snurrfinten

Jannice hade 25-årsfest i Skatås igår. Det är inte ofta man hänger vid Skatås-klockan in da middle of da night. Det ger ytterligare en diemsnion till försäsongsträning. Vilken vet jag inte ännu. För lite Resorb och för mycket illamåeende idag för att reflektera över detta.

Idag talades det om att bonka på träningen. Igår om att "sära på dem". Förra säsongen fick Mika inte suga på bollen bakom mål. Martin Olofsson likes to do it the kitchenway. Är det bara jag eller finns det många sätt att associera till älskog och sänghalm inom idrottsterminologin?

Eller älgskog som jag trodde att det hette förr i tiden. Såna finns det en del av i vårt land.

Jag känner att jag fluktuerar en hel del i min sinnesstämning när det gäller innebandy just nu. Värsta humörsvängningarna allan. Idag var det askul och det lossnade framåt och jag hade energi att springa från bilen hem (100 meter cirka). (Jag brukar springa när det är tråkigt att gå från parkeringen men det är inte alltid jag orkar, speciellt inte efter en dålig träning, eller om jag är jävligt kissnödig och det känns som om det sipprar ut om jag springer, då går jag jääävligt snabbt istället. Men annars är jag som kenyanerna.)

Jag fick en armbåge i huvudet igår. Har känt mig groggy och sömnig sedan dess. Det gav att jag somnade som en ängel igår och imorse körde jag in i en stolpe lite lätt. Det brukar jag inte göra.

Vi spelade ju match i söndags. Jag var asförbannad efteråt eftersom jag inte tyckte att vi ansträngde oss tillräckligt. Det känns lite bättre idag, speciellt efter den fartfyllda träningen igår, men hoppas vi är lite bättre laddade på lördag.

Idag fyller lilla Jannice 25 år. Grattis på dig. Mitt allra första minne av Jannice är från juniortiden då jag spelade i Älvstranden och systrarna Ramstedt var trogna Robertshöjdare. Det pågick en turnering i Lundbystrand och Jannice hade skadat knät. Hon låg på en bår i entrén och grät och storasyster Veronica satt bredvid och tröstade. Gulligt. Mitt första riktigt starka minne av Veronica är från en stadslagsuttagning för 79:orna. (Vi är 81:or och jag fattar inte varför jag var där som var två år yngre och jätteblyg, till skillnad från Virre som är mer framåt.) I alla fall. Virre och de andra coola tjejerna från Robertshöjd och Mölnlycke (som fortfarande fanns och inte hade gått ihop med Pixbo och Hindås och allt vad det heter där ute i Härryda) pratade och skojade om tamponger i omklädningsrummet och jag tyckte det var aspinsamt och var rädd för Virre och hennes stenhårda skott. 

Jag är fortfarande rädd för Virre och hennes skott men kan skämta om tamponger ganska friskt utan att skämmas i alla fall. 

Hallå, gå in och kolla på innebandy.se:s nya header. Jannice in action så att säga. Och så Anna och Palmen i bakgrunden. Så fint, så fint.  

Halvägs in i genomgången innan kvällens träning avslöjade Sundell att det blir beep-test. Ramaskri. Vi gör inte beep-test i IBF Göteborg! Har alltid varit förbjudet. Men det är klart att när man tar in Partille/Lerums-folk så ska det givetvis bli annorlunda... (Du fattar att jag skojar va? Lite.) Jag hörde inte ett ord utav vad som sas under resten av mötet. Likt en nära-döden-situation letade min hjärna efter ett sätt att rädda mig från faran. Fejka skada. Hälsenan? Knä? Dålig i magen? Bli yr i huvudet och falla ihop? Det måste vara något som inte hindrar mig från att vara med på spelet. Jag hittade ingen ursäkt. Att fejka hjärtfel kändes lite väl desperat.

Det är frustrerat i laget just nu, man har mycket i huvudet när man byter spelsystem. För att bota ångesten köpte jag en bit smörgåstårta på ICA. 89 spänn. Och varsin lyxbiskvi till mig och gubben. 12 coronas var. 

