snurrfinten

Min klubba gick av på b-lagsmatchen igår. En fin trotjänare som jag haft i tre år. It was bound to happen soon men det var en svår ritual jag genomgick när jag knökade ner spillrorna i en soptunna. Efter att ha provat runt bland förmågorna i klubbfodralet visade det sig att en klubba som jag totalratade efter några veckors försök förra hösten funkade utmärkt i år. Det var Martin Ström som sa till mig att inte spela med den, nu när han är på högre höjder vågade den sig fram igen och gjorde succé utan press. Det var längesedan jag gjorde fyra mål under en match.

Matchen mot Guldheden slutade 15-0. En trevlig tillställning utan sura miner och många fina kombinationer. Jag blev en klubba fattigare och en fläskig fläskläpp rikare. Som Virre, inte jag, sa:
- Det set ut som ett rövhål.


Tv-sändningen var det också. Jag gillar inte kortsidevinkeln. Jag kan köpa argumentet att man ser uppspelsalternativ och sådär men på de flesta andra sätt var det bara helt tokigt att se matchen. Kamerafolket hade tränat väl i att sköta kameran mjukt och fint men jösses så obehagligt det var att följa med i böljorna. Och långt, långt där borta vid horisonten satt en målvakt i ett mål som inte syntes mot den svarta bakgrunden.

För övrigt var allt som vanligt. Samma kommentarer, samma spel, inget uppseendeväckande från studion bredvid plan. Och samma lycka att se floorball på tv.