där, berg

Göteborg - Warberg 3-2.

Det var sen seger som satt hårt inne och det var jäkligt härligt att ta med tre poäng hem till tabellen igen. Vi har alltid haft lite svårt för Warberg och personligen har jag alltid gillat deras snabba spel. Alltså inte att möta utan som innebandylover. Jag är besviken att vi tappade vår 2-0-ledning i andra preioden. Vi ska inte var ett sånt lag som tror att det är lugna puckar när vi leder med något mål. Det är inte vi, vi ska ju kämpa hela tiden. Man får tacka vårt kompakta försvar för att vi lyckades vinna till slut.

Nu är jag supertaggad inför träningsveckan. Bättre och ännu mer ska det bli. Tänk att man kan längta efter måndagar.

+ till Frida som alltid peppar och har sig. Hon är den som visar mest att hon tror på oss andra i laget. Henne har man alltid i ryggen. Tack för det, baby.

+ till Bärry som orkade ta tag i att hjälpa mig med matchmusiken. Äntligen fick jag sjunga till peppmusik under uppvärmingen. Det hjälper mig att kanalisera nerovisteten i laddning.

+ till mina kedjecompdrades B-dahl och Hamstern. Ni fungerar som plastikoperationer och botox; lyfter, stärker, tightar till och fyller ut. Det är svårt att gå på halvfart när man spelar med Hanna, och Evelinas sköna spelsinne är inspirerande.


Det var det hele.

 

Kommentarer
Postat av: Frida

Puss på dej!

2009-10-10 @ 19:28:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0