Keepers, find it

som Frida sa på vägen hem från Växjö förra helgen.









Mika fick oförtjänt kritik för att hon inte kom i högklackat till festen hos Frida. Men det hela kompenserades upp när hon lånade mitt diadem med den stora svarta blomman. Vackrare skåning har icke skådats.

Nä tack, inte upp i min serie.

Pinsammaste bortförklaringen i år?

Erkänn att ni gör allt för att vinna serien istället.

Jag unnar inte över huvud taget Pixbo seriesegern i division två. Inte på det sättet. Framitdstänket som Pixbo har är beundransvärt. Men inte genom att utnyttja regelsystemet.

Ösregn

Ikväll har ett ihopplock av division ett- och division två-laget spelat en spontanmatch mot tjejerna som ska spela junior-SM snart. Vi (de gamla gäddorna, man är inte född 1989 direkt) vann med nöd och näppe med 2-1. Småtjejorna är duktiga, hoppas det går bra för dem i Sävsjö.

De morgnar jag jobbat i Torpahallen och ska till att köra den roliga skurmaskinen har jag föbannat alla förmodade pojkspolingar som slänger snus bakom bänkar och i hörnen. Ikväll slängde jag två förbrukade prillor själv. Det är ju inte jag som jobbar morgon imorgon. Istället ska jag jobba kväll och missa både träningen och när tv4 Sport sänder från elitserien. Snyft.

Anna tillbaka i landslaget. Det värmer ett gammalt Älvstrandenhjärta. Det där World Challange spelas alltså här, i Sveriges bästa och regnigaste stad. Kanske, kanske ska jag orka gå och kolla.

Imorgon ska jag ringa runt till samtliga politiska partier i Ale kommun. Jag kommer vara illröd om örat efter att ha tryckt telefonen hårt mot det. Vad vill jag säga med detta? Ingenting.

Blablabla.


305354-48

Tre bröllop och en begravning

Det allra skönaste med helgens match mot Ingelstad var min totala KROSS av övriga IBF:are i introtävlingen under bussresan till Hovshaga. Oj, oj, oj vad bra jag var på 90-talsdängor. Vojne, vojne.

Det näst skönaste var att vi spelade bra under matchen. Ingen stress och i alla fall ganska strukturerat i försvaret. Och mitt offensiva sjävförtroende fick sig en lätt klapp på axeln. Det händer inte varje årtionde att jag gör två mål i samma match.

Toppen av division ett södra blev ruskigt spännande efter Oloftsröms sudden-vinst mot Södra Dal. Det är nästan så man kissar på sig när man tänker på hur pirrigt det kommer vara för de tre översta lagen under resterande omgångar. Been there done that a couple of times faktiskt.

Nu har jag skrytit om min egen förträfflighet i varje stycke i detta inlägg. För att skapa någon slags balans vill jag uttrycka hur dum i huvudet  och ledsen jag kände mig efter att ha orsakat en hjärnskakning på en Ingelstadare. Kraften i knuffen stod inte i proportion till hur allvarligt skadan blev. Det var vanligt tufft spel framför mål men hon måste ha "stått på fel ben" och föll olyckligt, enligt domaren in i Virres stenhårda smalben. Fy fan, det var inte roligt.


(you need love) promised me delight

Nu har jag ätit den obligatoriska morgonavokadon och allt är frid och förjd och skinande rent i Torpahallen. Jag har varit ritkigt röten på innebandyplanen denna vecka och det är med både ångest och glädje jag ser fram emot morgondagens match mot trevliga Ingelstad. 

Gött att Halmstad fått ny tränare och lite positivitet, men vinst mot Färjestaden imorgon blir det icke. Annars ska det bli intressant att höra hur det går mellan Södra Dal och Olofström. Heja Skåne!




I begynnelsen skapade människorna Gud och gjorde honom till sin avbild.

Mitt favoritcitat ur Enligt Maria Magdalena. Har inget med floorball att göra. Eller har det?







.