Visst är det han på Radiosporten som snackar på beep-testet?

Kissnödig hade kunnat vara en bra ursäkt för mig. Tjejen med den minsta blåsan i stan. 1,15 in i detta klipp typ.

Det sprang en liten silverfisk över diskbänken idag. Behöver vi städa hemma eller?

1. Usch vad dåligt det ser ut för Göteborg. Varför är det så?
2. Jag har hört många vackra ord om att utveckla damerna i flera år nu. Hoppas det blir lite action denna gång. Inte bara ord, ord, ord.
3. Jag måste verkligen skaffa en bättre deo. Situationen var katastrofal när jag kom hem från en intervju nyligen.

Första träningen i hemmahallen igår. Kära gamla Torpa. Det tog mig 30 sekunder att gå till träningen. Jag tror att jag är nöjdast i laget just nu. När det gäller innebandy är jag dock inte speciellt nöjd. Jag skyller gårdagens spektakel på nya klubban. Ploppjäveln är lös efter kapningen. Superlim står på inköpslistan.

I natt drömde jag, inte helt oväntat om innebandy. Fast inte om spel utan om Surte. Japp. Du läste rätt. Jag gick omkring i mina favoritskor just nu, ett par sjukt snygga kilklackar som jag ska ha på bröllopet i helgen. Jag hade problem att gå i dem. Vinglade och slant hela tiden. Och så snubblade jag till och ramlade mitt framför hela Surtes trupp 08/09. Nu kan man tro att de skulle skratta och håna mig men se, det gjorde de inte. De hjälpte mig upp och typ plåstrade om mig. Är detta ett fredstecken? En vit duva som flyger mellan Torpa och Nödinge? Har vi samlat våra krafter i ett gemensamt mål att knuffa ut Pixbo ur serien? Kanske, kanske...

På tal om andra lag i serien så tänker jag alltid på SödraDal när jag sminkar mig. Jag har svårt att stå still när jag väntar på saker och går alltid omkring i lägenheten när jag böjer ögonfransarna. Min vän Evelina har berättat för mig om hur Lina Jensen (SödraDal) en gång skulle böja sin fransar under stress. Hon stod inte still och var inte koncentrerad och lyckades dra av typ hela fransraden. (Detta kan vara en efterkonstruktion, kanske drog hon bara av någon frans, oklart vad som är sant här.) Nåväl, därför tänker jag alltid på Skånes finest (fjäääskar för Linda) när jag sminkar mig.

Dravel kallas detta. Nästa inlägg blir något innehållsrikt. Tror jag.

Imorse, under powerwalken, kom jag att tänka på alla regler inom innebandyn som har kommit och försvunnit under åren. I begynnelsen, då jag började spela 1992, fick man lov att sätta upp en köttmur på mållinjen vid frislag. Men man fick inte ta klubban över huvudet på motståndaren. Undrar vem som kom på det? Suck, det var tider det. När det inte var så allvarligt och jag irrade runt på plan, med glasögon, den gröna Ale-tröjan och shorts uppdragna till armhålorna.

Your breath makes it hard to breathe, råkade jag sjunga på bänken under träningsmatchen. Det ska vara Your touch makes it hard to breathe. Det förändrade liksom hela innebörden i låten. Din andedräkt gör det svårt att andas. Jag skrattade så att jag fick upp mitt nyss inmundigade vatten i näsan. Man måste underhålla sig själv när man blir vilad en period i en träningsmatch...

