Tre bröllop och en begravning
Det allra skönaste med helgens match mot Ingelstad var min totala KROSS av övriga IBF:are i introtävlingen under bussresan till Hovshaga. Oj, oj, oj vad bra jag var på 90-talsdängor. Vojne, vojne.
Det näst skönaste var att vi spelade bra under matchen. Ingen stress och i alla fall ganska strukturerat i försvaret. Och mitt offensiva sjävförtroende fick sig en lätt klapp på axeln. Det händer inte varje årtionde att jag gör två mål i samma match.
Toppen av division ett södra blev ruskigt spännande efter Oloftsröms sudden-vinst mot Södra Dal. Det är nästan så man kissar på sig när man tänker på hur pirrigt det kommer vara för de tre översta lagen under resterande omgångar. Been there done that a couple of times faktiskt.
Nu har jag skrytit om min egen förträfflighet i varje stycke i detta inlägg. För att skapa någon slags balans vill jag uttrycka hur dum i huvudet och ledsen jag kände mig efter att ha orsakat en hjärnskakning på en Ingelstadare. Kraften i knuffen stod inte i proportion till hur allvarligt skadan blev. Det var vanligt tufft spel framför mål men hon måste ha "stått på fel ben" och föll olyckligt, enligt domaren in i Virres stenhårda smalben. Fy fan, det var inte roligt.
