snurrfinten

En dag.
En dag ska jag sluta spela innebandy.
Och det blir en glädjens högtid.
Helgens ord om förtröstan.

Vi har varit i Karlstad för att spela Kallsta Open i helgen och det har varit en helg full av dramatik av varierande slag.

Cirkus 20 sekunder in i det här klippet från en av herrarnas matcher skapar en av våra gubbar lite vardagsdrama för sig själv. Hehe. Kobent?

Jag är själv ganska bra på att dramatisera upp det när jag är iväg med innebandyn. Jag mår alltid dåligt när det är turnering eller träningsläger nu för tiden. Eller tuff match i serien. Jag mår illa och får migränliknande symptom efter matchen och i helgen vomerade jag säkert fem gånger. Migrän efter fysisk ansträngning är inte helt ovanligt och jag är rädd att det är det jag får. Drick mer vatten och ät mer är alltid tips jag får slängt till mig men jag tycker ju att jag sköter det där. Drick ännu mer, säger alltid någon då. Otroligt trött på den kommentaren är jag. Är det nån som vet nåt om det där? Annat än drick och ät och sov?

Nåväl, nog om min bitterhet.

Vi kom tvåa i gruppen efter två klara segrar mot Akerselva och Jik och en klar förlust mot Kais Mora. Jag gillar verkligen Moras innebandy. Holistisk där hela laget får vara med och underbart passningspel. Inga soloräder där inte. Sedan blev det byebye efter 10-2 i kvarten mot Huddinge. Kais vann finalen mot Huddinge med 8-0. Shit.

Jag har för få minnen från våra matcher för att analysera vårt spel på något sätt. Men jag har två feta blåmärken på innerlåret efter täckta skott i boxplay. Det tolkar jag som att vi är rätt bra på att stänga igen när vi får utvisningar. Alltid nåt inför seriepremiären om mindre än två veckor.

Detta om detta.

Jag jobbar ju bara som journalist nu och det är ju kul. Förutom att det blir mer tid över till enkäter på stan. Faaan! Idag gick jag runt på Frölunda Torg i en timma, fick en person att svara och sedan åkte jag hem. Jag har ju inte deadline förrän imorgon. Min totala oförmåga att ta tjuren vid hornen rättfärdigar jag med att jag redan skrivit två artiklar idag. Det fyller min dagskvot. Let's do the boring stuff some other day.

Gör inte idag vad du kan skjuta upp till imorgon.


***

Den fantastiska felsägning som Håkansson stod för på träningen igår är nästan inte ens kul att skriva om. Det är fär lätt och förutsägbart. Straffspark, öppet mål, bara att peta in den. Men jag skriver för Nina och Mikas skull, två kvinnor som av olika anledningar inte befann sig i Torpahallen igår. Jag vet att ni gillar dessa smaskiga tungvrikningar, speciellt när de har en sexuell klang.

Vi informerades om att vi kan använda Torpahallens danssal för uppvärmning när vädret är dåligt. Danssalsträning är för män över trettio (fem) ofta lika med aerobics. Aerobics är något slag samlingsnamn för tjejig salsaktivitet för dem. Aerobics är ett svårt ord att uttala:
- Ni kan ju ha sån där erotisk träning där.
Håkansson hävdade att han aldrig sa erotisk utan bara hann säga er innan han insåg vad som höll på att hända och rättade till vokalerna och att det var vi som gjorde kopplingen och hörde vad vi ville höra. Men det var för sent. Erotisk träning it is.

***

Med vetskapen om kvällens Coopertest snurrade det i vanlig ordning en mängd ursäkter i huvudet under dagen idag. Ont i foten har jag ju. Ont i huvudet fick jag under eftermiddagen. Men vi var ändock nästan full trupp som snurrade runt på friidrottsbanan i Stenkullen. Det var fint.

Efterföljande femkamp var ännu finare. Om jag var förbundskapten skulle jag ta ut följande lag på 4x100 meter till Finnkampen i helgen: Jasmine Johansson på första sträckan. Tjofftjofftjoff med de små terrierstegen i kurvan. Sedan Sandra Svensson på första rakan. Med älgakliv glider hon ifrån de andra. ChalleBalle på tredje. Hennes korta steg passar utmärkt i kurvan. Hej vad det går. Och så världens snabbaste dalkulla- Amine Jesusson, på sista.

Victory.

Så tog lag fyra hem femkampen.

För övrigt blev jag superpeppad för match när Final countdown kom på radion i morse. Jag har börjat sätta ihop en matchskiva. Önskemål skickas till mig. Snart börjar serien! Jippi! 

We're heading for venus
and still we stand tall
Cause maybe they've seen us

Bästa eller sämsta nödrimmet?

Träningsläger. Can't live with it, can't live without it.

Helgen i Långared utanför Alingsås avslutades med träningsmatch mot Vänersborg där det blev vinst med 7-2.

