snurrfinten

I förra inlägget jublade jag över att internet åter var en del av mitt trökiga liv och sedan ekar inläggen med sin tomhet. Jag kan förtså att det känns snopet. Egentligen borde jag ha tusentals ord på lager att hysta ur mig nu när jag inte kunnat skriva, men så är det inte.

Vi ska ha rätt många spelare med oss på lördag. Och en helsikes massa ledare. Det känns som om vi är ett riktigt lag. Sjukt.  

Jag var en av alla tusen som såg Pixbo mot Helsingborg förra veckan. De två zorromålen var fina men jag kunde inte låta bli att må lite illa över hur Göteborgs innebandyförbund springer som en undergiven hund efter Pixbo. Förbundet ska alltid hålla på och kränga biljetter och reklam för Pixbo. Och därtill ska andra föreningar också sälja biljetter till Pixbomatcher. Varför? Nä, jag skulle vilja se en satsning från förbundet för att få uppmärksamhet, större sportsliga framgångar och bättre ekonomi hos alla andra klubbar i området. Varför inte uppmärksamma morgondagens stekheta derby i Partillebohallen mellan IBF Göteborg och FBC Göteborg? Varför inte försöka få hundra unga innebandytjejer att gå och se den matchen och bli sugna på att satsa på idrott? Det finns så mycket mer innebandy att locka med än Pixbo.

Imorgon kan man börja köpa biljetter till årets filmfestival och jag har gjort en liten sammanställning över de filmer som jag vill hinna med. Förra årets bästa var en finurlig mexikansk film (película de Mexico) och i år ser jag främst fram emot en ryskt dokumentär om Anna Politkovskaja och argentinska A boyfriend for my wife (Un novio para mi mujer). Jag älskar att höra ryska och spanska på film. Världens härligaste språk!