snurrfinten

Vi har haft en veckas träningar som har varit otroligt mycket bättre än tidigare under säsongen. Plötsligt var det som om alla ville vara där. Ett ventilerande spelarmöte i måndags är orsaken. Imorgon: Warberg.

Jag är Öisare men ska faktiskt till Ullevi på söndag och se när Blåvitt spelar hem guldet till rätt sida landet. Elfsborg förra året var helt okej, det är ju ändå fortfarande inom sköna Västergötland, men att guldet hamnar i Göteborg känns ändå allra bäst. Så löjlig är jag inte att jag hellre vill att ett stockholmsgäng vinner än IFK. Det är utsålt nu och när det är 40 000 pers på Ullevi spelar det ingen roll vilket arrangemanget är - bara folksamlingen och stämningen är värd att betala för. 

När jag kollade igenom en gammal diktbok från förr hittade jag ett fint poetiskt verk som jag skrev på högstadiet om min bästa vän Emmas och mitt samarbete på innebandyplan. Jag var center och hon min forwardskollega med ett rungande dragskott:


Om idrott...

Jag såg att du förstod,
jag såg att du hade mod.
Jag tog en chans,
när jag såg att du fanns.

Jag hörde publikens vrål,
när du gjorde mål.
Min känsla är vass,
ännu en gång har jag gett en målgivande pass.