snurrfinten

Ta med hela sommargarderoben, sa Josse när jag frågade vad jag skulle ha med mig till Prag.
Vojne, vojne, den som känner mig närmare vet att jag tycker att det är kul med kläder och har mer än vad jag någonsin behöver och att det blir till att betala för överviktigt bagage på söndag. Därtill ska ju innebandygrejorna med. Klubbfan och matchstället. Det är ett otyg att vi har matchstället själva. Jag fick riva ut hela gå-in-garderoben för att hitta tröjan. Shortsen låg längst ner i en stinkande klädkorg och sockorna, ja, jag har rotat fram ett par svarta. Hoppas de duger.

OCH SKOR! Jag måste ju ha med innebandyskorna också. Det hade sett ut det, att ha ramlat in på plan i något utav de fyra par högklackat som ligger i Prag-högen just nu.

***

På tal om kläder så anlände en pälsmössa (100% akryl) som jag betsällt från H&M:s höstkatalog idag. (Jag har faktiskt inte beställt något mer, är hemskt trött på H&M, red. anm.) Det känns inte så relevant att prova pälsmössor (100% akryl) när man kommer hem från en dag på klipporna med saltspår på benen, brända axlar och smutsiga fötter av all barfotagång. Men vintern kommer den med. Och vad innebär det? Jo, att serien är igång. Jag tror att de flesta blev sjukt sugna på att lira innebandy efter gårkvällens upptaktsmöte. Heja Gothenburg Spankers!

***

Nu: Picknick i Slottskogen med Josse och Spettet följt av Thåström och Kent.

Sivan och Sundell blev det. Åsså Håkansson på ett hörn. Kändes bra. SM-guld 2011.

Rollfördelningen verkar vara väl anpassad efter ledarstabens egenskaper och jag tror att vi får se en stor individuell utveckling hos många spelare i år.

The Twilry Fint - once again first with the hottest news.

***

MIka, jag saknar dig redan.

Vår tränarstab har fått tillökning. Ikväll meddelas vilka. Fast jag vet redan, som vanligt.

***

Imorgon är det Thåström och Kent på Slottskogsvallen. Visste du att jag är låtsastvilling med Joakim Berg? Han fyller också år 16 mars. När jag var hysterisk kentare för fem, sex år sedan gav det mig rätt mycket cred. Thåström är för övrigt även han fisk och född i mars. Snuttegurkan. Jag ska vinka till er imorgon, Joakims. Oroa er inte.

***

Jag fick lite ont i magen när jag såg att Olofström ska vara med i Czech Open de också. Neeej. Men de spelar ju i elitklassen. Vi lallar runt i vanliga klassen. Phu.

Inte långt kvar till Prag nu, Suss. (Grattis på födelsedagen.)

Idag fyller min mor år. Därav smörgåstårta på landet istället för träning i stan ikväll. Min mor, som är övertygad om att det var hon som kom på Pripps Blå-orden Styrkan sitter i smaken. Förr om åren deltog hon flitigt i alla möjliga slogan-tävlingar och det skulle ha varit till en sådan som hon skickade in Styrkan sitter i smaken. Pripps skulle alltså ha tagit denna slogan utan att meddela min mor. Hon har visserligen vunnit en hel del genom åren, en resa till USA med Marabou, på Axas bekostnad reste vi till Israel och Egypten. Men jag har svårt att tro henne när det gäller Pripps Blå. Jag påstår att hon är inbillningssjuk.

Min mor är i alla fall min största (och enda) supporter. Det är "alltid mest fart och fläkt när jag är inne på plan". Otaliga är gångerna hon tagit med sig en liten fällstol till Lundbystrand för att säkert få sittplats och kaffekorgen med GP var alltid med på läktaren i Valhalla. Som så många andra mammor har hon kört land och rike runt för att jag skulle kunna spela lite innebandy.

Mor lilla mor.

***

Ett jävligt dåligt tv-utbud igår gav att vi låg i sängen och kollade på en gammal VHS-inspelning av Stinsen brinner. Suck. Men mången bra sensmoral i låttexterna där.

Glöm inte bort dina minnen, du kanske kan komma ihåg.


***

På tal om morsan så ska vi åka på en Arn-resa i veckan. Både Mangan, jag och morsan är historienördar och ska nu få en dos medeltid. Detta gör att jag missar innebandyn på onsdag, ångest.

