snurrfinten

Usch.

Idag missar jag träningen.

Det händer ytterst sällan ska ni veta. Jag kan inte minnas att jag missat någon träning hittills i år. Jag har alltid, under hela min karriär, varit den som alltid är på träningen och vunnit diverse träningsflitspriser lite då och då. Och jag tycker alltid att det är okej när mina lagkamrater missar träning på grund av jobb. Dessutom har jag svinigt ont i halsen så det hade nog inte varit bra att jaga platsboll ikväll ändå. (Fast jag tränar nästan alltid när jag är krasslig ändå, jag tänker att jag svettas ut febern typ. Har inte fått hjärtfel ännu.)

Så det borde vara okej att jag missar en träning.

Lång suck.

Det känns inte alls bra. Jag tänker att jag aldrig mer kommer få starta en match nu. Min grej har ju varit att träna så mycket som möjligt så att coacherna, på grund mitt goda uppförande, inte kan bänka mig så ofta som de egentligen vill.
 
Ångest.



För övrigt är rubriken till detta inlägg ett makabert skämt om vårt lag i år. Förlåt men man måste få skoja om saker som gör ont ibland.