snurrfinten

 +  +  +  -e +


For Josephine.

De tre små gurkorna ska sitta i sekretariatet imorgon. Tre manliga spelarfruar alltså. Jag vet inte varför jag inte hyser någon tilltro till John/Niklas/Magnus men jag förväntar mig en tjötig speaker, en stressad protokollförare och en väderkvarn till tidansvarig. Min man är knappast känd för att hålla inne med sina kritiska åsikter om domarbeslut och har för vana att köra väderkvarnen på läktaren. Bröööl!?

Ljungby imorgon. Torpahallen 14.30. Sista hemmamatchen 08/09. Rysligt spännande kommer det att bli. Ljungby kan spela hur avslappnat som helst medan vi måste ha koll på nerverna. Men jag tror stenhårt på det lag vi spelar med imorgon.

Ikväll ska vi till Alingsås och se när IBF Göteborg skjuter ner såsarna i trean. Det trodde jag sannerligen inte när jag såg dem spela i början av säsongen men något har gått snett i Alingsås i år och självklart hejar jag på pojkarna i Göteborg.
 
Åter igen blir det en nagelbitarhelg i söderettan. Idel spännande matcher. I händelse av målfrossa har Ingelstad en yttepyttechans att hänga kvar och det lär blir en tät match mot FBC. Surte mot Pixbo kan inte bli annat än en superfajt, samma sak i helgens andra derby, Stanstad mot Södradal. Och så får vi vänta ända till söndagkväll innan vi får resultatet från Färjestaden-Olofström. Löjligt viktig match för både toppen och botten det där.

Jag kan känna att TV4 Sport kan stoppa upp sina damsändningar i röven. På nåder har vi fått två ynka matcher. Som förbundet dessutom betalat för (bra, tack, men det ska inte behövas).

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN.

Så känner jag. Jag vill åka upp till Stockholm och hårt ruska om ansvarig utgivare på TV4. Vakna! Ta chansen att vara en modern sportkanal!

En annan som delar min besvikelse över att 2009 inte blir damernas år är min forna antagonist Sjöstrand. Numera vänner på FB. För mer samlade åsikter och inte lika starka känsloutbrott, läs där.

***


Jag vill be om ursäkt för mitt fräcka språk i detta inlägg. In real life svär jag som en borstbindare och ibland lyser det igenom här in da blog.

***

Mina förebilder just nu:

Mia och Klara
Lisbeth Salander

Mina damer och herrar. Jag ger er Vitvalarna.

Och...



...tre små tomtar som är ute och pulsar i snön i Olofström.

Mina två favoritbilder från lördagen.

Jag SA ju att Ljungby skulle plocka något lag här på slutet. Och att Surte skulle kunna rubba Södradal. Och att IBF Göteborg skulle slå alla lag i serien minst en gång denna säsong.

Jag är sannerligen av alla dem som har jagat seriesegrar förut men i år känns det mer som en glad överraskning att vi ligger där vi ligger just nu än att vi har satsat för att nå toppen. En medioker försäsong, lite random fys då och då (dock inget sedan juluppehållet) och taktikgenomgångar på typ en minut tyder liksom inte på en speciellt stor satsning.  Men glädjen över att vinna slår skräcken för att förlora. Klass slår motivation. :)

Usch, det var första gången jag använde en smiley i bloggen. Förlåt, men den passade så bra.

Nåväl, vi har två jävligt tajta matcher kvar och jag har varit med om att förlora seriesegern i sista omgången mot ett lag som redan åkt ur serien. (Tack för den Tina! Om vi inte hade förlorat den matchen hade jag kanske inte bytt till RBK Göteborg och missat dig och alla andra underbara lagkamrater jag har idag.) IBF Göteborg tar inte ut något i förskott.

Det här är jag innan träningen. Varje (i princip varje i alla fall) träningskväll i knappt 17 år har jag varit uppspelt och hungrig någon timma innan träningen drar igång. Jag vill helst lyssna på musik, gärna dansa runt lite och är inte främmande för att använda klubban som gitarr/mikrofon strax innan jag ska gå. Dock gillar jag inte Billy's pizza. För osunt för min kropp.

Kan man ha en bättre alla hjärtans dag än att spendera den med ett gäng dårar som man älskar (morsan, syrran och mannen inräknade där) och som går upp vid 5 för att åka 30 mil, jaga en platsboll i en timma och sedan åka tillbaka? Nope.

Speciellt inte när man råkar norpa åt sig serieledningen på kuppen.

Tänk i förra veckan drömde jag att Fredrik Wikingsson var vrölkär i mig men jag var inte alls intresserad tillbaka. Visst var det lite smickrande att en kändis gillade mig men, tyvärr Fredrik, det blev inget.

Jag missade inledningen av På spåret eftersom jag gjorde pastasallad till imorgon.

Direkt efter På spåret så är det sängdags. 05.30 går jag upp.

