snurrfinten

Det här är så jäkla gött. Fy fan vad bra. Det har inget med Gais att göra utan att vi kan använda huliganlagen. Äntligen. Vi vill inte ha den skiten på våra idrottsevenemang.

Galna kosjukan, fågelinfluensan, svininfluensan. Jag ser framför mig hur någon nyser på Wall street, neurotiska finanshajar får panik och världsekonomin totalkraschar och vi får börja odla våra egna morötter på balkongen. mental träning är mitt tips till finansvärlden.

Jag var inte alls sugen på småmålsinnebandy igår. Därför orkade jag inte trippa bort till hallen trots att jag kan nudda den om jag sträcker ut armen rikitgt ordentligt från köksfönstret. Men ikväll är det provträning och det är ju helt andra bullar. 

Just nu är det jävligt oskönt att vara öisare. 3-0 mot IFK Tönteborg just nu. Skiiit.

***

Jag hade svenskalektion med Hanka idag igen. Vi snackade om politik och socialdemokratin och om att hon måste använda bestämd form när hon talar. Efter en stund gav hon sig själv ett tydligt exempel på att det är lämpligt med ett litet -en eller -et i slutet av ord:

- Gillar du fack?

Tänk det på halvbra svenska.

- Öh .... menar du fackföreningsrörelsen? frågade jag.

Sedan ganska mycket skratt.

***

För övrigt anser jag att Fasth ser rätt go ut längst ner i detta bildspecial. Trött och mysig liksom.

Jag tycker att Beyonces låt Halo är ganska fin. Det är väl inte lika pinsamt för ett indie- och rockbarn att erkänna som att jag gick till biografen för att se High School Musical 3? (Jag har lite svårt för Beyonce men Zac Efron i Hairspray får min värld att snurra...) Det är bara så jäkla jobbigt att sjunga med i Halo eftersom man måste skrika nästan hela låten. Och det uppskattas icke när man bor i lägenhet.

Det blir att skrika i bilen till jobbet nu. Och när vi står stilla vid trafikljuset vid S:t Sigfridsplan kommer mina medtrafikanter tro att jag är galen.

Å, vad roligt det är med elitserieinnebandy på tv. Heja Falun och heja min gamla lagkamrat från ungdomsåren Rachel i målet!

Vi har ju haft Globen-känsla på våra träningar under senare delen av säsongen då Rachel, sedan hon bestämde sig för att helgpendla till Falun, tränat mycket med oss under veckorna. Det är vi som hållt igång henne med våra luriga skott som tydligen är svåra att läsa eftersom de är så mycket lösare än de i elitserien. (Kaxigaste målvakten ever?)

(Här ser jag även mig själv få iväg ett sånt där misslyckat, pinsamt dragskott där man liksom skopar iväg bollen, som med en spade, istället för att hänga sig över klubban och dra iväg en snygging i nättaket. Usch.)

För övrigt anser jag att fotograferna som sitter klistrade vid sarghörnorna lever ytterst farligt. Risk för benbrott sedan under herrmatchen.

Jag ska erkänna att jag är lite sugen på att spela själv idag. Känslan kom tillbaka under veckan efter ett peppande och snällt sms från Lisa (inte det om kändisspaning i Stockholm) och en avhyvling från Fejkmangan;
-Jag är trött på innebandy.
-Äh, lägg av, skärp dig!
Lite snällhet och lite skäll, det visar på att några i alla fall bryr sig och det var tydligen det som behövdes.

Lite skvaller om silly season har också hjälpt till att öka innebandysuget hos mig. När vi tränar igen nästa tisdag kommer det förhoppningsvis dyka upp några härliga nya namn som vill förgylla vår trupp nästa säsong. Kul.

 + N +  - Y +N +   +  +

D +  
 - L +  + R
 - R +

Just det, Engelholm i division ett södra blir det ju. Det tänkte jag inte på igår. Ännu en resa neråt i landet längs motorvägen mot Malmö. Ännu fler tillfällen att möta Södradals buss som är på väg upp för att möta något Göteborgslag. Ytterligare en chans att få moona detta gäng yra skåningar.

Det återstår att se hur mycket Engelholm orkar satsa nästa år. Vill de upp igen eller ger de upp?

Falun i final ja. Åter igen har var jag en sjukt dålig spådam och framtidsprognosör när jag var bombsäker på att det skulle bli Iksu. Men det är kul med nya ansikten i Globen.

***

Medellivslängden var ju mycket lägre på 1500- och 1600-talen än nu, och det kan lätt förklaras med sämre hygien och kokobäng sjukvård. Men igår lärde jag mig dessutom att man i genomsnitt drack flera liter vin och öl varje dag. Det behövdes för att orka med den mycket starkt kryddade och saltade maten. Anna Skipper vänder sig i sin, öh, grav (inte bokstavligt då alltså, men det där uttrycket passade så himla bra här). Inte undra på att ni dog när ni var 35 bast! Tokstollar.

Så, nu har jag vänt min innebandyklubba bakochfram och flugit tillbaka från Blåkulla där jag varit under påskhelgen. Ovanligt lyckad tillställning där i år med välsaltad 1600-talsmat, dans och soligt väder.

Jaha, ja. Och här är allt som vanligt.  Två nykomlingar i elitserien nästa år. Balrog tillbaka i SM-final och innebandy.se är segt och trögt.