Det är då som det stora vemodet rullar in


Urk vilken tråkig avslutning det blev mot Färjestaden. Jag skyller helt och hållet på att vi är för dåligt tränade. Min uppelvelse från plan är att motståndarna orkade springa mycket mer och mycket snabbare, speciellt sista tio då de också sprang ifrån i målprotokollet. Men det var kul att spela med det unga friska blodet från IBK. Och The MP bjöd på en del klassiker under bussresan genom Småland:

"Det var typ en tant, eller hon var kanske 23 år."

"Jag har många släktingar i Värmland. Många bor i Falun."

"Det kliar i magen."

PMS & Christer

Igår gjorde vår tränarstabs nyförvärv från Österland premiär på träningen. Det gav effekt med en gång. Kanske var det rädslan för att behöva göra tio upphopp som gjorde att träffprocenten på mål ökade markant men förhoppningsvis kommer vi snart förstå att träningarna ger så mycket mer om man är koncentrerad och har hjärnan inkopplad hela tiden.
 
- Jag har aldrig åkt buss till en bortamatch, kommenterar lagets tränare Håkansson.


305354-45

PMS & Christer heter den nya konstellation som ska föra IBF Göteborg till nya segrar i division ett södra. Från vänster: På bas: Mr Coma, ledsång Säm, trummor Pärra och på elgitarr Chrille "The Moose".

Bilden är ett kollage.
Illustration Åsa Wall.
 


Tillbaka till samtiden

Utpumpade spelare, ledare och funktionärer sov nog sött i natt efter en långhelg med Gothia Cup. Tänk att så många jobbar så hårt för att kidsen ska få lira lite. Folk som ställer upp inom idrottsrörelsen är beundransvärda.

På tal om Gothia Cup så minns jag när vi vann den under mitt första år i Älvstranden. Jag tror det blev 4-2 i finalen mot dåvarande antagonisten Frölunda. Vi firade som om vi vunnit OS. Gjorde vågen, grät. Jag var femton år. Det var liksom härligare då.

Så här på äldre dar får man inte vara med i Gothia längre och istället fixade Partille klassiska Ladies Only. Vi åkte ut i semifinal men fick tre bra fulllängdsmatcher som gav en positiv känsla inför helgens mycket viktiga match mot Färjestaden. Med några inlånade, friska fläktar från division två-laget hittade vi faktiskt ett anfallsspel. Kul.

Ikväll är det Valhalla som gäller igen. Vi har haft en löjligt långt uppehåll över jul och nyår. Ryktet från Gothia säger att golvet är lika halt som vanligt. Vaktmästaren påstår att det ska bli bra nu när handbollsvaxet förbjuds. Den som spelar får se.

2007


305354-39


Jag har nu gjort en årskrönika i båda mina bloggar. Är det dålig fantasi eller helt enkelt en bra idé? Mitt 2007 har varit framgångsrikt och kul när det gäller innebandy och innebandyvänner. Det bevisas ovan när jag hånglar upp Folssono efter seriesegern i våras. Annars måste jag säga att jag inte är vidare värst fotogenisk. Oh, my gådd.


  
    
  
    
  

 

   
  


De flesta bilder har jag inte tagit själv. De där Lisa Darvich ska spela match i sina Foppa-tofflor har jag tagit. Och några från seriesegern. Och det på mitt fräcka blåmärke. Och det på Roy när vi spelar ib i trädgården och han hämtar en nalle istället.





die Wachmästerin

Om några veckor börjar jag ett halvtidsvikariat som vaktmästare i Torpahallen. Japp, jag har blivit så förälskad i denna hall att jag måste jobba här. Skämt åsido, nio veckors säkra extracash är en skön omväxling till det osäkra frilansandet. Min plan är att ta över vaktmästeriet i Valhalla och jobba mig in i Got Event. Där ska jag besluta att jämna Lisebergshallen med marken, bygga till läktare i Valhalla, lägga in nytt golv och, viktigast av allt, fixa tvål och papper till toaletterna. Allt detta ska förhoppningsvis vara klart till nästa säsong. Det händer grejer i evenemangsområdet.

För övrigt hade jag tänkt att gå ut för att springa ikväll men det regnar storspik och blåser som om Gudrun skulle göra comeback. Är det en fungerande ursäkt för att bli kvar inomhus? 

