massa mål mot malmö
Det är tråkigt att göra tio mål men ändock känna att man är illa ute. Vi var bedrövliga i försvaret igår men var som tur var på målhumör. 3 poäng till tabellen och 3 poäng till undertecknad. Det händer inte varje år.
Men våra tio mål var inget mot ett annat lag som igår gjorde 15 mål utan att vara på säker mark. Stenungsund - Banarp i herrarnas division två västra Götaland slutatde 15-10. Jisses.
Och våra herrar mötte Marstrand igår. Där blev det seger och 12 utvisningar. Jisses.
Warberg fick sin första seger igår. Det var de värda.
ups and downs i i-landet
Döm om min förvåning när jag igår hittade någon slags liten koloni till detta land - i min egen ficka! Efter träningen skulle jag värma min lilla hand från den isande oktoberluften när jag kände en, nej, två, tre, nej ännu fler hårnålar i byxfickan. Sex stycken fiskade jag upp. I de relativt nya träninsgbyxorna vi fick i år.
Var kom de ifrån? Jag har inte sett så många hårnålar samlade på något annat ställe än HM:s hårhyllor.
Jag la dem fint och prydligt på soffbordet och tänkte att tisdagsträningens frisyr var räddad.
Så. Var är de nu då? Nu när jag ska börja välja frisyr inför kvällens Torpapass.
Borta.
True story.
Fy bubblan
På våra träningar har vi kvart-över-sex-sms.
Det är när folk inte kan höra av sig i tid om att de inte kommer.
Tsk, tsk, tsk.
flodhäst som flodhäst
Jag fick precis sms från morsan i Kenya:
Solnedgång över Lake Victoria, makalöst! Flodhästar hörs plaska och apor i massor försöker ta sig in på hotellets altan, vakter går runt och kollar. Det är så många djurläten runt om, det är helt otroligt.
Mor
.
.
.
Jag skickade tillbaka:
Solnedgång över Torpahallen, makalöst! En timma till träning och jag kan redan höra klubbor slå mot varandra. Det är måndagkväll igen, det är helt otroligt.
Dotter
Välj nivå på sarkasmen själv.
där, berg
Det var sen seger som satt hårt inne och det var jäkligt härligt att ta med tre poäng hem till tabellen igen. Vi har alltid haft lite svårt för Warberg och personligen har jag alltid gillat deras snabba spel. Alltså inte att möta utan som innebandylover. Jag är besviken att vi tappade vår 2-0-ledning i andra preioden. Vi ska inte var ett sånt lag som tror att det är lugna puckar när vi leder med något mål. Det är inte vi, vi ska ju kämpa hela tiden. Man får tacka vårt kompakta försvar för att vi lyckades vinna till slut.
Nu är jag supertaggad inför träningsveckan. Bättre och ännu mer ska det bli. Tänk att man kan längta efter måndagar.
+ till Frida som alltid peppar och har sig. Hon är den som visar mest att hon tror på oss andra i laget. Henne har man alltid i ryggen. Tack för det, baby.
+ till Bärry som orkade ta tag i att hjälpa mig med matchmusiken. Äntligen fick jag sjunga till peppmusik under uppvärmingen. Det hjälper mig att kanalisera nerovisteten i laddning.
+ till mina kedjecompdrades B-dahl och Hamstern. Ni fungerar som plastikoperationer och botox; lyfter, stärker, tightar till och fyller ut. Det är svårt att gå på halvfart när man spelar med Hanna, och Evelinas sköna spelsinne är inspirerande.
Det var det hele.
Varberg
-Var, Berg?
Imorgon.
jambo
Där har ni en tid som jag fram tills igår kväll aldrig ställt klockan på. Men 03.35 steg jag förvirrad och förtvivlad upp ur sängen i morse för att köra mamsen till Landvetter för ytterligare en resa till Kenya. Hon är berest den där gamla tanta. Resan till Tibet nästa år är redan i full planering. Och själv har man åkt till Skåne två helger i rad. Det är inte fy skam det heller. Innebandy är ju också en upplevelse.
B.i.t.t.e.r.
babyblue
These shoes are made for running. Tack, Abbeliciuos!
sortpeber
Personligen hittade jag lite av mitt fysysika spel igen. Eftersom jag inte spelat forward sedan 1996 har jag haft det lite knepigt när det gäller hur man jobbar i försvaret men det lossnade idag. Det är ju bara att springa runt och knuffas, precis som vanligt!
Nu ska jag fira lördag med köttbullar och makaroner och en tiggande hund som sitter med nosen fem centimeter från tallriken. Han är go.
dax att flexa pexen
Engelholms tränare har skrivit en jättebra text här. Jag instämmer till fullo. Själv har jag aldrig varit skadad. Visst har jag krämpor, dem broderar jag ju gärna om här i bloggen, men de beror mer på att jag är sliten efter många års hård träning. Jag vill tro att avsaknaden av skador till viss del beror på att jag alltid skött träning och kost och sånt. Jag är ju lite miss goodie two shoes när det gäller det där.