SPOILERVARNING:
När Big till slut friade till Carrie i slutet av filmen och inte hade någon ring utan tog den fina skon och trädde på hennes fot som i Askungen så fick jag nog. Frida, som såg filmen för andra gången, släppte allt och lät tårarna strömma, Suss, som också sett den förr, hade nog några tårar på gång men hade också fullt upp med att kolla ifall vi andra grät. Jag tror att Carro tyckte att det var lite, lite fånigt hon med och jag himlade med ögonen i den största båge som mina blå ögon någonsin tagit. Jag kan bara tänka på hur manusförfattarna dunkade varandra i ryggen när de skrev scenen och insåg att kvinnor skulle sitta i biosalongerna över hela världen och lipa och älska Big och tycka att Sex and the city är den bääästa filmen. Känslokall, jag? Nä, jag grät när Samantha köpte hund. Och till alla snygga klänningar. Det var fint det!

Det är jäkligt kul nu när träningsmatchandet börjar komma igång och man får veta hur läget i alla lag är. Favoriterna Färjestaden och Olofström har fått varsin uddamåls-vinst och vi sprang iväg till 11-2. Det ska bli intressant att se vad Utmanarna kan prestera så här tidigt och hur mycket har SödraDal tappat när några av de tongivande spelarna försvann? Jag är lite host, host idag och ska både på bröllop och 25-årsfest på lördag men kommer vara jävligt taggad på söndag då vi möter Vänersborg. En sann värdemätare blir det.

På tal om Bärry och blommor så fortsatte tantvarningarna ännu lite till. Suss och jag satt och löste korsord innan läggdags (också viss tantvarning visserligen, jag älskar tanter) och vi hade bara ett ord kvar som vi kämpade med. En trädgårdsblomma eftersöktes och det skulle vara ett H i mitten av ordet, vilket inte alls kändes bra. Den vane korsordslösaren vet att vissa bokstäver inte alls passar in. Z och X känns ofta tveksamma, likaså ett H mitt i ett ord. Då glider Bäret förbi och frågar om hon kan hjälpa till. Det tar bara några sekunder, sedan knäcker hon gåtan; dahlia. Hade jag aldrig tänkt på. Rhododendron var mitt förslag.

Ikväll ska ungdomliga Suss ta med Bäret (och Frida och jag)  på Sex and the city-filmen. Kanske kan man dra ifrån några tantpoäng efter det.

Det blev inte en enda internmatch mot IBK. Ett massivt motstånd från spelarna satte stopp. Istället kom IBK 7 Härad på att de visst kunde spela mot oss. Fast i Fritsla. Så vi fick vackert skumpa fram på de snirkliga vägarna mellan Alingsås och Borås på söndagseftermiddagen. 11-2 slutade kalaset. Det var en trevlig match där vi hittade många kombinationer trots att vi hade helt nykomponerade kedjor och backpar.

Det värsta som kan hända är att jag blir stämd civilt, sa vårt nyaste nyförvärv angående tvisten mellan föreningarna. Hög smärttröskel kallas det.

Annars var det ett träningsläger som gav mersmak, som sportjournalister gärna uttrycker sig. Vi hade några ritkigt bra träningar men bäst var ändå lekarna på lördagskvällen. Mynt mellan skinkorna och irländsk julafton kan vara hemskt roligt. 

Jag är dock lite nervös inför den hämnd som utlovades efter att Frida och jag bytt ut vår dåliga luftmadrass mot en mycket bättre som stod bredvid vår. Är man inte där och vaktar sin madrass så får man skylla sig själv, tyckte vi. Då vaknar man på morgonen med en utpyst madrass och rumpan i golvet. Synd bara att vi nu måste vakta vår säng hela helgen i Karlstad om några veckor.


På tal om journalister. Fanns det inte nån som hette Martin Dali?

Igår stod jag och gäspade på Götaplatsen medan Takida spelade. Jag var bara där för Fridas skull, Takida är för mycket JC-rock för mig. Frida, som för övrigt grät under Curly Sue. Suck, hon är bara så värmländsk ibland.


Heute abend åker vi, tillsammans med våra kollegor i IBK Göteborg, in i Alingsåsskogarna på träningsläger. Det hela kickas igång med, trumvirvel, ännu en internmatch mot våra kompisar i IBK Göteborg. Upplysningsvis har IBF och IBK mött varandra varje onsdag hela sommaren. Det börjar bli lite tröttsamt. Därtill har 7-härad som vi skulle träningsspela mot på söndag lämnat återbud och lägret kan därför avslutas med en match mot, tadam, våra vänner i IBK Göteborg. Härlig fantasi där, coach.
 