Stark korvdominans under julbordet

Vem som vann prinskorvsracet under torsdagens julbord är fortfarande oklart. Om man räknar på tid så vann Em Jay lätt med sina sexton raringar som slank ner på otroligt kort tid. Räknar man antal står dock Frida som vinnare. När kvällen var över hade hon tryck ner nitton korvar. Så här i efterhand känns det som om båda var förlorare, främst med tanke på illamåendet och dagen efter, då prinskorv passerade genom kroppen för att bli annan korv. Det kommer skitas ut prinsar hela julen misstänker jag.

I övrigt var det trevligt och man får la passa på att tacka flickorna och pojkarna i IBF dam för den här hösten. I vår väntar tydligen anfallsspel. Jisses, hur ska det gå?

.

305354-18

Här kommer ni inte igenom. Och så blev det 0-0 också. Åsa och Mike täpper till, Freitag vaktar framför kassen. Detta innan huvudskadan.


Det är hemskt skönt med lite träningsuppehåll denna vecka. Hösten har varit tuff med krånglande hall, en förening i uppbyggnadsfas och så vidare. I måndags kom droppen:  jag blev psykad av spelarföräldrar på läktaren under b-lagsmatchen mot Älvstranden. Hånad. Av motsåndarnas föräldrar (eller liknande, vi mötte ett juniorlag). På en b-lagsmatch. Jag var otroligt lugn och fin den matchen, tog det till och med lite försiktigt i dueller med deras småflickor, fram tills psykningen kom det vill säga. Fy fan. Jag är jävligt trött på det här hatet som har flödat under hösten.

Imorgon är det julbord med laget. Jag drog en ganska enkel lott med ansvar för smör och bröd. Innan maten ska vi se vårt division två-lag spela mot Partille. Jag håller givetvis på IBK men samtidigt ser jag hellre att Partille vinner serien framför Pixbo. Jag hade inte missunnat Pixbo sina segrar om de hade betett sig sportsligt och inte kallat in landslagsspelare i viktiga division två-matcher. Hm, svårt med sympatierna där...

Kul att innebandymagazinet börjat med en resultatservice där alla serier får vara med.

0-0

Det var längesedan man spelade match utan att det blev ett enda mål. (Det hände Älvstranden när vi låg i eliten 99/00 minns jag.) En uppvisning i försvarsspel kan det kallas. Utöver detta konstaterande säger jag som Mike: Spread the love. Älvstranden kommer klättra i tabellen och det är de värda.

Ikväll är det chokladfondue-kväll med laget men jag har så satans ont i magen så jag får se hur det blir med chokladsvullandet för min del. Annars är det Star Wars på tv. Machomangan har börjat intressera sig för denna filmhexologi från paradiset och det finns en chans att jag får visa Rymdimperiet slår tillbaka för honom i afton.

Luke: All right, I'll give it a try.
Yoda: No. Try not. Do... or do not. There is no try.

Tipsigt

Höstens cyberhändelse:

Kanslifilosofen har öppnat en blogg.

Rex vegitativ som han kallas i finare kretsar. (Den som fattar räcker upp en hand.)



Den uppåtgående positivitetskurvan har under morgonen vänt något nedåt

Fasen vad det gick dåligt på träningen igår. Jag hatar att komma hem och känna att jag bara gjorde bort mig. Det är inte direkt så att jag har ett gott självförtroende att falla tillbaka på heller. Missförstå mig rätt nu; varje kväll skriver jag ned tio saker som jag är tacksam för och tre saker jag gjort bra under dagen. Det ska stärka självkänslan tydligen. Jag jobbar rätt mycket med det där att tänka positivt och tro på mig själv. Men ibland är det fan inte lätt. Räkna med i alla fall en övertänd och revanschsugen IBF:are i Valhalla imorgon.

Jag tycker inte det här är tidernas mål. Jag gillar spelmål - inte cirkuskonstmål. Fast det är schnyggt och fantastiskt, man tappar hakan. Innebandypoesi. 

Men jag har faktiskt sett kids, både med vanliga och freebandyklubbor, göra liknande saker. Plus att min lagkamrat Fridolf bjuder på zorrokonster varje träning.