Ses på torsdag.

Den som fattar det "roliga" med rubriken vinner en virituell pöss.

Det finns en skog här i närheten som klättrar över ett ganska högt berg och kallas Trollskogen. Som namnet antyder omhuldas skogen av mystik och det var där rövare och allmänt tveksamt folk höll till när staden Göteborg inte sträckte sig så här långt ut. Jag går ofta där med hunden och där är käckt att köra backträning, terräng och intervaller. Idag körde jag trappträning i en murken trätrappa och sedan hopp och studs under bokarna. Där är så skönt under ett tak av ljusgröna löv som släpper igenom ett varmt sommarljus och marken är mjuk av ljusbruna, fallna löv.

Jag kände mig som Rocky i Rocky IV när han tränar i Sibirien. Jag sprang upp till toppen och sträckte ut armarna med utsikt över hela Östra sjukhuset, släpade stockar och brottades med stenbumlingar. Framför mig såg jag hur Olofström och Challengers tränar med sovjetiska high tech-maskiner likt Drago. Dönönödönönönönönönönönööö. Jag rekommenderar verkligen att köra lite terräng även när det gäller hopp och lek, skitbra för koncentrationen och fotlederna.

Nu tror jag visserligen inte att Challengers har råd med sovjetisk high tech. Det gamla trovärdiga ryktet säger att den fina traditionen att bara satsa på herrarna, som länge funnits i Älvstranden, hänger kvar även i nya föreningen. Inte vet jag om ryktet har rätt eller inte men it pisses me off om det stämmer. En av anledningarna till att jag lämnade Älvstranden (förutom att jag behövde nåt nytt efter 8 år) var just att jag var trött på den där herrfixeringen. RBK Göteborg, med Martin Ström vid rodret, visade att de verkligen ville nå någonstans med damlaget, det var helt underbart. De är synd och skam om tjejerna i FBC inte får chansen nu heller. Vi får se.  



Det här är kul.

Efter den "extremt" hårda träningen idag valde jag att plocka upp en pizza från kvarterskrogen under kvällspromenaden med hunden. På väg tillbaka väljer Roy att sätta sig tillrätta på en välansad gräsmatta, mitt i vår fina park som utgör hjärtat av bostadsområdet, och släppa ifrån sig en rejäl hög. Jag har nästan aldrig hundbajspåsar med mig, det är rätt vidrigt att plocka upp och vi går oftast i skogen där det inte behövs. Men mitt i parken, med miljoner pensionärer som kikar fram bakom blommiga gardiner, då måste jag nästan plocka upp'et. Så det blev att ta pizzapåsen och plocka upp skiten. Sedan gick jag med ett fulländat kretslopp i händerna, pizza i den högra och baj i den vänstra. Tänkvärt.

***
Jag stod för ledarskapet på träningen idag då både IBF och IBK:s tränare hade annat för sig, typ semester. Nog passade vi på att spela fotboll igen. Det slutade dock med att Suss stukade foten och blev godissugen mitt i all bedrövelse. Ett tuggummi med fruktsmak (Stimorol fusion - alltid med mig på träningen) piggade upp henne dock. Jäntan är ju bara 21 bast, godis biter fortfarande på tårar. För övrigt hade jag gjort tre mål innan vi avbröt. Helt. Otroligt.

***

Jag blev antagen till en kurs i konst- och bildvetenskap på Göteborgs universitet. Hemskt kul. Det blir ingen byggutbildning. Det blir konst kombinerat med fortsatt frilans istället. Har detta med innebandy att göra? Nej.

***

En sak som har med ib att göra är att på lördag är det fest. Mika kommer med dansskorna, Suss tar med chirre, min man har fixat ljudanläggningen och jag kan inte bestämma mig för vad jag ska ha på mig. Som det ska vara.

Målvakten Ida kom tillbaka från Prague Games och hade hittat ett syfte med att sitta 90 grader; att klara av besök på äckliga toaletter. Det är ungefär som när man räknade matte i skolan och sa till läraren att man inte kommer att ha användning för detta när man blir stor så det är ingen mening med att lära sig det. Ida har tidigare inte förstått varför man måste plåga sig i jägarvilan. Men, i Prag insåg hon att om man kommer in på en tjeckisk toalett och ringen är föga inbjudande att slå sig ner på, ska man vara glad att man gjort att 90-graderssittningar.

