ju tänkt att ha födelsedagskalas på söndag och ge mamma tillfälle att överlämna de bestik jag har önskat mig. (Jag glömde två matlådor och två gafflar på bussen förra lördagen.) Men det blir ju alldeles för sent att dricka kaffe efter matchen om den börjar fem. Och på måndag, själva dagen D, finns det risk att vi har träning och på tisdag är det show med Fredrik Lindström. Muchos problemas aqui.

***

Avslutningsvis något positivt om melodifestivalen: Det var grymt att se två goa kvinnor gå vidare igår. Caroline af Ugglas är så underbart härlig och Dawn Finer har i alla fall en låt med känsla, till skillnad från alla dunkadunka-lättklädda-tjejer-dansar-i-bakgrunden. Hoppas någon av de två vinner. Å så älskar jag Alexander Bard, sicken lirare!

uppåt väggarna

1. Färjestaden
2. Göteborg
3. Surte
4. Olofström
5. Pixbo
6. Södradal
7. FBC
8. Ingelstad
9. Stanstad
10. Ljungby

1. Göteborg
2. Södradal
3. Olofström
4. Pixbo
5. Stanstad
6. FBC
7. Surte
8. Färjestaden
9. Ingelstad
10. Ljungby

Vilken tabell är mitt tips, tro? Jo, den som är helt tokig. Fast några lag  där i mitten av tabellen tippade jag i alla fall i närheten av slutplaceringen. Å så Ljungby då.

Nä, aldrig mer.



10. Ljungby
 Hoppas att de unga talangerna fortsätter att kämpa. Det har varit en tuff säsong för dem och vad jag har förstått så har spelarna själva fått dra ett tungt lass. Att de därtill spelar upp sig och blir riktigt bra på slutet är starkt.

9. Ingelstad/ Växjö
Som jag skrivit redan; Robertsson-linan platsar i landslaget (typ) men kanske har laget fallit på ett osäkert försvar. Det känns i alla fall skumt att de åker ur. Jag har alltid gillat laget, de är sportsliga och trevliga.

8. Färjestaden
Jag hade Färjestaden som seriesegrare i mitt tips. Oops. De var hur grymma som helst förra året.

7. Surte
Surte värvade en del tunga namn och de kändes sylvassa innan allt drog igång. Men något fungerade inte när de väl skulle spela seriematcher. Förmodligen har laget blivit starkare av motgången den här säsongen och kan komma tillbaka med besked i höst.

6. FBC
Det var svårt att tippa hur det skulle gå för Challengers. Skulle sammanslagningen innebära att man äntligen kunde satsa lika mycket på damlaget som Älvstranden alltid gjort på herrlaget? De blandade och gav under sitt första år.

5. Stanstad
Nykomlingar med rutin, förlåt att jag tippade er näst sist. Visst har Hööken varit viktig framåt men hela laget ska ha en applåd för ett kompakt försvar som vunnit matcher åt dem.

4. Pixbo
Pixbo har också blandat och gett. De spelar framtidsinnebandy med mycket fart och snabba passningar och blir förmodligen farliga när de yngre spelarna får ännu mer rutin.

3. Olofström
Blekingelaget var väl de enda som gick ut med att de ville till elitserien. Ett lag med unga spelare som har framtiden för sig. Jag tror att den mentala styrkan spelade en roll, när vi slog dem kändes det som om vi var tio huvuden högre mentalt.

2. Södradal
Under RBK-åren var Södradal våra bittra fiender men numera gillar jag skåningarna (hej L!) . Visst trodde jag att det skulle gå lite, lite sämre eftersom man tappade flera tongivande spelare men se, det gick bra ändå.

1. IBF Bäst
Ingen fys, bara mys. Rutin - bara jag och Anna Hellström har sammanlagt spelat i division ett i 20 år (oh, my gådd, generationsväxling behövs). Harmoni i gruppen. Damansvarig har skrivit det så mycket bättre här.


så här gör vi i vårt lag:


Vi som är åksjuka äter Djungelvrål tills vi rullar ut ur bussen.


Vi älskar vår damansvarigas prickiga kjol.



Vi ser ut som systrar...
  
Vi fjantar oss.


 
Vi laddar med choklad, kaffe och skratt.

   
Vi kramas och pussas och myser och fixar frisyrer på varandra.


Och så har vi Abbe.

Jag har inte mycket att klaga på.

Daaaratatataaaraaa

Fasen vad dåliga vi var i lördags, tjejer. Huga. Det är lätt att dra fram det gamla "dålig inställning"-kortet men rikitgt så kändes det inte heller. Eller, jag vet inte. Att Ingelstad åker ur är en gåta. När Robertsson-linan kontrar skriver de innebandypoesi. Och det var många år sedan jag såg en lyckad "stå bakom mål, lyfta bollen över kassen till min kompis som smackar in bollen på volley".

Respekt till Ingelstad.

Det blev en något dämpad utdelning av seriesegertröjona och inte blev det bättre när en säkring gick och alla eluttag i omklädningsrummet dog. Alla som skulle blåsa och platta fick panik. Själv levde jag på gränsen genom att inte alls blöta håret efter matchen. Man måste våga vara lite edgy liksom. Resultat: Det elaka häxtrollet. Herregud. Dagens tips till mig själv: Klipptid.

Klubben hade ordnat lite fest och mat i Svingeln, tackar tusen gånger. Sedan blev det Hackets hörna på Valand och igår var jag inte kaxig. Jag lullade mest mellan tv-soffan och köket för att fylla på mitt vattenglas, med inslag av att drösa in i väggen och gå emot saker som mina simmiga ögon inte uppfattade var i vägen.

Lördagens bästa: Kaptenernas segervarv. Josefin och jag sprang några varv på Svingelns smutsiga, blå golv vrålandes introt och refrängslingan till Seven nation army. Vi sprang och sprang som två tultingar med våra korta, stubbiga ben men det kändes som om vi flög av lycka.


***

Slutligen två musikrelaterade händelser från helgen:

1. Minst lämpliga låt att ha som ringsignal när man glömt stänga av mobilen under premiären av Män som hatar kvinnor: Du är min man, Helen Sjöholm och BAO. (Text och film går liksom inte ihop.)

2. Ungefär 1.15 in i den här asdåliga låten gör tjejerna det internationella tecknet för nu spyr jag. Det symboliserar ganska väl hur jag känner för många, många låtar i Melodifestivalen.

RSS 2.0