Nå, det jag vill säga med detta inlägg är: Pumpa upp luftmadrasserna Långared, here we come.

Mitt specialintresse Vitryssland har börjat med innebandy på riktigt. Nu vet jag i vilket land jag ska bli proffs och utländsk förbundskapten och allt det där. Dricka White Russian i Minsk efter att ha tagit sig till B-VM om tio år. Få neo-stalinistisk medalj av Lukasjenko. Jippi.

Jag måste säga att det ska bli spännande att se nya Klubbhuset. Med en liten innebandybana som man kan provspela klubbor på och en bardisk (White Russian?). David Jansson är dessutom en av mina favoritbloggare (om man bortser från all reklam för Klubbhuset). Min kritik av Reichen (som snart blir Klubbhuset) har verkligen vänt. Det känns som om den nya butiken tar chansen att göra innebandyn ännu mer framåtskridande och mer modern än mossig fotboll och handboll. Bra jobbat killar.

Alltså, jag gillar inte ens White Russian. Vill klerifiera detta.

Jag har inte frågat vår lagkamrat Hanka om jag får publicera den här bilden. Men det skiter jag i för jag började gråta när jag såg bilderna från hennes bröllop, då Hanka blev seriös kvinna, som hon själv beskriver det i mailet. Helt jävla assnygg är hon. Puss på dig, Hanka. I love you.

Okej, jag ändrar mig lite i min kritik av Reichen. De var bra mycket mer tillmötesgående ikväll. Tack för det. Fast det var lite roligt när jag ville byta blad på den klubba jag valt ut och mr Reichen gav mig en annan klubba, med mitt önskade blad och sa: "Den är precis lika bra, nästan exakt samma, du kommer inte bli missnöjd". Jag misstänker att han inte orkade byta blad helt enkelt. Nåja, vi får se om jag blir nöjd på träningen imorgon. Nu ska det kapas och sågas och kämpas hela natten. Aldrig att den kan finnas rätt längd för oss kortisar...

___

I bilen mot Kungsbacka:

- Var jobbar du?
- Volvo.
- Jaha, var på Volvo?
- I Torslanda, som elingenjör.
- Min kusin jobbar på Volvo. Pelle Persson*. Du kanske har legat med honom?

Avdelning: När man borde ha bytt ut "har legat med honom" mot "vet vem det är" och därmed inte förutsatt att den man pratade med avverkar män på löpande band.



*Pelle Persson är ett fingerat namn.

___

Jasse: MÅF? Nää, vem kan det vara?

- Är det som vanligt igen nu? Can we go back to the way we were? viskade jag när jag klamrade mig fast i en Mika-kram igår efter att inte ha sett mina lagkamrater på två långa veckor.
Nästa vecka börjar ordiniarie träningstider. Åter igen ska man harva sig igenom en vinter med innebandyn som första prioritet. Jippi!



- Om jag hämtar Frida vid tio över tio så är vi vid dig, typ, halv tolv kanske? Det tar väl så lång tid dit ut?
Jag dissar Mika ännu en gång för att hon bor i Frölunda. Enligt mig själv, en mycket rolig kommentar, vad gött det är när man tycker att man själv är det roligaste som finns. No need for others liksom. Mika: flytta till östra sidan.nu.


Nä, nu ska jag sluta svamla och starta dagen istället.

Dagens smartaste: Jag föråt mig på kaffebröt under taktikmötet nyss. Det betyder att jag inte behöver äta kvällsmat. Vilket betyder några slantar sparade. (Och att jag försöker få ut så mycket som möjligt av de 2500 coronas man betalar i medlemsavgift.)