Jag minns typ ingenting från matchen eftersom jag var tom i bollen efter en intensiv helg. Men det jag minns att Jasse föll två gånger. En gång som en fura i hörnet och en gång efter en dubbelfasthållning vid sargen. Sedan minns jag två gånger när Abbe föll. En gång när hon tappade luften efter en tackling. Jag hittar den inte. Andra gången var när jag hade lyckats lägga en ganska bra passning till henne men hon var för gammal (30 +) och trött för att orka göra något bra med uppspelet och valde att sätta sig ner på båda knäna och låta motståndarna kontra istället.

Sedan fick jag och Abbe inte spela mer den matchen.

Pöss.

Vet ni varför det varit så dåligt med toapapper i Torpahallen de senaste veckorna?
Jo, det är klubben som tagit över driften av hallen.
Vi kan med andra ord börja missköta städningen och få det lika mysigt och gött som i Svingeln även i östra Göteborgs pärla Torpa.

Gööött.


Nä, skämt och bitterhet å sido. Det ska nog gå bra.

 plus    minus s

Satan vilken dålig inställning jag hade på träningen igår. Men humöret sjönk drastiskt, det blev en såkallad börskrasch i hjärtat, när det meddelades att det skulle bli fys istället för tvåmålsspel. Och då är jag ju den som "ansvarat" för fysen tidigare säsonger.

Det vill säga officiellt tyckt att det är bra att ha fysträning men inofficiellt, vid varje träning, myglat bort fyshalvtimman. Allt för att ni i laget ska ha kul, tjejer! 

Fysträning är inget straff. Men igår kändes det som det. Vi hade inga målvakter och då passade det tydligen bättre med fys. Urk.

Åsså har jag jävligt ont i foten. Plöstligt utan några förhandstips.

Orsak: Okänd.
Behandling: Voltaren och svordomar.

***

Inom journalistiken snackas det mycket om etik. Ska man gå ut med namn och bild på mördare, ska man publicera känsliga uppgifter, ringer man brottsoffer mitt i natten för att få en kommentar och så vidare. Men det snackas inte så mycket om journalistikens verkligt svarta, smutsiga och djävulska baksida: enkäter på stan.

Det är så jävla jobbigt att gå omkring på Frölunda Torg för att stoppa folk och fråga om de vill svara på en fråga och om man får ta en liten bild. Idag räknade jag lite på det och kom fram till att 75 procent säger nej. Jag hatar att gå fram till folk på stan och störa med stora, svarta kameran i högsta hugg. Detta är jag inte utbildad i. Fan, är det ens någon som läser de där spalterna?

***

På skylt utanför Lilla Saluhallen vid torget i Frölunda:

Den här snubben har förlovat sig med den här snärtan. Sent ska syndarn vakna.

Kanske får vi ser bilder av den här typen 14 augusti 2010.

Gött.

Alla andra lag har kommit igång med träningsmatchandet men IBF Göteborg ska som vanligt vara tvärsemot och drar ut på't ytterligare några dagar. Anmärkningsvärt från söderettans träningsmatchande i helgen är Husqvarnas 14-1-förlust mot Vänersborg. Hoppsan. Olofström fick två förluster mot Endre men det säger egentligen inte så mycket eftersom Endre ju spelade lika mot landslaget samma helg. Hoppsan. 
 
Jag är numera rädd för Vänersborg och Gotland.




Man kan ju tycka att det var ett väldans velande på Ellinor Nilsson som lämnar Engelholm innan hon börjat. Men när hon säger att hon saknar Göteborg så känns det inte alls konstigt. Välkommen tillbaka dårå.

Samtidigt som jag stryker Nilsson från listan över seriens vassaste värvningar skriver jag in en ny; Madelen Jonsson till Warberg. Aj. Om Silva går dit också så blir Warberg riktigt ruskiga. Då tar hallänningarna topp tre på min lista och puttar ner Örjan Lindberg till plats fyra.

Fan vilken serie det blir i år.

***

Slutligen vill jag höja oibk.nu till skyarna. De må vara ett konkurrerande lag i serien men när det gäller aktiv hemsida har de redan vunnit. Och så är jag tacksam för Södradals härliga lagblogg som uppdateras ofta och roligt. Så ska det vara! Bra. Spark i baken på oss andra.

Jag älskar ju ordvitsar, felsägningar och dylikt. Att vår tränare igår sa ballen istället för bollen gick knappast obemärkt förbi och det är ganska givet att jag skriver det här. Haha. Ballen. Efter denna fantastiska felsägning var det ganska svårt att lyssna klart på genomgången. Fniss.

Och så fick jag lite inspiration till en rebus bara någon minut senare. Jasse får inte svara.

   plus  

Är cyklon värre än teflon?

Hört nu när höststormarna börjar orsaka problem ute i världen. Avsändare hemlig.

Nä, det blev inget beeptest igår. Varken för oss eller för vår underbara tränare Sivan. Vi hade glömt syrgastuben och utan den går det nog illa när han stapplar av efter nivå 1.5.

(Här slängde jag alltså in ett underbara för att väga upp resten av stycket som var ganska tyket. Så gör man om man vill  vara uppkäftig mot sin tränare men samtidigt behålla sin teachers pet-stämpel.)

Huga, vad dåliga vi var i flerfärgade laget igår. Eller regnbågslaget som vi kallade oss i sann Pride-anda. Vad hände egentligen? Blööööh.

