istället för gnäll
Vi spelade lite småmål på träningen idag. Denna kommentar fick jag av Josefin när lagen bildades genom klubbor i en hög. Fint.
hoppsansa
WIC - Olof S 6-5
Och plötsligt blev seriesegern touchable för alla andra lag i serien.
Jag hade tänkt göra någon typ av halvtidsutvärdering av serien i vilken jag skulle skriva att Olofström går mot en överlägsen serieledning. För ärligt talat så känns de som det starkaste laget som satsar mest mot eliten just nu. Men så är det ju visst nio matcher kvar...
dinkinflikka
Var sjutton e dom? upprepade jag flera gånger.
Typ tjugo över kom de. Det tog ett tag innan någon spanade åt mitt fönster men till slut kunde vi vinka till varandra.
Sedan stod jag och stirrade på dem och kände mig utanför tills vagnen kom.
Precis som på lågstadiet.
nu blir det läktaren resten av säsongen
Idag missar jag träningen.
Det händer ytterst sällan ska ni veta. Jag kan inte minnas att jag missat någon träning hittills i år. Jag har alltid, under hela min karriär, varit den som alltid är på träningen och vunnit diverse träningsflitspriser lite då och då. Och jag tycker alltid att det är okej när mina lagkamrater missar träning på grund av jobb. Dessutom har jag svinigt ont i halsen så det hade nog inte varit bra att jaga platsboll ikväll ändå. (Fast jag tränar nästan alltid när jag är krasslig ändå, jag tänker att jag svettas ut febern typ. Har inte fått hjärtfel ännu.)
Så det borde vara okej att jag missar en träning.
Lång suck.
Det känns inte alls bra. Jag tänker att jag aldrig mer kommer få starta en match nu. Min grej har ju varit att träna så mycket som möjligt så att coacherna, på grund mitt goda uppförande, inte kan bänka mig så ofta som de egentligen vill.
Ångest.
För övrigt är rubriken till detta inlägg ett makabert skämt om vårt lag i år. Förlåt men man måste få skoja om saker som gör ont ibland.
ett drama i en akt
Jag hade en fönsterputsare här idag som under tiden har putsade vårt sovrumsfönster råkade bjuda ut en tjej. Det blev en ganska gullig historia faktiskt. Jag hörde bara vad han sa men man kan nog föreställa sig den andra personen.
Tar upp sin mobil, ska slå upp polaren Micke bland kontakterna.
Ringer...
- Öh, hallå, vem är det?
- ----
- Å, ursäkta jag har nog ringt fel. Eller... Micke är inte där eller?
- ----
- Okaj, nä men då har jag ringt fel, ursäkta. Hej.
(Pratar för sig själv) Shit, vem fan vad det...
Slår upp Micke en gång till, kollar noga att det är rätt.
- A, tjena det är jag. Vet du vad som hände precis? Jag skulle ringa dig men ringde fel kontakt och jag tror det var en tjej jag träffade ute för typ aslängesedan. Hon heter typ Mikaela eller nåt. Fan vad pinsamt. Jag bara "ursäkta jag har ringt fel".
Samtalet fortskrider om annat och avslutas.
Här tänker jag, berättaren, att det verkligen var pinsamt att ringa upp nån gammal flirt från typ Nivå som det aldrig blev nåt med. Sådana nummer har man ju haft i mobilen vid några tillfällen...
Fönsterputsaren ringer ett nytt samtal efter en kort stund.
- A, tjena det är Danne.
- ---
- Alltså ursäkta att jag ringde, det var ju lite pinsamt men jag skulle ringa min polare Micke.
- ---
- Skratt. Ja, för det var dig jag träffa, det är la ett halvår sedan? Du bodde i Linné eller var var det? Nej, Vasa var det va?
- ------
- På Hisingen. Biskopsgården.
- ----
- Vadå? Skrattar. Biskop är la görfint!?