Idag känner jag mig dock allvarligt skadad. Jag har sån jäkla träningsvärk. Efter några säsongers uppehåll började jag gymma på allvar igår igen. Stolt kan Snurrfinten presentera att Mr Snurrfinten har fixat ett avtal med ett gym som ger att vi i IBF får gymma gratis. Jippijahoo. Så, nu ska jag bli bajtig igen.
Jösses, vad jag gymmade förr. I mina tidiga 20-år var jag en riktig gymtjej med monsteraxlar och en rejäl julgran till ryggtavla. (Det är jag på bilderna...) Och det gynnade mig sannerligen i innebandyn. Utan min fysik hade nog mitt spelsinne och teknik inte tagit mig till elitserien och snart 10 år i ettan med mycket speltid. Förr, det var då när vi hade så få centrar i Älvstranden att jag spelade hela tiden under tvåmålet på träningarna. Inga byten och i alla femmor typ. Maxade 75 kilogram i bänkpress, 110 i marklyft och sprang åttan på en kvart.
Okej, kanske inte en kvart. Men jag var bra i alla fall.
Så, jag vill be er i IBF passa på att gymma nu när vi får't for free.
***
Om ni vill fortsätta att håva in saker gratis så ska ni skaffa er en sugarmama i laget. Det har jag gjort och ikväll cashar jag in ett par nya löparpjux.
Med denna cliffhanger lämnar jag er tills nästa inlägg. Vadå? Vem är hennes sugarmama? Vadå cashar in? Ska hon få ett par skor gratis? Å, vad spännande, jag bara måste se nästa avsnitt.
söndagens
Husqvarna - Stanstad 2-16. Alltså vi hade nog alla tippat en tvåa i matchen men 16 mål var längesedan man såg i serien. Livsfarliga i anfallszon är de, de där skåningarna. Kom igen nu, Husqvarna, det kan bara gå uppåt från här.
Min största vinst är 27-3 mot Floda med Älvstranden i J18-serien. Då, när man var junior, fanns både en 18-serie och en J20. Vi hade lag i båda serierna ett tag. Jisses så många spelare vi var i truppen. En gång förlorade vi mot Hindås (Hindås dominerade ju innan de gick ihop med Pixbo) med 22-0 i J20-serien i alla fall. Min kompis Linda stod i mål och hon var ganska ledsen. Det är fan inte kul när det rinner i väg så där.
**
Det var en bra dag igår för IBF Göteborg då både vi och herrlaget vann och ligger i serieledning. Och Suss & Co i IBK vann första seriematchen tidigare idag i divison två. Det är inte annat än att man känner sig nöjd när man står i köket och tittar ut mot Torpahallen.
***
Jag är så jäkla nöjd med matchen igår. Det var så kul att få vara den som kan avgöra framåt. Jag är en sån spelare som (nästan) alltid får vara med när det ska stängas igen i slutet av matcher. Tack vare mina defensiva kunskaper alltså och knappast för att någon a-lagstränare någonsin har tyckt att jag är bra i anfallszon. Och som vi alla vet är det goda anfallsspelare och målskyttar som får all cred. Och det svider så här efter snart 10 år i division ett. Men igår, då fick jag vara med om att avgöra. Min femma var bra både framåt och bakåt. Enormt bra för självförtroendet här hos en nybliven forward.
prrr prrr prrr
En fråga: Vilket lag är det enda lag bland förbundsserierna som inte släppt in några mål ännu?
Uppdatering: Okej då, smolk i bägaren. Storvretas herrar släppte tydligen inte in nåt mål under sin enda match hittills i Superligan. Jag kollade inte herrsidan så noga. Den intresserar mig inte lika mycket.
tröja: vit/svart, shorts: svart, strumpor: grådass
Söstra min ska springa Lidingöloppet imorgon. TRE (3) mil! Tokstollar gör sånt. Hon föreslog att jag kunde tänka på henne om jag kommer in till bänken efter ett tufft byte mot Södradal - jag kommer omöjligtvis vara tröttare än henne.
mot söderhavet
Jag ska spela med en 90:a och en, håll i dig, en 93:a. Suck. Min innebandykarriär är äldre än Maria. Jag vet inte om jag ska plocka fram min tantiga sida eller min unga, friska. Vilken väg ska man välja liksom?
16.00. Lunds idrottshall. Be there all you southern people!
dyngrauk
Vi vann premiären med 10-0 vi. Det var fint.
Herrlagen följde upp vår seger med en 10-6-vinst och förutsättningarna för en bra seriepremiärfest hemma hos Friday the 13th var nästan prefekta.
Men tänk att det ska krävas en IBK Göteborgare för att kläcka kvällens roligaste på en IBF Göteborg-fest.
- Du är dyngrauk, som man skulle säga på Gotland.
Tack, Suss, du är smokin'.
'''
Jag vill nog påstå att vår seger var rättvis. Vi spelade löjligt stabilt. Så stabilt att det krävdes en av våra egna spelare för att knäcka näsbenet på Abbe Albelin. Stackars tös.
En serieledning på det tack!
