Vit och violett som en boll av cellofan

IDAG NÄR JAG GICK FÖRBI ÅTERVINNINGSSTATIONEN PÅ MUNKEBÄCK SÅG JAG EN SNUBBE SOM KNÖKADE NER NÅGRA INNEBANDYKLUBBOR I BINGEN FÖR PLAST. DET KÄNDES LIKSOM BÅDE RÄTT OCH FEL.


(Uppdatering: Det här inlägget bloggade jag från min ajpådd och jag har ännu inte listat ut hur man inte gör så att varje bokstav i brödtexten blir stor men i rubriken går det fint att skriva som en normal människa. Därför ser det ut som om jag skriker.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0