I måndags var det två minuter mot väggen som gällde.

Gothia Cup har invaderat stan och ungdomar vallfärdar längs Torpavallsgatan, mellan ICA och Torpaskolan där de sover alltså. Varje gång det är nåt i stan så ska lagen även sova i klassrummen i Svingeln och det blir ännu sämre luft där och luktar tonårssvett ut i trapphuset. Det var rätt kul att höra de engelska småpojkarnas spekulationer kring vad det var för sport som vi skulle spela när vi satte upp sargen i Svingeln idag. Landhockey var de flestas gissning.

***



Jag lekte kökspersonal på min bästa väns brors bröllop igår. Att storköksdiska samtidigt som ett Roxette-medley dånar över dansgolvet, kvällen börjar bli natt och gästerna dragna, is the shit. Roxette måste vara med på uppvärmingsskivan i höst. Min polarinna Linda fick igång gästerna med ett kort boxpass, det måste vi också prova med laget. En rejäl pulshöjare.

Som tack för min insats på Björkö igår fick jag fyra flaskor vin. Rött, vitt, merlot och rosé. Lördagens lagfest är med andra ord kirrad och klar. Däckad och glad. Ibland måste man få supa bort lite av försäsongsträningen. Bring sexy back liksom.

***

Att X3M marknadsför sig som ett nytt och urbant streetmärke där ungdomar ska inspirerars att vara sig själva och gå egna vägar är ett sätt att göra något spännande med innebandyn. Jag tycker att innebandyn på många sätt hittar nya vägar och inte bara följer i fotbollen och handbollens spår. Även om det alltid blir lite fjantigt när reklamfolk ska förstå sig på ungdomskultur är X3M Art Gallery på nya hemsidan rätt bra. Ingen blir gladare än jag om man kombinerar konst och innebandy, two of my favorite things. Byggkranen är fin.


***

Dagens låt: Joyride!
Dagens puss till systrarna Dohsé som vackert väntade när jag inte var på plats för att låsa upp gymmet i tid.

Vi spelade fotboll igår igen, med en volleyboll (shh, säg inget till uthyrningen på Skatås motionscenter). Till min stora förvåning var det kul, förmodligen för att vi var ganska få och det därmed gavs utrymme och större bollinnehav även för en nolla som jag. Men i vanliga fall hade jag mycket hellre gjort hoppövningar som surtisarna gjorde nere på gruset. Den som kom på att alla innebandyspelare måste göra tusentals olika hopp under försäsongen borde få ett Jennie Albin-skott på innanlåret. 

Dagens låt, som gjorde att jag skuffade runt hela lunchrundan med hunden:

Rappers Delight - Sugarhill Gang

Gladhiphop när den är som bäst.


ya see i got more clothes than muhammad ali and i dress so viciously

Ikväll blir det innebandy i Svingeln. Fasligt roligt ska det blir. Men jag ser även fram emot att få duscha efter träningen. Har inte tvättat håret sedan i söndags. There's trouble going on up there. Jag har i alla mina idrottsår anpassat lögning och hårtvätt efter träningarna. Är det träning på kvällen är det ingen idé att tvaga sig om morgonen. Men nu har jag kommit helt ur fas och det kommer drypa av Herbal Essences i badrummet i afton. 

Jag kan inte jag ska tvätta håret, som min vän Emil brukar säga är en kvinnas bästa ursäkt för att undkomma en dejt med en ointressant karl.

Uppradade och nervösa inför the next quest.


Åsa visar god kullerbyttsteknik. Charlie Jo är långt före.


Hoppettihopp.

Från Hellas kamera fotat av Mickis, tack Facebook.

Larry vet hur man får en kinkig innebandypingla att kämpa vidare. Under de långa utfallstegen igår fick jag svår kramp i övre baklår och var tvungen att ställa mig upp och skaka lite lår mitt under övningen. Då hör jag Larry, där borta från mattkanten, säga att jo, visst kan man vi lite kramp om man inte är tillräckligt tränad. Va? Skulle jag vara otränad? Denna skymf fick mig att gå på't igen och, under svåra smärtor, fortsätta fram till väggen där vi lagligt fick vila några sekunder. Rädslan att inte längre klassas som en av de vältränade, att mitt goda träninsrykte skulle smutsas ner, fick mig att kämpa vidare. Det är viktigt det där med vad andra tycker...