Imorgon: Gothenburgs Spankers goes Freeport. Om Reichen/Klubbhuset ska krångla med hur mycket vi får hämta ut, så kan vi snart trycka Freeport, där skorna är billiga, på matchbyxan istället. Snålaste leverantören hittills! Buuu.


För övrigt har vi ytterligare nyförvärv på gång och vi blir riktigt heta denna säsong, I think...



Mika! Bilderna på dig är upplagda på fejsbok igen. Read 'em and weep.

Sötebrödsdagarna över och det vankas teoripass i afton. Ska vi fortsätta satsa på härliga 2-2-1, blir det en återgång till trökiga 2-1-2 eller hittar vi på nåt nytt och spännande? Många är motståndarna som med bävan skulle vilja sitta utanför klassrummet i Svingelns sunkiga korridor och tjuvlyssna.
 
Jag brukar ha mycket svårt att hålla uppe koncentrationen under sådana tillställningar. Jag spelar innebandy för att spela innebandy, inte för att sitta och lyssna på långa taktikharanger. Jag får panik i ryggen av att sitta stilla och lyssna för länge. (Panik i ryggen = ont och obehagskänslor och jag måste röra på mig annars dööör jag av tristess.)  Men, vi har ju nya tränare så det blir väl till att luta sig fram över bänken och låtsas lyssna i alla fall.

***

Äntligen kommer lite nyheter kring omstruktureringen av seriesystemen. En elitserie, två allsvenskor och fyra division ett är det förslag som jag håller på. Allt för att öka standarden. Huruvida det är bra för klubbarnas ekonomi bryr jag mig inte så mycket om i just den här frågan, jag ser bara en chans till att göra innebandyn proffsigare. I dagsläget kan det vara mycket stor nivåskillnad mellan olika divison ett-lag (även om det har blivit mycket bättre de senare åren) men det skulle det inte bli i allsvenskan. Det stora språnget mellan serierna, både eliten och ettan, och ettan och tvåan, skulle minska. Tänk om fyra lag från vår serie (div 1 södra) skulle gå upp i allsvenskan, det skulle lämna flera minst lika bra lag kvar i ettan. (Vår serie är ett getingbo i år med fem, sex lag som känns farliga.)

***

Avslutningsvis, ett nytt motto:

Om en bara e arg, så går det!
Anton Svensson, Katthult i Lönneberga socken i Småland.

När jag berättade för den fotograf jag brukar jobba tillsammans med att jag var ÖIS:are la han en öm hand på min axel, suckade och gav mig en medlidande blick. Det var förra året, då Blåvitt precis tagit guld och vi skulle göra en artikel om Wernbloom. Men nu är det andra bullar i stallet. Allbäck is back. Serieledning. Lennart Johanssons pokal 2010.

***

Under lördagen i Prag fick Suss en lårkaka vilken hon visade mig en sju, åtta gånger under kvällen. Det var nog ingen i laget som undgick en titt på det lilla låret. Jag kan se framför mig hur kugghjulen arbetade när hon med anledning av denna lårkaka drog ett skämt, ett riktigt dåligt sådant, om att komma in på ett café och beställa lårkakor och även moderkaka. Vi skrattade så att vi grät i taxin till flygplatsen. Inte helt oväntat är Suss med på listan över citat som dumpades under veckan i Prag. Jag orkar inte skriva ner den just nu bara. Jag har ju semester.


***

Ikväll spelar Broder Daniel för sista gången. BD har gjort två asgrymma låtar som heter When we were winning och Shoreline. Shoreline har ett intro som jag kan lyssna på om och om igen och rysa varje gång. Hej då Broder Daniel!

Natten mellan söndag och måndag: Det börjar direkt med att någon i herrlaget sover i fosterställning i sin resväska.

Måndag: Spenderar timmar inne i klädbutiken New Yorker. Alex provar och provar och provar och köper en bikini men ändrar sig och lämnar tlllbaka den och tjejerna i kassan är otrevliga och skitsura. 

