ett menlöst men lyckligt inlägg
Det är samma sak när jag sitter i Torpahallen och väntar på att alla andra ska komma. Josse droppar in med ett leende, Frida kommer för sent men ser hur cool ut som helst, Mika ser alltid plågad ut och Fejky ser ut som en sengångare. Jag blir bara glad liksom.
Linda, som för övrigt ska döpa sina söner till Tim och Tej.
Nu väntar jag bara på att Emma ska flytta upp från Lund så att cirkeln kan slutas igen.
Min favoritbild av alla jag har. Åsa och Emma och målvakten Linda.
Jag borde ha den som profilbild egentligen. Stadslags-SM, Falun. 1997.
hahaha! vem skulle inte se plågad ut efter att ha suttit på en vagn i 45 minuter? Har du gjort det nån gång?! ;)
Inombords är jag lycklig, hoppas ni vet det!
När jag bodde på Hisingen och spelade med RBK inne i stan kunde det ta 45 minuter med buss och gångväg till träningen. Så jag hajjar.
Och jag kommer in med ett leende för att det tar 2 min 47 sek att cykla till Torpa. Det är lycka det!
You gotta love torpa
Och jag kommer in sent för att.... hm..
Ja måste ju varit född en kvart sen eller nåt.. =)
45 min på vagnen de e la inget! numera ser min röv ut som en vagn...
de va himla gött å få göra en highfive me dej mika, från förar-fönstret.den ända mänskliga kontakten den dan,suck!
brasan back in the days. ja minns stadslags-sm 97 som igår. de va tider de!!
Fotot från 97 kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