Idag skulle vi hjula och slå kullerbyttor på brottningen. Jag stod över.

- Jag kunde inte ens hjula på lågstadiet, sa Nina. Jag spelade fotboll istället.
- Inte jag heller, jag läste böcker, svarade jag.

Sån är jag. Plus att jag har sträckt mig i ljumsken.


***

Det är inte bara floorball som ständigt gnolar i mitt huvud. Min andrasport, platespotting, tar minst lika mycket utrymme. Otroligt jobbig och psykiskt utmattande sysselsättning. Jag ska alltså se alla registrerningsnummer från 001 till 999. I nummerordning. Det började lätt i mars förra året med 001 som vår ena bil har. Vid årsskiftet var jag på 120 och jag siktar på att ta 300 innan 2008 är slut. I söndags hade jag en mycket bra dag då jag tog 220, 221, 222 och 223. Att platespotta är  asjobbigt eftersom jag inte kan slappna av när jag ser bilar. Måste. Kolla. Registeringsnumret. När man bor i en stad är det dessutom bound to happen att man ser bilar rätt ofta. Att köra bil när man har börjat platespotta är livsfarligt efetrsom jag ofta panorerar med blicken över allt annat är rakt fram. Filerna bredvid, parkeringar, mötande bilar. Det postitiva med att jag började paltespotta är att jag nästan fått bort tvångstankarna att bilda ord av registreringsbokstäverna. Om du ser en fejkbrunett, gå, cykla eller köra bil, med flackande men ändå koncentrerad blick, är det förmodligen jag. 

Mina tre favoritnummer: 009, 221 (fattar ni varför?), 747 (Kents bästa låt, ever).

***

Dagens i-landsproblem: Är det någon mer än jag som tycker att det är lite störigt att Challengers fick heta Göteborg de också? Det var ju änna vi som var först med att uppkalla oss efter landets bästa stad. Det kan orsaka förvirring i serien, hör ni det? Plus att Partille inte är Göteborg, så det så. Grrr.


***

Nog hängde man utanför Ullevi i lördags och tjuvlyssnade på Brus. Har inte kunnat sluta lyssna på Radio Nowhere sedan dess. Spingsteen, Ullevi, juni 2003 kommer alltid att vara en av de bästa musikupplevelserna jag haft. Tror jag ska önska Born to run till uppvärmingsskivan.  Vi är ju idrottare, vi är födda att springa runt.


***

Slutligen vill jag citera Gyllene tider:

Ta av din jacka och gamla jeans
för västkustens tjejer är det bästa som finns!

Det har kliat ordentligt i bloggfingrarna i några veckor nu. Äntligen får jag skriva om att Nina Olsson vänder hem till Las Rayadas de Gotenburgo. Nina är inte bara bra på att springa med en galge mellan knäna på möhippor utan är även en grym forward. Sorgen var stor när Nina gick till Rödrävarna för några år sedan och det är nästan så det dyker upp en glädjetår när hon nu kommer tillbaka. Att hon vässat sitt innebandykunnande under två elitserieår är inte fy skam men det allra bästa med åtekomsten är ändå Ninas goa personlighet och stora hjärta.

Okej. Jag har ändrat mig. Det blir inget bröllop i Tjeckien, vi åker veckan innan med alla andra innebandynördar istället. Tydligen var min medverkan i Chez Open nödvändig för IBF/IBK Göteborg.

- Du vill bara ha med mig för att ni ska få fullt lag, sa jag till Suss när hon tjatade.
- Nej, det handlar inte om det. Jag vill att du ska med för att du är en glädjespridare, kontrade Suss då.

Gick jag på smickret? Japp.

Mycket har min sinnestämning kallats genom åren. Sur, arg och ilsk har det ofta hetat. Min syster har varit en hård kritiker och vid många tillfällen påpekat hur otrevlig jag är. (Jag förstår fortfarande dock inte vad som är otrevligt med att svara "Nej tack, jag har redan tagit" när farmor bjöd mig en kaka till.)

Klart jag faller när någon kallar mig glädjespridare. Tack.

Suss lovade även att bjuda på spriten/saften och middagarna om jag följde med. This I will remember.