- -----
- Aja... Skrattar igen. Men vad gör du nuförtiden då?
- -----
Samtalet fortskrider med lite småprat.
- Vad händer ikväll då?
- ----
- Okaj, okaj. Men då kanske vi kan ses. Ta en fika bara?
- ----
- Okaj, gött. Har du nåt bra ställe eller?
Lite småprat till.
- Men då ringer jag efter jobbet då.
- ----
- Okaj, hej då!
Den här killen gjorde alltså en pinsam blunder men vände det till sin fördel och har en dejt i afton. Sicken fantastisk attityd till sitt eget öde. Den borde man ta efter.
no moon yesterday heller
Livets måne.
Nästa år...
Staffans -var en stalledräng- torp
Det brukar bli ganska jämnt och tillknäppt mot Stanstad och så även igår. Fast vi vann rättvist. Det tycker jag även om jag vet att jag är fruktansvärt partisk i denna fråga.
Personligen så kom jag inte alls in i spelet och det var astråkigt. Jag har en rad teorier om varför det blev så och ska inte spalta upp dem här, men det är inte den innebandy jag vill spela i år och det känns bläbläblä.
Mitt bästa minne från matchen är tveklöst och inte helt otippat att vi fick utdelning på en power play-variant. Tjofftjofftjoff, alla gör som vi ska och då sitter bollen stenhårt i krysset.
På väg ner mot Skåne fick jag ett sms från vår förlorade son Nina som snart kommer hem igen efter en lång Thailandsvistelse. Hon hade drömt om mig och var tvungen att kolla att jag var okej. I drömmen hade jag dödat en målvakt. "Huvudet slets av pga din sticka."
Det låter som något jag skulle kunna göra faktiskt...
bbq banana
äntligen
Inget ordnat spel, ingen tillstymmelse till taktik, strategi, framförhållning eller ansvar.
Jag vet inte varför jag tänker på våra tränare när jag kollar på Galenskaparnas VM i inomhusfotboll. (Ååå, så bra.) (Lundbystrand!) Vi har ju ganska mycket taktik. Det är väl Håkanssons och Sivrups slappa inställning till livet som spökar...
***
Det är inte bara att spela innebandy. Det är en djungel av känslor och tankar som man ska gå igenom bara för att klara sig igenom en vanlig torsdag med träning på kvällen:
Morgon: Vaknar och känner gööött att det är träning idag. Lääängtaaar.
Förmiddag: Börjar tappa suget. Fan, ännu en menlös kväll i Torpahallen med alla idioterna där. Nä, jag slutar efter helgen.
Lunch: Okej, inte efter helgen. Men till juluppehållet.
Eftermiddag: Börjar få tillbaka suget.
17.00: Dags att fylla på en sista gång innnan träning. Ställer pastavattnet på spisen men sätter alltid på fel platta - hatar hushållsarbete. Det börjar pirra i magen inför träningen. Kuuul. Kollar upp från tallriken och ser en golden retriever som står och stirrar på mig i dörröppningen. Han får en tredjedel av min mat.
18.30: Nervös mage. Lite darr på handen. Spelar kort på mobilen för att samla mig. Kommer alltid på någon låt som jag är sugen på att lyssna till på väg till träningen men eftersom min portabla musikspelare har pajat måste jag starta datorn och lägga över den till mobilen. Hinner bara lyssna typ en minut av låten eftersom det inte tar mer att gå till hallen.
***
En annan bild från mitt liv.
ännu en vinst till handlingarna
Själv kom jag inte igång med styltorna och var ganska blek. Jag tror också att jag för första gången i min karriär har skadat mig under en match. Jag har ju dragits med ont i alla möjliga kroppsdelar, just nu är det hälsenan som inte vill vara med, men det har varit problem av förslitningsnatur. Jag har faktiskt aldrig typ fått en smäll eller dragit av något som gett en direkt skada. Men idag vrickade jag foten. Tror jag. Eftersom jag aldrig har stukat foten så vet jag ju inte hur det ska kännas så vi säger vrickning. Det gör förbannat ont just nu. Dunk dunk dunk.
