snurrfinten

 - lotte +  + + +

NU tar vi det där efterlängtade sommarlovet från snurrfintandet. Snart åker jag till Rom och när jag kommer hem börjar taktikträningarna och där passar det bra att gå på't igen.

Inte för att jag bryr mig ett skit om Roma eller italiensk fotboll man jag låtsas att vi sjunger om Öis och Allbäck är ju ändå för Göteborg var Totti är för Rom (ehh... ?). 

Peace. 

Aaa, vad varmt det var i Svingeln igår. En riktig svettfest var vad det var.

Men jag tycker att det är askul att spela innebandy igen. Kanske har jag fått ny motivation av all ny teknik jag lärt mig den här försäsongen. Finta skott, skjuta snabbare, vända på backhand. Innebandyn är ju en djungel av saker man kan hitta på med klubba och boll. Varför fick jag inte veta det när jag som tolvåring kubbade runt i Ledethallen med min Unihoc Kevlar och bänkar som sarg?

I Skatås i onsdags var det också hett. Speciellt längs femman där jag, Fritjoff och Anna Kjellström körde ett improviserat randombenpass. Det är extreeemt mycket lättare att hoppa grodhopp i backar om man har någon att råskvallra och prata skit med. Enkel biljett till träningsvärk i käken.

När jag var ute och sprang mina vanliga randomskogsstigar i Skatås kom jag efter någon halvtimma ut på en grusad löpbana som var misstänkt lik milen.
- Det här är nog milen, tänkte jag och började springa längs den.
Efter någon kilometer inser jag att det faktiskt är milen och att jag befinner mig där borta där åttan svänger av för att gå längs Delsjön. Så långt bort från bilens trygga komfort som man kan komma. Och där finns inga genvägar genom skogen som gör löprundan kortare. Hur man än springer så är det lika långt kvar till mål. Milen är som en motorväg utan avfarter - när man väl kommit ut på den är det bara att köra på.

Dagens träningstips:
Alla stigar leder till milen. Tänk på det innan du kommer hem en måndagskväll och inser att du sprungit en fjärdedels maraton.

***

Något helt sjukt har hänt mig: Jag har fått jobb. Som journalist.

Vaaa?

Det har varit ganska kärvt på journalistmarknaden sedan jag tog examen för några år sedan. Jag har frilansat men hela tiden letat efter en mer fast anställning. Och huxflux - där var den.

Sweet.
Mother.
Of.
Baby.
Jesus.

Du ligger bra, Mackan!

Bästa snacket på plan i lördags då Öis mötte Häcken på Åsa IP. Åsa IP ligger typ 100 meter från sommarstugan så gissa om jag blev exalterad när jag fick veta att Öis skulle spela i stan. (Ja, jag tycker att Åsa är det vackraste ortsnamnet i världen.)

Yeeah, I bet you ligger bra, baby. Mmm.

Värt att veta är att Öis förlorade igen och jag ser inte att de kan ta ett enda poäng till i allsvenskan.

Som en person som skulle kunna tänka mig att döpa mitt barn till Billie Jean så måste jag skriva något om Michael Jackson. Jag minns 80-talets MJ, inte den konstiga filur han blivit för oss de senaste 10 åren. Å, så många bra poplåtar han gjort. När introt till Billie Jean kommer - då kan jag inte sitta still. Måste upp och vicka på höfterna. 

*

Det var kul på träningen igår. Jag gjorde mål i krysset. (Whaaat?) Och var självutnämd back. Och gosade lite med Abbe. Och jag och Frida och Anna bestämde att vi verkligen ska köra intervaller och backar och sån skit på onsdag tillsammans. Inga dåliga undanflykter. (Vi får la se hur det blir med den saken.) Men det var en bra torsdagskväll trots att vi var inomhus i en svettbunker med 27 grader utomhus.

**

Off the Wall på er. Ha en trevlig helg så kanske poletten trillar ner.

Jag är överförtjust över förslaget om ett nätverk kring kvinnligt deltagande i Göteborgsinnebandyn. Är det någon mer än jag och G. som är med? Å, vilken bra idé! Hur börjar man?

Frida och jag bestämde att vi skulle börja köra lite intervaller och sån skit tillsammans. Det är ju aldrig lika lätt att göra sådan träning själv som när man är några stycken och kan peppa varandra. 

- Ska vi bestämma onsdag nu i veckan eller ska vi tala om det på innebandyträningen på torsdag?
- Vi pratar om det på torsdag.
- Mm, det gör vi.

Avdelning Det är lättare att tala om träning än att ta tjuren vid hornen.

Vem bryr sig om Koenigsegg och ojämställda löner när man hittar en "lagkamrat" i tidningen?

Virre i dagens Metro.

Virre som för övrigt är den som bäst kan berätta om när jag kallade domaren för jävla tjackhora. Fråga henne om det om du är nyfiken. Usch, vad fult sagt.

 +  Y 
 + 


Jag blev lite inspirerad av Erika att köra rebusar igen. Denna har både med midsommar och floorball att göra. Käckt.

Jag kan tyvärr inte hålla med om att det blir en bra balans i nya SEI:s styrelse. Studera namnen här. Någon som kan gissa varför?

***


När jag åkte till jobbet kom Regulate på radion och jag kunde sjunga med i hela låten. Jag som vanligtvis snubblar och har mig när jag ska prata eller sjunga snabbt. Det var ett all time high moment för mig.


