snurrfinten

stillnatljus.wordpress.com

Ni fattar la att jag fortfarande bloggar? Fast inte om innebandy. Stillnatljus is on the road again.

För övrigt vill jag tacka er tre som orkade uttrycka er sorg över snurrfintens död i förra inlägget. Mest gillar jag namnet "Chockad". Kan tänka mig att det var så cyberrymden reagerade när jag plötsligt försvann från horisonten.

Mika drog tydligen en lättnadens suck.

Sara, du kan ju hålla koll via stillnat om du vill.

Nä, det där med att blogga har verkligen förlorat sin charm. Jag har ett annat skrivprojekt på g som jag ska fokusera på istället. Så hej då.

IDAG NÄR JAG GICK FÖRBI ÅTERVINNINGSSTATIONEN PÅ MUNKEBÄCK SÅG JAG EN SNUBBE SOM KNÖKADE NER NÅGRA INNEBANDYKLUBBOR I BINGEN FÖR PLAST. DET KÄNDES LIKSOM BÅDE RÄTT OCH FEL.


(Uppdatering: Det här inlägget bloggade jag från min ajpådd och jag har ännu inte listat ut hur man inte gör så att varje bokstav i brödtexten blir stor men i rubriken går det fint att skriva som en normal människa. Därför ser det ut som om jag skriker.)

Morgonpromenix i sexton minusgrader. Karaktärsdanande.

Idag ser jag fram emot Ivar Arosenius-utställningen på Konstmuseet.



Ikväll: innebandyträning.

Random överkropp.


Efter halva passet dök Frida upp som en ljusbringare i mörkret och det blev att träna mycket käke och skvallermuskler.

2010

har jag spelat innebandy i typ 18 år

är det 14 år sedan jag gick till Älvstranden

är det 10 år sedan jag tog studenten och flyttade hemifrån

har jag spelat tio säsonger i rad i division ett (jag fullföljde ju inte min säsong i eliten utan flyttade tillbaka till Gbg och Gaystranden med några omgångar kvar - så - tio år i rad).


HERREGUD.

Tio år.

Hej kom å hjälp mig.

Galen morgonpromenad med Roysan.

Orkade inte gå till gymmet, körde ben hemma framför säsong 21 av Simpsons (inte lika bra längre). Utfall och sån skit.

Bröst, axlar, rygg.

Intervaller.

Balansbräda.

Mage.

Bröst, axlar, rygg.

Lite intervaller.


Lördagens härligaste: Intervaller gungandes i takt till Michael Jacksons Off the Wall med min julklappsipod.

Vila. Ofrivillig.

Mycket rask morgonpromenad, 60 minuter.

Gym: Axlar (tungt), armar (lättare), 30 minuter intervaller på crosstrainern, balansbräda för fotlederna.



Idag ser jag fram emot Peter Lemarcs bok som jag vet att mamma köpt till mig i juleklapp.

Rask morgonpromenad 45 minuter.

Gym: Bröst, rygg och mage. 45 minuter intervaller på crosstrainern.

Idag såg jag fram emot ... inget.

Och med den förlusten mot Södradal så tar Snurrfinten juluppehåll.

Jag ska ägna ledigheten åt gymmet. Kanske kan jag komma tillbaka i gammal storform när det gäller styrketräning. Mitt mål är att kunna att kunna matcha Suddens 6,8 procents kroppsfett när januari är över och ta minst 65 kilogram i bänkpressen (mitt personliga rekord från 2002 är 75).

(Öh, lycka till, gumman. Dags att dra ner på bearnaisesåsen i så fall. Mottot "En avokado om dagen och en bea i veckan" kommer nog inte duga. Deffa!)

Nä, men seriöst.


Jag sticker inte under stol med att jag är bitter.

Har ni hört att nästa säsong blir den sista för the Oprah Winfrey show?

Jag funderar över att göra ett liknande announcement när jag slänger in klubban så långt in i garderoben att jag inte hittar den längre. Oprah älskar sitt program så mycket att hon vet när det är dags att sluta. 25 år blir rätt för henne. Det låter gött det där, att sätta ett slutdatum... 



Imorgon är det match igen. Mot Södradal igen. Det blir nog inte 4-0 till oss denna gång.






… en luffare är jag, som halkar
förbi i vägarnas grus.
Mitt hjärta är hett som en masugn
och kallt som ett fattighus.