En ny upplevelse med andra ord.
Den här fotskadan är i alla fall en sak som gör att jag känner något just nu. Annars är det ganska tomt, due to some personal probs.
*
I have got to make sure that YouTube comes down to tape this.
Michael Scott, The Office
JKPG
Jönköping imorgon 17.00.
Jag tippade ju pinsamt nog Jönköping sist i tabellen och det ångrade jag bittert redan efter några omgångar. Jkpg känns stabila och jag tror att de kommer fortsätta att röra om i tabellen. Mitt tippande har aldrig vunnit mig några stora summor pengar om man säger så.
Det ska bli mycket trevligt att få spela match igen.
*
Idag fyller Lisl år. Herzlichen Glückwunsch zum Geburtstag!
*
Och i övrigt är det tomt.
barn är mjuka, bilar är hårda
Idag kom man ner lite på jorden igen (kul) eftersom båda mina kedjecompadres uteblev från träningen och vi fick slita som jordsvin i svarta laget på de få spelare vi hade. Inte lika kul längre. Jobb och svininfluensasprutan var ursäkterna. Bha!
Sedan var det någon som hade skrivit FUCK med blod på väggen i omklädningsrummet.
Trevlig stämning.
I am Michael, and I am part English, Irish, German, and Scottish, sort of a virtual United Nations
Tänk att det är de vuxna besökarna i Torpahallen som grisar ner mest. Sötnosarna som spelat matcher här idag, typ pojkar och flickor födda 01, har lämnat det fint och prydligt vid avbytarbänkarna. Men i omklädningsrum och längs publikbänkar står kaffekoppar kvar och kexchokladsmulor täcker golvet. Igår efter herrarnas division 6-match såg det ut som fan i spelarbåsen. Snus, bananskal, diverse chokladpapper, vattenflaskor, spilld Red Bull, tejp och så vidare. Och ändå har jag ställt ut papperskorgar längs hela sargen. Imorse var det en förälder som hade mage att klaga över att kafeterian inte hade öppnat klockan åtta.
Jävla as.
Jag är tjänstgörande föreningsvaktmästare även i veckan och nästa helg så ser jag någon kasta snus eller tejp på våra träningar så är det skott på innanlåret!
Och så avslutar vi med något positivt.
Äntligen är det dags för måndagsträning igen med match till helgen. Jippi.
Ni har väl inte missat Alekurirens grymma innebandybevakning?
Två innebandyrelaterade bilder från veckan som gick
Man vet att Knokken är tillbaka då ett rufsigt, yrvaket troll gäspandes äntrar Torpahallen i fotriktiga, rosa Foppatofflor. Utan sockor trots att det är mitt i vintern. Den enda tjej som kan försova sig till en träning klockan 19. Vår spelartrupp är så gott som komplett igen, och snart kommer väl Nina tillbaka också va?
***
Svärmors stora kastrull lånar vi gärna. Men ve och fasa när jag såg vilket märke den är av...
Fool me once, strike one. Fool me twice... strike three
Min lagkamrat Abbelito beklagade sig över att jag inte uppdaterat Snurrisen på länge och anklagade mig för att vara så förmäten över mina två mål i senaste matchen att jag ville att inlägget om dem (alltså förra inlägget) skulle stå som senaste inlägg så länge som möjligt. Som om jag ville banka in i hennes hjärna att jag flåsar henne i nacken i interna skytteligan.
Så, jag får la skriva nåt för att prove her wrong.
***
Det som gör att jag försummar mitt jobb just nu är The Office US. Jag gillade den brittiska versionen men är förälskad i amerikanarnas. Jag har just gråtit för fjärde gången i slutet av avsnittet där Jim och Pam gifter sig. You gotta see it.
