snurrfinten

Jag är gruvligt besviken över att Camilla Silva inte blev årets rookie.

På väg till Malmö och säsongens sista match i början av mars stötte vi på IKSU på en vägkrog i Skåne. Och nu ska de spela SM-final. Tänk vad världen är liten. Jag tycker finalen känns lite tråkig. Inte för att jag misunnar lagen deras plats i finalen utan för att det är kul med lite nytt blod i Globen. Jag minns med fasa de år då Högdalen hade ett stenhårt grepp kring SM-bucklan och Balrog är nästan samma sak som Högdalen. Same shit, different name, so to speak. Och IKSU har ju ben there done that. Jag hejar på Balrog. Och WIC såklart.

Inte helt oväntat väljer division ett södras gigant Wickan Wickström att stanna i Blekinge. Nu ska det bli elitserien nästa säsong. Efter deras fruktansvärt dåliga bemötande när vi anlände till hallen i Olofström i vintras har jag svårt för OIBK. Så dåliga vinnare får man inte vara.

Min vänstra hälsena är dubbelt så tjock som den högra. There's something going on in there. En vistelse i utlandet satte stopp för min träning under några veckor och kroppen fick la en chock när jag körde igång med två pass om dagen så snart jag kom tillbaka till Götet. Det gör ont i alla fall.

Nu ringer en jävla försäljare och försöker pracka på mig en prenumeration på Glamour. Om han bara kunde ge upp, jag kommer inte svara. (Hur vet jag att det är Glamour? Min Mango svarar när det är ett nummer vi inte känner igen och hans uppgift är att ALDRIG avslöja att jag är hemma. Tips: Alla nummer man inte känner igen från Skåne och Stockholm är alltid försäljare.)



I'm normally not a praying man, but if you're up there, please save me Superman.

mr Homer Simpson