Jag bryr mig ju faktiskt om andra saker än innebandy. Tro't eller ej. Litteratur och historia till exempel. Just nu har jag grävt ner mig i dessa ämnen riktigt djupt. Biografier över 1600-talskungar, romaner som utspelar sig förr och släktforskning - jag slukar allt som en varg. Fläskforskning som jag sa igår, jag har en tendens att snubbla på tungan när jag blir ivrig. Mamma och jag har tagit några rejäla kliv bakåt i tiden då vi nyligen funnit att släktgården i Alvhem gått i arv sedan 1600-talet, samt namnen på min mormors mormors mors far och mor, födda någon gång på 1750-talet. Det är så jäkla spännande.

(Jag är verkligen en nörd, fan vad gött det är.)

Men det här är ju ingen litteratur- eller historieblogg så det blir lite glesare mellan inläggen framöver. I alla fall fram till provträningarna och försäsongen börjar om cirkus två veckor.

Kom igen nu jävla Öis.

Jag fick precis ett sms från min man:

Mv åker jag och tränar.


Han har alltså skrivit förkortningen för målvakt, mv, till tränarkollegorna i herrlaget så många gånger att T9 föreslår det före det vanligt förekommande ordet nu.

Ett tecken på att silly season är i full gång och att IBF Göteborgs herrlag nyligen har spikat sin trupp inför 09/10.

Det där är ett tecken på att du är både gammal och gay.
När Mika trodde att min spegelblanka puderdosa var en Iphone.

För första gången på ungefär hela säsongen har jag ikväll kommit ihåg att det är innebandy på tv. Istället för att sitta och slökolla på ett gäng Simpsonsavsnitt på sexan, som jag sett flera gånger, var det läge för lite Warberg-Balrog idag.

Jag trodde att jag skulle bli hemskt sugen på att spela själv men tyvärr var effekten nästan tvärtom. Laget har haft en härlig säsong och allt det där men för mig personligen har det varit jättejobbigt. Så jobbigt att jag fick lite tryck över bröstet när jag kom in i Svingeln i lördags och orkade inte ens vara med när vi spelade på skoj med småtjejerna. Blurg. Jag hatar att känna mig dum, överkörd och oviktig, och det har jag gjort ofta i år.

Visst kommer jag bli sugen igen. Det är ju göööralångt till nästa seriestart. Men ännu är det finfint med uppehåll.

***

Igår bokade la familia Kristiansson flygbiljetter till Rom i sommar. Sweet. Historia, konst, mat och värme - vilken kombo.

**

Idag fyller Hellström 30 vårar. Gratulerar!

*

Inte helt oväntat är det Marstrand som är först ut med att börja presentera nyförvärv. (Detta skriver jag med en tyken glimt i ögat.) Det kom visserligen inget namn men bara det blotta faktum att man är först ut med att presentera att nya namn är säkrade känns ganska typiskt. Marstrand måste vara det mest entusiastiska laget i ettan.

Nåväl, det jag egentligen vill säga att att det ska bli riktigt intressant att se hur trupperna i göteborgslagen formas under sommaren. Vilka som tar chansen i ett annat lag? Och det lär ju finnas plats för både sugna division två-spelare och trötta Pixboiter i flera av lagen. Tjejer som flyttar hit från andra delar av landet blir hett eftertraktade. Vi ska inte ha provträningar förrän i slutet av april - är vi för sent ute? Och hamnar ett lag i västra serien precis som sist?

Mmm, det är frågor som återstår att besvaras.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg igår men kände mig helt tom efter Öis patetiska förlust mot Gais. Usch.

***

Vi hade avslutning med klubben i lördags. Det var kul. Kanske sista gånge man fick se Mika snurra upp sig själv. Snyft.


Det var allt för idag.

Jag tror att IKSU och.. eh,öh, huga vad svårt... Rönnby eller Balrog möts i finalen.

Lockerud fixade elitserieplatsen ja. Det var la roligt då. Bra för Västergötland. Heja Västergötland! My homelandscape.

Ekeroth visar att man kan vara hur grym som helst även efter 30 och barn. Heja dig!

I helgen kan Skellefteå gripa ett sista halmstrå då de äntligen får fortsätta kvalet efter en evighets uppehåll och tar emot Lockerud hemma. Vinst och serien lever och det blir en jävligt tight match i Ängelholm 13 april. Det blir förresten spännande även och Skellefteå förlorar. Då kan det bli en målskillnadsfråga. Nästan så jag vill åka ner och glosa på annandagen.

Jag anser att glappet mellan ettan och eliten blir mindre och mindre. En allsvenska vore på plats för oss också.


*

Det var ingen som ville starta en organisation med mig alltså? Ensam är stark. Själv är bäste dräng.

Eller ensam ger upp och orkar inte kämpa mot väderkvarnar längre.

*

Varje gång jag hör melodifestivallåtar, företrädelsevis Zelmerlöv eller EMD, så tänker jag på och saknar tjejerna i laget. Varför? Kan det vara för att tjejerna i laget har så dålig smak att de gillar den här musiken och därför påminns jag om dem? Eller beror det på att tjejerna i laget, Lisa och Frida då främst, gillar sådana unga fräsha killar och därför påminns jag om hur de sitter och trånar framför tv:n? Eller är det för att tjejerna i laget tar fram mitt rätta jag?


Notera hur jag använder "tjejerna i laget" som ett samlande namn att dra alla över en kam. Det är för att när jag tänker på laget så tänker jag på en stor energi av skratt och kärlek. Heja skratt och kompisar!

*

Jag fikade med Hanka Tjeckovich igår och inledde lite lätt privatlektionerna i svenska som jag ska ha med henne. Hon berättade att svenskar är lite svåra att få kontakt med och att det dröjde innan hon började lära känna folk i vårt lag.
- Det är för att ingen förstod vad du sa, sa jag då.
Höhö, mitt i prick.