***

I torsdags på innebandyträningen nådde jag en all time low moment. Vi skulle ha lite teknikträning. Först skulle jag försöka dribbla bort Jannice under några minuter. Det var katastrofartade dribblingar som utspelade sig i Torpahallen. Sedan skulle vi skottfinta, dra över bollen på backhand och snärta till ett skott. Alltså, just backhandskott är jag inte helt jädra asdålig på, men med en skottfint innan... Gråtfärdig försökte jag gömma mig i kön men nog kom någon elak lagkamrat och drog fram mig; prova nu Åsa, man ska inte kunna allt från början, det är därför vi tränar.

Min klubba har inte kört lika hård egenträning som jag.

Jag tror att jag vet varför jag har tränat som en idiot de senaste veckorna. Jag är rädd att jag snart kommer få det här i ansiktet: Åsa, nu när ditt kontrakt går ut vill vi erbjuda dig spel i division tre. Vi vill satsa på framtiden med division ett och två-lagen och du börjar ju bli lite möglig.

Jag vill helt enkelt kunna tillföra något under mina sista år som inenbandyspelare och inte avsluta karriären utan att fatta att jag blivit för dålig. Är jag för dålig redan kanske? Hereregud. Det enda jag kan påverka är ju att vara stark och ha bra kondition.

Man kan likna det vid ett människoliv - vill man att de sista åren ska vara många och långa men utan kvalitet i demens i långvården eller ha några bra sista år med stor livsglädje?

Jag tänker nog lite för mycket på det här också.

Slappna av liksom.

Strax innan träningen skulle börja igår så spred sig ett rykte att någon ny spelare precis skrivit på för oss. Jag vet inte vem det var som startade ryktet och Håkansson förnekade allt med sin gamla vanliga jagfattaringenting-min. Vem kan det vara?

**

Igår var första gången som jag var tvungen av stiga av en träning på grund av utmattning. Det svartnade för ögonen och svimmningen var nära. Jag fattar inte varför jag blev så utpumpad men min teori är att jag tränat för mycket det senaste. Att köra ett benpass på morgonen samma dag som man ska brottas på kvällen kanske inte var så där jättesmart. Idag ska jag inte träna alls. Om jag kan hålla mig.

Fan, vad förbannad jag blev när Larry var på mig när jag inte klarade att sitta i 90 grader. Den där kritiken sved rejält och jag tog på mig offerkoftan; Jag som alltid är en av de som tar i mest och är bland de bästa på fysträning. Varför kan man inte få beröm för alla gånger jag har suttit i 90 grader i över en minut hemmavid, under mina egenträningar istället för skit när jag inte råkar klara av det?

Jag kunde helt enkelt inte hålla tillbaka det där mummlande håll käften som slank ur mig.

Sedan la jag mig i framstupa sidoläge.

**

På tal om fula ord - har jag berättat om när jag kallade domaren för jävla tjackhora? Måste göra det någon gång här.

Nog blev man förvånad när Anna Didriksson inte blev uttagen till landslagslägret i augusti. Och nog blev man ännu mer fövånad när hon sedan meddelar att hon slutar spela. Fast det finns ju så mycket annat i livet än innebandy och det är nog helt rätt att våga släppa den för att satsa på något annat. Jag önskar jag vågade göra det.

När Diddi kom till vårt juniorlag i Älvstranden blev hon ganska snabbt en del i min krets tillsammans med mina barndomsvänner Emma och Linda. Jag var blå, Emma grön, Linda rosa och Anna fick orange. Då var det jazzbyxor och slickade tofsar som gällde. Anna var snabb och stark och vi turades om om att vinna utvisningsligan. Vi hade ett uppspel som gick ut på att jag sög in bollen i hooken och sprang allt vad jag hade längs sargen upp til motståndarhörnet, därifrån passade jag in till Emma som kom på släp i slottet. Ett ganska bra uppspel om jag får säga det själv. Härliga tider.

Lycka till i Norge, Anna. 


***

På tal om förvåning. Något som fick mig att tappa hakan var 12 års straffarbete för de amerikanska journalisterna i Nordkorea.

***

Härom veckan dömde jag ut alla som tänkte rösta på piratpartiet som "lallare" i en diskussion vid köksbordet. Dags att börja respektera dem. Själv röstade jag på Marit Paulsen. You go girl.

Några som jag dock kommer att fortsätta kalla lallare är nationaldemokratkillarna i detta klipp. Ungefär 9.30 in. Killarna bröstar upp sig likt, ja, så som min hund gör när han ska vara lite tuff eller möter en snygg tik. Herre jisses, vilka lallare. Haha, riktiga karlakarlar. Hmpf, män...

***

Idag är beeptestet inställt.

Praise.
The.
Lord.

Är inte det helt jävla asroligt att Örjan Lindberg går till Olofström? Kanske inte för oss andra lag i serien men för division ett i allmänhet. Jag skriver ju inte enbart här som IBF Göteborgare utan även som Intresseföreningen division etts grundare och enda sympatisör.

Det visar på ambition från föreningens håll och även att vi i ettan tar vår innebandy på större allvar än en hobby. Det ska bli ytterst spännande att möta Oibk med Örjan och Varberg med Curt Söderström i båset.

Om jag nu spelar. Jag ska på intervju för utbildningen i Varberg på måndag. Am Montag.