Like sands through the hourglass, so are the days of our lives

Jag sitter här och tittar ut över Norra Älvstranden och kommer att tänka på första gången jag var i Lundbystrand. Det var Gothia Cup, kan det ha varit 1996 kanske? Lindas pappa körde oss från Älvängen, jag spelade i Ale IBF då. Linda jag och Emma var som ler och långhalm och föga visste vi att vi skulle byta till den nya föreningen IBF Älvstranden under sommaren -96. Under alla våra år i Älvstranden skulle vi sedan tala om hur konstigt det luktade i Lundbystrand. Folk stod och rökte utanför och i entrén luktade det fritös och pommes frites-krydda. Och så var luften alltid jättedålig i vår hall, hall 4.

Nu är hela detta område helt förändrat. Från ett lite ruggigt varvsområde då på 90-talet till ett ganska flashigt företagsområde där typ alla konsultfirmor i stan har kontor.

Jag gjorde mål i varje match under Gothia Cup 1996. En annan gång gjorde jag åtta mål under en match. I år = 0 mål. Jag sköt inte ens ett skott på mål på hela spelet under träningen igår. Kan du förstå varför jag fick en klump i halsen mot slutet av träningen? Det är inte min ambition att göra många mål, men det har blivit en symbol för mitt vacklande självförtroende.

Och nu tog jag 260 när jag hökögade mig igenom parkeringen här nedanför. Gidigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0