Bara ett W bakom snurrfinten
Uschäkta? Är det här det mest intressanta med U19-truppen? Att fyra har efternamn som börjar på W? Det förvånar mig att man inte skrivit en artikel om att det bara är tre nu när Amanda Wall hoppat av. (Min mormors mor hette för övrigt Amanda Wall.) Eller varför gör de inte en grej av att det bara är två truppen som heter Johansson - Sveriges vanligaste efternamn. Det borde ha varit fler...
Det där är en så dålig vinkel att jag får ont i ryggen.
Jag led av road rage förut när jag låg bakom ett möseverk som körde i 50 på påfarten till motorvägen.
- Köööööööör! skrek jag bakom ratten. Faaaaaaaaan.
Sedan led jag av Willys-rage när jag var i Gamlestan och handlade. Det är inte ovanligt att folk handlar tills de storknar på Willys och att man ser vagnar som bågnar under tyngden från mjölkpaket och påsar fulla med lök och morötter. Jag hamnade bakom en sådan vagn i kassan och det var okej, jag köpte läget så att säga. Fram tills att kvinnan som ansvarade för vagnen skulle börja plocka upp och jag märker att hon inte alls har tänkt att skynda på eller vara effektiv. Hon står och ropar till en släkting (el. dyl.) i en annan kö och viftar med några limpor som hon sedan helt sonika lägger ifrån sig bland godiset bredvid kassan. Allt medan bandet blir tomt på varor. TOMT. Kassörskan sitter och väntar. VÄNTAR. Vagnen var inte ens halvtömd.
- Packa upp dina jävla grejeeeeeeeeeeeeer! skrek jag inombords. Streckkoden åt rätt hååååååååååll.
Till detta stod det en man jättenära bakom mig med hemsk andedräkt.
Nu lider jag av journalistikrage.
- Varför är det intressant vilken bokstav efternamnen börjar på? VA? Har det med idrottsutövandet att göra på något sätt?
Nä, gå in på Ladies Edition istället. Där försöker de i alla fall ta tjejer på allvar.
Fy faaan vad ointressant artikel! Har man verkligen ingenting annat att fokusera på...?! Innebandy är ett hett tips från coachen!
Ursäkta detta skrivande men jag fick just en flashback map matvarubutiksköer...
Jag har alltid tyckt att det är lite pinsamt att köpa toalettpapper. Men så en mörk höstkväll för ett par år sedan så var jag verkligen helt utan toalettpapper hemma och var således tvungen gå och handla.
Samma kväll som denna nöd (!) uppstod så skulle jag på middag hos en kompis. Jag var redan sen och det fanns en stor risk att middagen skulle avslutas efter det att affären hade stängt, så därför tog jag beslutet att inhandla denna, lite lätt generande men ack så nödvändiga, vara innan jag gick på middagen.
Med synnerligen stressat hjärta rusar jag in på Hemköp på Stigbergstorget. Småspringer lite lätt genom butiken och fram till hyllan med toalett- och hushållspapper. Roffar åt mig det vita, klorblekta, extra mjuka toalettpappret som är den enda sorten som kommer in över tröskeln på Kommendörsgatan. Kutar mot kassorna och inser att det är kö! Faaan!
Som den svenskfödda människa jag är, säger jag ingenting utan ställer mig bara lite lätt irriterande med näsan upptryck i ryggtavlan på den drygt 25-årige ynglingen framför mig.
Jag står så en stund medans kassören lååååååååångsamt drar in vara efter vara i kassan åt kunden som just då betjänas. Jag trampar lite lätt med foten som om det skulle göra att saker och ting går snabbare.
Då börjar killen framför mig skruva på sig. Ops! tänker jag, svensk som jag är, jag hade inte räknat med ett utfall från honom.
Han vänder sig om och frågar om jag har bråttom och vill gå före. Med ens inser jag vilken sorts vara jag har i famnen!
Haha, fy vad roligt. Akutbajenödig liksom. Been there done that
