snurrfinten

Å, vad roligt det är med elitserieinnebandy på tv. Heja Falun och heja min gamla lagkamrat från ungdomsåren Rachel i målet!

Vi har ju haft Globen-känsla på våra träningar under senare delen av säsongen då Rachel, sedan hon bestämde sig för att helgpendla till Falun, tränat mycket med oss under veckorna. Det är vi som hållt igång henne med våra luriga skott som tydligen är svåra att läsa eftersom de är så mycket lösare än de i elitserien. (Kaxigaste målvakten ever?)

(Här ser jag även mig själv få iväg ett sånt där misslyckat, pinsamt dragskott där man liksom skopar iväg bollen, som med en spade, istället för att hänga sig över klubban och dra iväg en snygging i nättaket. Usch.)

För övrigt anser jag att fotograferna som sitter klistrade vid sarghörnorna lever ytterst farligt. Risk för benbrott sedan under herrmatchen.

Jag ska erkänna att jag är lite sugen på att spela själv idag. Känslan kom tillbaka under veckan efter ett peppande och snällt sms från Lisa (inte det om kändisspaning i Stockholm) och en avhyvling från Fejkmangan;
-Jag är trött på innebandy.
-Äh, lägg av, skärp dig!
Lite snällhet och lite skäll, det visar på att några i alla fall bryr sig och det var tydligen det som behövdes.

Lite skvaller om silly season har också hjälpt till att öka innebandysuget hos mig. När vi tränar igen nästa tisdag kommer det förhoppningsvis dyka upp några härliga nya namn som vill förgylla vår trupp nästa säsong. Kul.