Jag vill egentligen inte ge mig jättedjupt in i debatten kring Marstrand i division ett. Och jag ska absolut inte analysera skillnader och spelsätt i Surte vs Marstrand. MEN det skulle vara mycket roligare att spela mot Marstrand i en ny hall eftersom spelet i de b-lagsmatcher vi spelat i Kungälvs Idrottshall (och någon match för hundra år sedan då MIBK låg i ettan senast) har varit riktigt uselt, från vårt håll och ibland även från motståndarhåll. Som jag skrev så blir det mycket hugg och slag när det studsar och har sig. En ny härlig hall höjer spelet, ger bättre utvecklingsmöjligheter för de yngre spelarna i Marstrand och ger en proffsigare känsla. Och proffsighet behövs i vår serie. Välkomna med det!

Sedan kan man ju se för- och nackdelar med fem Göteborgslag i ettan. Korta och billiga resor (fem kuponger från Göteborg till Kungälv) men ett urvattnat spelarmaterial är två åsikter som jag kommer på utan betänketid.

Sedan undrar jag hur det blir med det där att Pixbo inte får gå upp. När beslutas det kring det? (Ett ganska självklart beslut men jag vill inte ropa hej innan jag kommit över Nordre älv.)

Många spännande matcher i helgen.

Jag kan hålla med Jonna om att det skulle kännas lite knäppt om Surte åker ur och Marstrand går upp. Förlåt Marstrand, men bara som en sådan sak att er hemmahall är helt galen och inbjuder till skogshuggarinnebandy ger mig denna känsla. Det blir en ruskigt tät match mellan Surte och Södradal imorgon. Surte, som tidigare år har kunnat rubba Södradal och Södradal, som krigar om seriesegern. Vilket driver mest - viljan att överleva i serien eller att vinna densamma?

Samtidigt (eller inte riktigt samtidigt eftersom Surte-Södradal spelas klockan sjuka 11.00) möter Färjestaden Ljungby - en på pappret säker seger för ölänningarna. Men underskattning är förlustens grogrund och ska det vara så jävligt att Ljungby inte vinner en enda match i serien? (Notera här att vi ska möta Ljungby nästa vecka och jag är asnervös.) Fast nog tror jag på Färjestaden ändå.

På söndag spelas en mikromatch i Staffanstorp. Stanstad har en mikroskopisk chans att vinna serien och Ingelstad har en mikroskopisk chans att klara sig kvar. Eller ska jag säga nanoskopisk kanske, för den är inte stor.


***

Jag ser inte fram emot att gå upp vid fem imorgon. Blurg. Men att åka buss med laget ska bli kul. Och vem ska väcka Knocken?

Jag köpte en räkmacka för 85 coronas efter träningen. Jag behövde något uppiggande efter den håglösa innebandyspelaren jag var ikväll. Blöö.

Jag önskar att jag hade haft en kamera när Sudden hoppade in på plan med Leah skumpades i en bärsele på magen för att visa hur övningen skulle gå till. Hon såg förvånad ut, men det känns bra att paret Sundell har börjat hjärntvätta lillan med innebandy vid några månaders ålder.

Vad tycker vi om straffen egentligen? Kan man tycka att det doftar lite Kalle Anka att göra så i en landskamp. Sånt gjorde vi i juniorlaget på 90-talet. Jag tror han hade kunnat placera bollen så snyggt även utan fjanterierna. Fick det igång publiken var det la himla bra, men,men,men,men jag vill inte ha ytterligare "kolla-vad-töntiga-de-där-innebandyspelarna-är-inslag i TV4 Sporten. 

Så, nu har jag klagat tillräckligt för ikväll.

Nu: Ljudbok.

Imorgon ska Fejky bjuda på bakelser i Torpahallen. Flott.

 +

Tack Ingrid.

Men det här måste vara Magget som skojar med mig. Det kan inte vara sant.

Nej, nej, nej.

Till skillnad från många, många andra onsdagar gjorde vi en bra träning idag. Det kändes som om alla var sugna på att spela. Men eftersom jag är en bitterljuv människa måste jag gnälla lite; fan vad stryk jag fick. Att Abbe mejade ner mig när jag skulle skjuta in bolluslingen var okej men min korsrygg gick ur led och mina knän svullnade upp. Att få en sylvass armbåge på den höft där jag annars har apont var absolut inte meningen, men jag har ingen kontakt med benet just nu. Och bollen i huvudet var mitt eget fel eftersom jag stod i vägen, men kontakten med hjärnan glappar. Buää.

Men annars är det bra!

Ibland när jag kommer till the Thorp vill jag ställa mig på en stol och ropa att jag skarpt gillar alla som är där. Bara så ni vet. Lagsport is the shit.

Jag vill också gnälla över min offensiva insats under spelet ikväll.  Aset passade mig så fint, så fint från hennes favoritposition bakom mål hundratals gånger - jag lyckades strula bort samtliga. Pinsamt. Flåt.

