snurrfinten

Jag blev så glad igår när det visade sig att Frida Freitag liksom jag var lite smått förtjust i Jonas Thern när det begav sig. I vanliga fall brukar jag mötas av oförståelse när jag berättar att jag har nummer nio därför att Jonas var min idol. Hans fotbollskarriär peakade ungefär samtidigt som jag började spela innebandy och skulle välja nummer.

På tal om nummer så hände en sjuk grej på Josefin och Peters fest i fredags. Josses lille bror hade minnen av mig från när Josse och jag var juniorer och hon spelade i Partille och jag i Älvstranden. Lillbrorsan mindes att jag hade nummer 99 och satt mö i utvisningsbåset. Sjukt var att han minns detta som utspelades sig 1996-97-98, innan vi fick nytt matchställ och jag kunde återfå en enkel nia och sjukt är att jag fortfarande får dras med det där ryktet om att sitta i utvisningsbåset och vara arg. På hela min seniortid (sju år) har jag aldrig varit så mycket utvisad som i år, i år har jag fyra minuter på kontot. Robertshöjdarna var alltså tveksamma till att jag skulle få komma till deras lag för några år sedan enbart på grund av hur de förutfattade meningarna var under juniortiden. Kan inte jag få bli ihågkommen för att jag kallar min lagkamrater för snuttegurkor (Frida) eller gör snygga mål (nu tänker jag på ett stenhårt skott i krysset från nästan ingen vinkel alls borta mot Partille för tre år sedan)?

Nåväl, jag är tokladdad inför träningen ikväll. Matchen mot Halmstad i helgen är viktig och jag känner ett ansvar att visa detta på träningen ikväll. Tagga tuggtråd till lunch.