Nu längtar jag till helgens taktigenomgångar så jag får lite instruktioner att springa efter istället för att irra runt. Sudden come back! Kom innan sommar'n är slut lilla, Sudden. Åskan har gått, och på kvällen blir'e mörkt.

Asså jag tycker att det är så jädra roligt att spela innebandy. Jag känner mig som ett barn i en leksaksaffär när jag stiger in i Svingeln eller Torpa. Så känns det för mig i år. Gööött. Jag är till och med så peppad inför nästa vecka då det drar igång på riktigt igen att jag bestämt mig för att ta med klubba och boll till sommarstugan i helgen för att köra några teknikpass. Världens längsta parantes börjar här:  (Jag är en sån där person som blir väldigt exalterad för saker under en kort tid men tröttnar rätt snabbt. Jag påbörjar saker som jag inte ofta slutför; jag har flera ofärdiga tavlor som jag passionerat börjat måla men tappat glöden för, och miljoners olika syprojekt som tagit över vårt tredje rum, en kjol började jag på i onsdags klockan tio på kvällen och den sitter kvar i symaskinen just nu - jag orkade inte mer mitt i en söm. Jag lär ju inte orka köra dessa två planerade teknikpass när vi väl är i stugan och rom och colan lockar mer än en platsboll men visst är det härligt att jag är så positiv för en gångs skull?)

I motsats till detta var igår första gången jag gav fingret åt en tränare. Det har nog hänt i smyg förr och jag kan garanetra att jag tänkt fuck you bitch någon gång om jag har blivit bänkad eller så. Eller kritiserad av Larry i brottarringen. Men när Sivan igår antydde att vi hade dålig kondis i laget, då rann bägaren över.



Hmpf.

Ingen fys, bara mys, eller hur var det? Vad är det för fel på det, Sivan?

När jag var i Rom hade jag rebusmania i skallen. Fick asmånga idéer. Här är en.

Det visas många bilder på publiken från VM i simning. Igår tjoade och tjimmade den brasilianska klacken i rutan och mitt bland dem stod en ung kvinna och kliade sig i skrevregionen. Hoppsan. Att hon var just brasilianska gör väl det hela lite roligare dessutom.

Om jag någon gång skulle filmas på jumbotronen vid ett idrottsevenemang tror jag att jag kommer att sticka in pekfingret i näsan, gräva runt lite och sedan käka upp det jag hittar.

Bara för att jag har svårt att hantera sådana situationer.

Idag är det tisdag och imorse när jag tänkte att det var onsdag men insåg att det bara var tisdag och hela två dagar till torsdag blev jag hemskt besviken. Varför? Inte för att jag längtar till helgen utan för att jag längtade till träningen. Två lååånga dagar till ytterligare ett pass i Svingeln.

Va? Vad säger ni om det då? Ha?

Är inte det är härligt tecken på bättre självförtroende och motivation?

Vår damansvariga Jassemundo Johansson går från klarhet till klarhet och uppmärksammade mig igår på att det kommer bli en mycket bättre säsong för mig i år. Hon är så klok den kvinnan. Tack. Idag var jag så inspirerad av henne att jag till och med kopierat ehhens matlåda från igår; köttfärsås med makaroner.

Detta blir första säsongen på många, många år som jag faktiskt liksom tror att jag kan och inte använder innebandyn som en tillflyktsort. Nu har jag kirrat det här halvfasta jobbet som journalist och har ett lugnt privatliv. För alla som inte kan min historia kan jag meddela att jag hade ett par riktigt skitiga år i början av 2000-talet där en före detta sambo betedde sig mycket illa. I år är kanske första året då jag inte av gammal vana alltid kollar mig över axeln när jag är utomhus för att se om han dyker upp. I Älvstranden var innebandyn ett ställe att glömma den där skiten. I Jönköping fick jag chansen att inte bo på Hisingen och riskera att stöta på honom. I RBK Göteborg kunde jag inte hålla masken och kunde börja lipa på träningen när det gick dåligt. Inte på grund av innebandyn, utan för att det andra var för jobbigt. Och nu, i IBF, känns det äntligen bra igen.

Och jag har chansen att tro på mig själv och en framtid. Så mycket att jag äntligen kirrade ett jobb.

svidande förluster gör lag då och då.

jag är löjligt partisk och känslorna svallar över när jag skriver att mikas flytt till södradal är sommarens förlust i söderettan. att mika flyttar till lund av skäl som inte har med innebandy att göra, gör det oundvikligt för både oss och södra d att denna övergång är på g. men det gör ont ändå mika! jag orkar inte ens skriva stor bokstav i det här inlägget.

det finns få som förstår precis vad jag menar när jag säger att livet är bittert såsom mika. eller som förstår hur man kan förlora sig i michael jackson och justin t. eller hur det är att vara stark men samtidigt tycka att man är världens sämsta innebandyspelare.

aj miss ju lajk kräjsy. miss ju lajk kräääääjsyy.


Methinks I see thee, now thou art below,  as one dead in the bottom of a tomb.
Som Julia säger när Romeo måste länma henne efter att ha dödat Tybalt och blivit landsförvisad.