Måndag, kväll: Inne på Europas största uteställe Music Club vid Karlsbron i Prag är det ingen som dansar på 80-talsgolvet. Men så fadar Billie Jean upp i högtalarna och Åsa flyger upp på golvet med de andra brudarna strax efter. Panelen av killar som har suttit och glott längs väggarna följer snabbt efter, som gräshoppor har de på några sekunder fyllt golvet och börjar sin kamp för att ta sig in i Göteborgsringen. Ingen lyckas.

Tisdag: Det är asvarmt i Prag och vi drar till en utomhuspool. Mycket topless, string och orakade bikinilinjer spanas in.

Tisdag, kväll: Suss kör tranan på dansgolvet.

Onsdag: Upptäcker att Olofström bor på samma hotell. Artiga leenden och hälsningar. Drar runt med Magnus och Magnus och kollar när de dricker öl, typ. Astråkigt, tur att Anna var med. 

Torsdag och fredag: Gruppspel i Czech Open. Två oavgjorda och två vinster ger en andraplats i gruppen och sextondelsfinal på lördagen. Det är olidligt varmt i hallarna och domarna är jättedåliga och de tjeckiska lagen kör skogshuggarstilen men fan vad kul det är att spela.

Lördag: Underläge 2-0 vänds till 2-2 och vinst på straffar. Även i åttondelen vänder vi 2-0 till 2-2 men förlorar på straffar.  Våra supportrar i herrlaget bryter av tutan som våra motståndares publik stör matchen med. 

Innan vi åker till hotellet för att duscha gråter vi när Hanka konstaterar att det var hennes sista match.

Lördag, kväll: Vår tjeck Hanka gifter sig den nionde augusti och vi tjejer som var i Prag har möhippa för henne tillsammans med hennes kompisar från Chodov och Bohemia. Det blir mycket lyckat trots språkbarriärer och att inte många av de svenska tjejerna känner Hanka eftersom vi kommer från olika lag inom IBK/IBF Göteborg. Vi har svensk lektion med Hanka där hon får äta sill, kaviar och knäckebröd och dricka Absolut (bara lite, Hanka dricker inte alkohol). Sedan är det frågesport och personligen är jag hemskt nöjd med att vara den enda svenska som kunde Hankas och Elfies smeknamn (Panda). Min lagkamrat Micha från Chodov var också duktig och hon fick Cinzano Biancon som vi vann.

Sedan kom strippan. Känsliga läsare och mamma varnas.

Feeling hot hot hot. Suss kan inte sitta still, Malin P vill hem till sin pojk och på slutet får vi se hans fillifjong för bråkdelen av en sekund. Att visa hur lång den var, är det enda jag gör resten av kvällen. Longer than Longway. Min man och Carros kille dyker upp mitt under showen men tar det förvånansvärt bra.

Lördag, på stan: Blååååmkuuiiiist, ropar ett killgäng efter Suss. Hon blir igenkänd från matchen tidigare. Suss bästa moment under resan. Jag beslutar att jag SKA ha mitt efternamn på matchtröjan i år.

Anna, Suss och jag äter upp Josses choklad.

Det är knökat överallt. Till slut åker vi hem i förtid men klockan hinner ändå springa iväg till halv två och jag lyckas må illa på söndag trots att det blev en kort utekväll.

Söndag: Hemåt. Suss drar lårkaka och moderkaka-skämtet i taxin. Kramp i magen av skratt. Långa kramar på Landvetter. Puss till alla.

Det var med sorg i hjärtat som jag såg mina flickor spridas som rön för vinden på Landvetter ikväll. Känns inte alls kul att lämna mixlaget av division 1, 2 och 3-tjejer och återvända till de gnälliga tanterna i IBF.

Det finns lite smått och gott att skriva om från veckan i Prag. En citatlista (Suss dominerar), innebandybilder (svettiga), komprometterande bilder på naken, tjeckisk man från Hankas möhippa och många, många historier om vad som hänt nere i Tjeckien. Men det blir inte riktigt ännu, jag ska ha lite smester till.