Jaha, då var det klart för lite dambandy i tv. Den ena sändningen måste vara en hyllning till mig eftersom den är på min Geburtstag. Jag vill ha fleeer matcher!

Bröl

Helgens omgång: Älvstranden sprattlade till och vann över Södra Dal. Jag tycker att Södra Dal är värda seriesegern i år men det var ändå ett kul resultat för oss som harvar i mitten av tabellen. Spelare i Älvstranden som Sjögrens, Darvich och Jansson är dessutom bättre än vad tabellen visar. (På lördag blir det dock förlust igen.) Själva lyckades vi vinna två matcher i rad.

Det kändes lite obehagligt när jag såg de olika tv4-länkarna som numera parkerar på innebandy.se. Jag vill nog gärna vara så oberoende som möjligt. Gött att man spelar i ett av de lag i innebandyvärlden som har minst sponsorer.

Annars vill jag säga att det är trevligt att Sara kommit igång med lite bloggande igen.  

Dripp dropp

Här kan man se en bild från i lördags av en händelse som fick mig att plocka fram det segdragna gamla uttrycket "Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta". När jag kom till Torpahallen såg coach Magnus ut som om han skulle bryta ihop i alla fall. Det regnade in, mitt på plan. Om det inte skulle lösa sig var alternativet att flytta tillbaka matchen i Valhalla. (Vi har efter mycket om och men flyttat våra matcher till Torpa på grund av att man putsat parketten med fel medel i Valhalla. Kanske har jag nämnt detta förr här i the blob?)

Men det löste sig, sa han som sket i havet.


Det är Robin Hood jag vill ha

Vi fortsätter på det där spåret med att vinna varannan match. 8-4 idag mot KFUM Malmö. Efter en blek andra period låg vi under med 3-1 men körde om de sista 20 minuterna. Varför anstränga sig mer än vad som behövs liksom? Nä, skämt och ironi åt sido, jag fattar inte varför vi får såna där dippar och blir riktigt usla vissa matcher. Dags att bryta varannantrenden nu...

Det var väldans vad en liten kommentar kan skapa så mycket ilska. Det där med fokus på det negativa när det gäller tv-sändningen av en dammatch handlade om att det ofta fokuseras på att damidrottare har så mycket annat i livet som drar. Typ "vi har fått ledigt från vårt jobb vid spisen och som barnaföderskor". Det var med andra ord ännu en härlig feministisk kommentar. Det är givetvis superbra att media berättar om de orättvisor som finns. Både inom vår lilla innebandyvärld och ute i den ritkiga världen.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras. Så att säga om denna nu urvattnade diskussion.

Nu ska jag glosa på Robin Hood - prince of thieves som går på tv1000. Det var min favvo som tonåring. Kevin Costner OCH Christian Slater i samma rulle - det kan inte slå fel.

Det blir soperent i kröken

Golvet i Valkhalla (fniss) fick en sista chans idag. Ytterligare ett nytt medel är testat och det var vi, Valhallas viktigaste lag, som fick fälla en dom. Bättre eller sämre? Fortsatt spel eller nytt golv? Räkna med att hallen stänger några veckor för vi röstade för nytt golv.

Ett halvår för sent kan det bli damer i tv. Synd bara att det blir fokus på det negativa med en gång.

Det måste vara här änglarna spelar innebandy

Lycka är att spela innebandy i Torpahallen. Stans trevligaste hall. Det är så härligt, och ovant, att kunna lägga en passning utan att behöva räkna på studsfaktorn och kan kunna skjuta ett ordentligt direktskott. Att sedan hallen ligger på en välplacerad höjdbolls avstånd från moi bidrar givetvis till njutningen. 

Turneringen i Prag är flyttad nästa år för att den inte ska krocka med OS. Det är logiskt, alla bra innebandyspelare kommer ju att vara i Peking och kriga om medaljer.

Så kommer man hem, nöjd efter ett pass i Torpa, och så är det fotboll istället för Simpsons. Besvikelsen vet inga gränser. Gick inte den där Champinionernas cup förra året?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0