snurrfinten

Första träningen i hemmahallen igår. Kära gamla Torpa. Det tog mig 30 sekunder att gå till träningen. Jag tror att jag är nöjdast i laget just nu. När det gäller innebandy är jag dock inte speciellt nöjd. Jag skyller gårdagens spektakel på nya klubban. Ploppjäveln är lös efter kapningen. Superlim står på inköpslistan.

I natt drömde jag, inte helt oväntat om innebandy. Fast inte om spel utan om Surte. Japp. Du läste rätt. Jag gick omkring i mina favoritskor just nu, ett par sjukt snygga kilklackar som jag ska ha på bröllopet i helgen. Jag hade problem att gå i dem. Vinglade och slant hela tiden. Och så snubblade jag till och ramlade mitt framför hela Surtes trupp 08/09. Nu kan man tro att de skulle skratta och håna mig men se, det gjorde de inte. De hjälpte mig upp och typ plåstrade om mig. Är detta ett fredstecken? En vit duva som flyger mellan Torpa och Nödinge? Har vi samlat våra krafter i ett gemensamt mål att knuffa ut Pixbo ur serien? Kanske, kanske...

På tal om andra lag i serien så tänker jag alltid på SödraDal när jag sminkar mig. Jag har svårt att stå still när jag väntar på saker och går alltid omkring i lägenheten när jag böjer ögonfransarna. Min vän Evelina har berättat för mig om hur Lina Jensen (SödraDal) en gång skulle böja sin fransar under stress. Hon stod inte still och var inte koncentrerad och lyckades dra av typ hela fransraden. (Detta kan vara en efterkonstruktion, kanske drog hon bara av någon frans, oklart vad som är sant här.) Nåväl, därför tänker jag alltid på Skånes finest (fjäääskar för Linda) när jag sminkar mig.

Dravel kallas detta. Nästa inlägg blir något innehållsrikt. Tror jag.