När jag var ute med hunden härom kvällen låg det en sån där guldig Pixboflaska ute på isen på den lilla dammen i utkanten av vårt bostadsområde. Hur har den hamnat där? I dessa IBK/IBF Göteborg-hoods. Lite obehagligt.

***

Jag gjorde precis min allra sista momsinbetalning till Skatteverket. No more egenföretagare. Jag ska få en riktig arbetsplats vilket ska bli ett underbart ombyte från att jobba hemifrån. No more Roy and more Ben and Jerry.

***

Hettan kring seriefinalen stiger. BLT skriver varje dag och i vårt lag öser sjukanmälningarna in. Bara ni är friska till på lördag så gör det inte så mycket om ni är hemma och kurerar er idag. Men det hade varit kul om vi blev några stycken på träningen i alla fall. Bit ihop för fan!

Tänk, när Mallan försov sig till samlingen klockan 13.00 i lördags trodde vi att det tog priset. Men igår låg Sandra och snusade till 19.00 då hon vaknade med ett ryck och insåg att hon borde vara i Torpahallen. Ungdomar...

***

Idag: lite feber och lite ont i halsen. Jag som aldrig blir sjuk. Och jag är aldrig sjuk i längre perioder så matchen på lördag är inte på något sätt i faozonen. No way José.

***

Min syster ringde förut och sa att hon och morsan planerar att åka ner till Blekinge för att kolla på lördag. Det var den härligaste stunden idag. När mamma sitter på läktaren är det alltid lite extra viktigt att vara bra och när dessutom syrran behagar åka 30 mil för en schleten division ett-match - ja, jag blev hemskans nervös och laddad nu.

Fast vi har ju bara sköna minnen från Oloftsröm. Förra årets bortamatch förlorade vi visserligen med 5-1. (Vi var riktigt rötna i första perioden och i andra perioden spelade vi ju faktiskt stundom ut Olof. Dock utan att göra mål - ett vanligt förekommande problem som vi hade förra säsongen.) Men jag har nog aldrig skrattat så mycket som under och efter vägkrogen i Urshult. Mika var i humoristisk högform under hela resan och när hon är det, då har jag roligt.

***

Vi får storartat gästspel på träningen imorgon och jag hoppas att alla kammar sig ordentligt, drar på det mest välkomnande smile man har och spelar innebandy som gudinnor. Dels för att skrämma upp Södradal men också för att verka lockande...

Det var knappast en kanonmatch igår men det positiva som jag tar med mig är att alla formationer gör mål med inblandning av en och annan back här och där. Det ger självförtroende och förhoppning inför slutspurten. Vi i svarta kedjan gjorde varsitt mål och det behövde vi sannerligen. Personligen måste jag vara oödmjuk nog att säga att mitt 4-3-mål satat jäkligt skönt.

Sedan gick jag åter igen med till Parkan, inte min tekopp egentligen, men dit Frida/Lisa/Josse går - dit går även jag. Kanske inte skulle vara så hipp att gå till Pustervik själv liksom. O, du stora i-landsporblem. Nåväl, innan Parkan hann vi med överraskningsfesten för Abbe som fyller 30 snart. Lisa och jag (blödigast i laget) rördes till tårar av Abbes stora förvåning och leende och jag tror att det var uppskattat. 

Reslutaten gick onekligen vår väg igår. Tack för det. Diskussionen igår kväll kretsade en del kring hur fasen vi har hamnat där vi är just nu. Ett gäng slappisar som helst inte fystränar men tydligen gärna vinner matcher. Det blev en riktigt rolig säsong till slut. Jag tror lite grand någonstans att Södra D eller Olof S blir seriesegrare till slut, men detta kan jag mycket väl komma att revidera redan imorgon.

Liveblogg från lördagskvällen.

Mika sa att det var som en väckelsemöte i omklädningsrummet innan matchstart. Jag håller med. Tokladdning och en superb första period. Sedan var det lite svajigt och det blir värsta seriefinalen i Olof S på lördag.


Nu kan jag inte skriva mer. Måste lägga mig i Fridas säng och sova segerruset av mig.

Jag när en dröm om att Reine Brynolfsson kommer hem till oss varje kväll, sätter sig på sängkanten när vi lagt oss och läser högt ur någon spännande bok. När vi somnat släcker han sakta lampan och smyger ut till köket där han i det saffransgula ljuset från gatlyktorna hämtar ett glas vatten som han ställer vid sängen. Sedan kliar han Roy bakom örat ett tag innan han så försiktigt som möjligt lämnar lägenheten, låser dörren och släpper nycklarna i brevinkastet. Jag orkar inte med besväret att ge honom en egen uppsättning nycklar.

Det hade varit mysigt.



Och imorgon är det match i Torpahallen. 14.30.


Be there or be .

Här ligger Frida och får sina fötter masserade av sin vän undertecknad under Pixbo - Chall. Jag har simmat ur bild men visst ser det ut som om hon hade fin kväll i Mölnlycke tack vare mina välgörande händer?