Mika gjorde två mål mot Engelholm. Fan. Om sex dagar blir det mikamos i Lunds idrottshall. Mmm, gott.
in ya fäjs
Den här bilden tog jag när jag skrev om Hisingen Kampsportklubb igår. Det är anledningen till att jag var sen till träningen förresten. (I måndags var jag där 20 minuter för tidigt, jag bor för nära helt enkelt. Kan inte beräkna gångtiden ordentligt. 200 meter eller vad kan det vara till hallen?) Så här skulle jag vilja göra med mina tränare ibland. När Sivrup är så där riktigt tyken. Det hade smakat fågel.
nu vänder det
Äntligen ett ämne att blogga om...
Dan före dan före dan före dopparedan idag. Husqvarna på lördag. 14.30 Torpahallen. Jag räknar med att alla är där.
Det har sett hett ut på träningarna denna vecka och stämningen är så där härligt uppåt men aggro. Efter att ha tvivlat ett tag på varför jag spelar innebandy känns det genast lite bättre när serien närmar sig. Vändpunkten för mig var matchen i Xdin-cup i lördags, som vi visserligen förlorade, men allt annat kändes så himla bra. Jag kände att mina lagkamrater trodde på mig och jag trodde på dem. Det är inte mycket som behövs för att höja ett självförtroende. Några uppmuntrande ord, lite tilltro på plan.
Mitt all time low i självförtroende var när jag gick fram till Sudden i en periodpaus för att fråga om det var okej att jag sköt i power play. Direkt när jag uttalat orden insåg jag hur fel det var av mig att inte tro att jag får skjuta, i power play dessutom, och jag gjorde faktiskt en liten u-sväng där. Nu tycker jag snarare att jag borde vara den som alltid skjuter i power play. Typ.
En sak som inte var lika härlig med matchen i lördags var Annas hemska knävridning och nu efterföljande bortavaro från innebandyn. Vi var många som ville lägga oss bakom sargen och gråta av oro när hon bars av plan. Orättvist och aptråkigt är vad det är.
**
Åsa, jag har rest på mig.
I väntan på att Machomangan ska orka sig upp ur sängen för att gå morgonpromenad med hunden och jag fastande jag framför datorn. I något tillbakadraget försök att meddela att han faktiskt nu väntar på mig kom ovanstående ord smygande mot mig. De illustrerar kanske främst hur ofta en morgonpigg som jag blivit irriterad på en seg jävel som honom.
time hurries on, and the leaves that are green turn to brown
Efter tokerierna som var på forumet på innebandynytt trodde jag att det var stopp för de där hutlöst elaka personangreppen som vi dragits med i Göteborgsinnebandyn. Men så fort det ges tillfälle att fälla en anonym kommentar så är någon där och sprider sitt gift.
Senast är det en av göllungarna i vårt lag som fått skit. Det dröjde men innebandy.se tog bort de tråkigaste kommentarerna under förbundskollen division ett. Tack för det.
Åsikter om olika spelare, det har vi nog alla. Ibland är det läge att säga det högt, för att exempelvis förbättra laget. Men det är aldrig läge att vara elak - det är människor vi snackar om. Och jag är av den bestämda uppfattningen att många gömmer sig bakom "jag är bara ärlig" som en ursäkt för att vara dum i huvudet.
***
Igår klarade alla tre femmor sina målsättningar på träningen. Inte det där med att vi skulle göra 29 mål, glöm det, utan att det där om hur många matcher varje femma fick förlora. Ingen femma förlorade någon match = härligt jobbat! Man får se det positiva, tjejer. Gör man inga mål på träningen betyder det att försvaret och målvakterna är kanoners.
***
Och idag är det 15 år sedan min far drog sitt sista andetag. Vart tog de åren vägen? Var är min klocka? Var är min tid?
What happens when we die?
What happens. We return to the place we came from.
I don't remember where I came from.
Ur filmen Timmarna
sjuttsingen så svårt
2. södra dal
3. ibf göteborg
4. engelholm
5. stanstad
6. utmanarna
7. wic
8. husqvarna
9. malmö
10. jik
Eftersom jag blev utmanad av aset måste jag tippa serien. Men, jag kommer inte stå för denna rad i slutet av serien. Jag kommer blåneka att jag typ trodde att Jik skulle åka ur när de i slutändan kanske vinner hela skiten. Detta är bara förutfattade meningar och gamla meriter. Att tippa är inte min turf.
ry-hy-hy-hysningar
Och i två år har jag väntat på Monika Fagerholms försenade Glitterscenen. Den kommer också i oktober.
Dessa litterära supernyheter är nästan bättre än seriepremiär.
***
Här är innebandy.se:s käcka genomgång av lagen i söderettan.
Ska man våga sig på att tippa i år? Jag brukar ju vara ganska så urusel på att tippa serien. Ska du tippa, Mika?
Jag skrev en artikel om rugby imorse och hela tiden när jag skulle skriva Svenska Rugbyförbundet blev det naturligtvis Svenska Innebandyförbundet. Snacka om skadad.