åsen åsen åsen åsen
Som vanligt i derbyn var det ganska svängigt och lite darrigt och vår sista period var väl lite si sådär. Men...
hejhejhejhejhejhejhej.
Jag kostade mig faktiskt på att köra några hoppsasteg in till omklädningsrummet efter matchen. Det gör jag när jag är glad.
derby, baby
(Paus för skratt.)
Jag har alltid haft många hål och tandställningar och haft dåligt tandsjälvförtroende helt enkelt. Det är inte på helt lösa grunder som jag brukar säga att jag är smutsig och farlig, mina dåliga tänder är en del av detta (att jag mycket sällan dammsuger hemma och låter hunden sova i sängen och i soffan med sina goa, grusiga tassar är en annan).
Men. Idag hade jag inga hål. Tjoho. Det har dessutom börjat en otroligt trevlig ny tandhygienist på Folktandvården i Olskroken. Han var inte alls så där dömande som tandläkare kan vara utan bara trevlig och skojade om tandtråd istället för att läxa upp mig.
Vad jag egentligen vill komma fram till är att det är derby imorgon.
Göteborg möter Göteborg.
Eller vi i rikitga Göteborg ska möta Härmisgöteborg. Och så vidare. Whatevva.
Det enda riktiga Göteborgsderbyt.
Lundbystrand 19.30.
surt sa räven
Inledningen av matchen vill vi nog glömma. Åter igen var vi lite mesiga i försvaret och minsta lilla misstag eller bjudning straffar sig i den här serien.
Jaja, jag tippade Olofström som etta och det blir svårt att stoppa dem.
''
Dagens andra besvikelse är Den förlorade symbolen. Inte ens i närheten av Da Vinci-koden och dravlet i slutet av boken skummade jag igenom bara. Förutsägbar och trist var den. Det där om att gudomlighet finns inom människan och inte i typ himlen och att alla religioner vill samma sak visste man väl redan. Fast alla amerikanare kanske inte har fattat det ännu.
**
Herrlaget tog en viktig seger i Jönköping idag. Det var la roligt då. Likaså vårt division 2-lag som storvann med 12-0 och har förbättrat sin målskillnad ordentligt i toppen av tabellen. Tant Åsa ska ha lite kvalitetstid (nykter givetvis - match på onsdag) med småtjejerna i IBK i afton så jag kan åka snålskjuts på deras seger och glömma vår fölust.
Robert Langdon, baby
Weee!
Posten brukar komma till oss strax efter lunch och jag har fjärilar i magen just nu och springer till fönstret med jämna mellanrum för att kolla om den trevliga brevbärarinnan inte kommer cyklandes runt hörnet snart.
Det gäller att jobba undan det som måste göras idag snabbt. För så snart kartongen från Adlibris dyker upp här så är jag Den förlorade bokläsaren.
**
En träning kvar. Sedan väntar Olof S på lördag och Utmanarna på onsdag. Två toppmatcher på mindre än en vecka. Slut i huvudet nästa torsdag någon?
**
Asså, jag tycker egentligen inte att Dan Brown skriver så där innerligt bra. Men det är något med Langdon-böckerna som ändå naglar fast mig.
Snaaart...
Hur man än vänder sig har man rumpan bak.
Jag har köpt mig ett par inomhusskor. Det var på tiden. I grevens tid. Inte en dag för tidigt. Sent ska syndarn vakna.
Det blev de billigaste som fanns på Intersport. Ett par Puma. Och jag är ju en sann kattälskare så det går utmärkt.
Inget ont som inte har något gott med sig. Nu kanske min hälsena vill samarbeta lite mer, den var inte så nöjd i de där tre år gamla dojjorna jag hade fram tills idag.
Och så avlutar vi med något bittert för att komma i rätt stämning efter detta ystra inlägg:
Otack är världens lön.
