Daaaratatataaaraaa
Fasen vad dåliga vi var i lördags, tjejer. Huga. Det är lätt att dra fram det gamla "dålig inställning"-kortet men rikitgt så kändes det inte heller. Eller, jag vet inte. Att Ingelstad åker ur är en gåta. När Robertsson-linan kontrar skriver de innebandypoesi. Och det var många år sedan jag såg en lyckad "stå bakom mål, lyfta bollen över kassen till min kompis som smackar in bollen på volley".
Respekt till Ingelstad.
Det blev en något dämpad utdelning av seriesegertröjona och inte blev det bättre när en säkring gick och alla eluttag i omklädningsrummet dog. Alla som skulle blåsa och platta fick panik. Själv levde jag på gränsen genom att inte alls blöta håret efter matchen. Man måste våga vara lite edgy liksom. Resultat: Det elaka häxtrollet. Herregud. Dagens tips till mig själv: Klipptid.
Klubben hade ordnat lite fest och mat i Svingeln, tackar tusen gånger. Sedan blev det Hackets hörna på Valand och igår var jag inte kaxig. Jag lullade mest mellan tv-soffan och köket för att fylla på mitt vattenglas, med inslag av att drösa in i väggen och gå emot saker som mina simmiga ögon inte uppfattade var i vägen.
Lördagens bästa: Kaptenernas segervarv. Josefin och jag sprang några varv på Svingelns smutsiga, blå golv vrålandes introt och refrängslingan till Seven nation army. Vi sprang och sprang som två tultingar med våra korta, stubbiga ben men det kändes som om vi flög av lycka.
***
Slutligen två musikrelaterade händelser från helgen:
1. Minst lämpliga låt att ha som ringsignal när man glömt stänga av mobilen under premiären av Män som hatar kvinnor: Du är min man, Helen Sjöholm och BAO. (Text och film går liksom inte ihop.)
2. Ungefär 1.15 in i den här asdåliga låten gör tjejerna det internationella tecknet för nu spyr jag. Det symboliserar ganska väl hur jag känner för många, många låtar i Melodifestivalen.
Respekt till Ingelstad.
Det blev en något dämpad utdelning av seriesegertröjona och inte blev det bättre när en säkring gick och alla eluttag i omklädningsrummet dog. Alla som skulle blåsa och platta fick panik. Själv levde jag på gränsen genom att inte alls blöta håret efter matchen. Man måste våga vara lite edgy liksom. Resultat: Det elaka häxtrollet. Herregud. Dagens tips till mig själv: Klipptid.
Klubben hade ordnat lite fest och mat i Svingeln, tackar tusen gånger. Sedan blev det Hackets hörna på Valand och igår var jag inte kaxig. Jag lullade mest mellan tv-soffan och köket för att fylla på mitt vattenglas, med inslag av att drösa in i väggen och gå emot saker som mina simmiga ögon inte uppfattade var i vägen.
Lördagens bästa: Kaptenernas segervarv. Josefin och jag sprang några varv på Svingelns smutsiga, blå golv vrålandes introt och refrängslingan till Seven nation army. Vi sprang och sprang som två tultingar med våra korta, stubbiga ben men det kändes som om vi flög av lycka.
***
Slutligen två musikrelaterade händelser från helgen:
1. Minst lämpliga låt att ha som ringsignal när man glömt stänga av mobilen under premiären av Män som hatar kvinnor: Du är min man, Helen Sjöholm och BAO. (Text och film går liksom inte ihop.)
2. Ungefär 1.15 in i den här asdåliga låten gör tjejerna det internationella tecknet för nu spyr jag. Det symboliserar ganska väl hur jag känner för många, många låtar i Melodifestivalen.
Kommentarer
Trackback
